I lördags när jag vaknade och tittade ut så sken solen, så då frågade jag Tomas om vi skulle gå upp till Stakafjället?
Vi har pratat om det många gånger, och nu passade det så bra eftersom jag behöver  få bättre flås inför resan till Italien.
Medan vi satt och åt frukost så började det att regna.
Men det hindrade oss inte  för att chansa och åka.
Vi har knappt 5 mil dit man utgår i från.

3 km upp till toppen kändes som en lagom dagstur med lite fika i ryggsäcken.
Även om det bitvis var väldigt stenigt, geggigt och brant så var det värt det när vi kom upp och fick se allt det vackra, det var helt tyst förutom några fåglar som kvittrade.

På vägen upp var det väl ordnat med spångar på de allra blötaste ställena.

En porlande bäck slingrade en lång bit efter stigen, som försåg oss med friskt och gott vatten.

Naturen och framför allt fjällen gör en hänförd tycker jag.
Den gör något med en som inte går att beskriva utan att uppleva det med egna ögon.
Det är mäktigt och storslaget.

Att få sätta sig och fika blir som en belöning värt mödan.
Om det inte hade varit för regnet som vi såg komma emot oss så hade vi stannat och njutit längre.
Vi fick som tur var bara ett lätt regn på oss.
Vi stötte på ett par björnjägare och två par efter stigen, så det var ingen trängsel.
Det är hit man ska bege sig när man behöver återhämtning, tystnad och det gör gott för både hjärtat, hjärnan och själen.
Det är så underbart att få uppleva olika kontraster, tempo och miljö.
Inse att det ena behöver inte utesluta det andra, och att det är häftigt att ha den möjligheten att välja.
Man behöver inte ta ställning till vad som är bäst utan jag tror att man ska göra det man mår bra av.
Våga pröva nya saker gör också att man utvecklas.
Man får perspektiv på livet.

I fredags kväll gjorde vi upp en eld ute på gården.
Vi gjorde klämmackor i mackjärnet, och sedan satt jag bara och njöt av knastret och värmen från elden.
Det är också livskvalitet och mindfulness.
Eld är fascinerande och nästan lite hypnotiserande.
Ett skönt sätt att komma ner i varv och låta tankarna fladdra i väg.

Tomas har jobbat hemifrån ett tag och det gör ju att vi får lite mer tid tillsammans än annars, vilket är mycket värdefullt.
Framför allt de dagar som jag är ledig eller börjar jobba kl 13.

Pappa opererade sig i torsdags för spinal stenos.
Det innebär att ryggradskanalen har blivit trång och klämmer åt nerver, som orsakar smärta och domningar i benen.
Så nu hoppas jag att både han och mamma ska bli fri smärtan som de båda har haft, kan röra sig lättare och kanske börja promenera igen.
De har varit väldigt begränsade under en lång tid.
💗

På återseende!
:O)   

 

I går firade vi Moa som fyllde 25 år 💗
Hon hade beställt lax och potatissoppa, jordgubbstårta och nougatrutor.
Förutom det så gjorde Gunnars sambo Toy fantastiskt god friterad kyckling med ris och sallad.
En riktig lyxmiddag på en måndag, och vi blev rejält mätta.
Kul att vi blev så många som hade möjlighet att vara med och fira.

💗
Tänk vad vi har gått igenom.
Det har gjort oss starkare och jag har lärt mig enormt mycket på vägen.
Jag tror att jag har vuxit både i min roll som mamma och person.
Det har varit enormt mycket känslor, framför allt oro.
Men vi har kämpat och krigat.
Vi har inte gett oss.
Det har inte funnits något facit, det har inte funnits någon som riktigt har vetat så mycket om sjukdomen och den har tagit olika vägar.
Det har inte funnits någon förening eller grupp att tillhöra.
Efter att Moa fyllde 18 så blev det mycket svårare för mig att vara delaktig i framför allt kontakten med sjukvården.
De ska ses som vuxna, men det är inte lätt eller självklart att från den ena dagen till den andra sköta allting själv och stå helt på egna ben.
Helst inte efter operationerna som har varit oändligt många.
Den som har varit starkast och modigast genom alla år är och förblir helt klart Moa.
Det är beundransvärt.
Det är inte konstigt att jag blir både rörd och känslosam.
Att veta som mamma om jag har gjort rätt eller fel?
Jag har försökt att inte göra så stor skillnad, men det har varit svårt att ta igen tiden som jag förlorade med Petter och Elias.
De har fått stått tillbaka mycket, men samtidigt begärde de inte något då de i princip blev tvungna att bara acceptera situationen som den var.
Jag kan bara konstatera att jag är otroligt glad, tacksam och stolt över de fina vuxna de alla tre har blivit.
Att vara förälder är nog det svåraste men också det absolut bästa som finns.
Att få vara med på resan är en fantastisk ynnest.
En upptäcktsfärd där jag får lära mig något nytt nästan hela tiden.

