Fredag 12 juli 2024.
Det eviga ljusets kapell.
En ljus och fin begravningsakt för Lasse 💗 med de allra närmsta.

Pioner från Lasse och Irenes rabatt fick pryda bordet här hemma då vi samlades efter begravningsakten.
De fick symbolisera dem båda, då de nu har förenats och får vara tillsammans igen.
Fast jag bara har varit med en liten del av deras liv så han jag ändå se vilken genuin omtanke som de hade om varandra.
De var aktiva i Strömslaget där Lasse både var en uppskattad dansledare och ordförande i många år.
De spelade boule, och de följde all sorts sport på tv med stort intresse.
Lasse brann för Strömsboken, som han var en del av att göra i flera år genom Ströms hembygdsförening.
En äkta kulturbärare till mångas glädje.
Han hade en aktiv livsstil och en stark integritet.
Han fick sin önskan om att bo i huset som han själv har byggt.
Den 12 juni slöt han sina ögon för gott.
Lasse är otroligt saknad men med ett ljust minne bevarad i våra 💗

I lördags åkte jag och Moa på en roadtrip.
Det blev ett spontanstop vid Döda fallet i Bispgården/Ragunda, då Moa inte har varit där förut.

Det var varmt och 😅 att gå runt, men väldigt fint.

Nästa spontanstop blev vid Thailändska paviljongen i Utanede.

Väldigt fint, välskött och vackert med alla näckrosor.
Sedan åkte vi vidare till Sundsvall och Birsta.
Några inköp på Ikea, sedan åt vi på Birsta city och kikade i några affärer.

Strax utanför Timrå centrum ligger Villa Merlo/slott.
Väldigt vackert beläget.
Vi fick tyvärr inte gå in, då det verkar som de bara har privata visningar.
Jag förstod det som att man kan boka och bo där för självhushåll.
Vi fick en riktigt mysig dag tillsammans.
Moa börjar att jobba i dag efter sin semester.
Själv har jag en vecka kvar att jobba, så nu börjar äntligen nedräkningen.
Nästa måndag är det min tur.
Tomas har ytterligare en vecka att jobba efter det.
Har börjat lite smått med att städa, tvätta och rensa, så vi inte behöver göra allt på semestern.
Om allt går som det ska så ska vi försöka vara ute med husbilen minst 1 1/2 vecka, helt beroende på vädret.

Att stå upp för sig själv och sina värderingar kan verkligen ha sitt pris, men i längden/framtiden tror jag att det lönar sig för att själv må bra.
Det ses inte alltid med blida ögon.
Men det kan vara nödvändigt i flera avseenden.
Att det sedan kanske resulterar i att personer försvinner ur ens liv kan vara en sorg och förlust, men en vinst för att man hade modet och vågade.
Är man en äkta och ärlig person så står man kvar.
Man får kämpa, vissa mer än andra.
Jag läste detta och det var verkligen igenkännande: 
"De människor som är emotionellt starka är de som har en bra självkänsla och är självständiga.
De är inte heller rädda för livet, och mår bra i sitt eget sällskap.
De vet sitt eget värde och kompromissar inte med sina grundvärderingar eller förminskar sig själva för att behålla människor i sitt liv.
Var alltid sin allra bästa vän, sitt största stöd och beskyddare.
Se sitt eget värde.
Hur vill jag att min resa ska se ut?"
Det är lätt att gå vilse/bli påverkad av andra.
Jag tror inte att det är så dumt att reflektera över sitt liv/livssituation i bland.
Att jobba med sig själv är kanske det svåraste man gör, samtidigt som allting annat händer runt omkring en.
Mycket som man inte kan påverka.
Samtidigt gör vissa personer det väldigt lätt för en att välja.
Jag har skrivit flera gånger om detta i liknande form, men det är aldrig fel att påminnas eller kanske bli inspirerad.

På återseende!
:O)