På återseende!
:O)   

 

Jag tänker vår gård som en liten "mur" eller borg.
Vi har boat in vår gård på ett sätt där vi nästan kan känna oss helt privata.
Vi kan röra oss fritt utan en massa blickar.
Samtidigt tycker jag det är roligt att visa vad vi har lyckats skapa.
Det är inga storverk, och det härliga är att det är så fritt att just skapa.
Det är dock lite begränsat då vi vill ha en helt fri yta, men min ambition är att försöka hitta ett växthus som inte tar för mycket plats och som passar in.
Jag gillar att drömma, i år blev det bågen och humlen.
Det bästa är att vi inte skyndar fram något.
Det får ta den tid det tar.
Jag gillar det jag ser när jag tittar ut genom köksfönstret.
Det ger mig ett lugn och harmoni.

Den här veckan har jag lyckats lyssna på flera otroligt bra sommarpratare.
Joel Kinnaman, Olof Wretling (en klar favorit) och Sofia Dalén.
Andra favoriter är David Wiberg och Elaf Ali.
Att se personen bakom namnet.
Jag gillar när allting inte är så självklart.
Att det inte behöver vara så tillrättalagt och perfekt.
Att bli överraskad.
Joel och Olof lyssnade jag på medan jag plockade svartvinbär, och jag kom på mig själv att stå och skratta åt Olofs tokigheter. 
Hormoslyr frisyr, och när han imiterade Lars Lerin och allt däremellan.
Jag behöver göra något samtidigt som jag lyssnar, för lägger jag mig ner och slappnar av då somnar jag.

I går upptäckte jag att jag behövde ladda ner ryanairs app för att komma åt mitt och Marias boardingkort som tydligen är helt digitaliserat nu.
Detta var något helt nytt för mig.
Och inte blev det lättsammare när allting stod på engelska.
Jag blir lite nojig när jag inte har helt klart för mig om jag har missat något.
Nu blir det extra viktigt att hålla hårt i mobilen när vi ska åka då det är där det viktigaste ligger förutom passet.
I går kom Maria på en kopp te och vi bokade övernattning när vi kommer till Arlanda med tåget dagen innan avresan till Pisa.
Allt är så gott som klart.
Sist jag och Maria reste bara hon och jag var 2012.
Det blir första gången sedan jag och Tomas träffades som vi blir borta från varandra en hel vecka.
Den här typen av resa har jag drömt om ett tag, och på en promenad med Maria en kall vinterdag i år så frågade jag om hon skulle vilja åka med mig på en yogaresa.
Och det utvecklade sig i en kombination med vandring till Italien.
Där kommer vi att träffa andra personer och vi kommer att ha en guide som både håller i yogan morgon och kväll och på vandringarna.
Vi kommer även att få vara med på en middag med vinprovning.
Resterande middagar kommer vi att få leta oss till olika restauranger vilket ska bli otroligt roligt.
Vi ska även ha tid för att bada.
Det ska bli roligt att träffa och lära känna nya människor.
Jag kan se just nu i facebook gruppen att det bara är kvinnor från olika delar i Sverige.
Jag har höga förväntningar och hoppas verkligen att vädret är på vår sida, och framför allt att vi håller oss friska.
Jag är otroligt glad och tacksam att Maria vill dela den här resan med mig, det blir dubbel glädje.
Jag tror att det kommer att bli en fantastisk upplevelse.

På återseende och Trevlig Helg!
:O)

 

I lördags firade vi Elias som fyllde 22 år den 6 augusti.
Vi grillade ryggbiff med tillbehör.
Roligt att vi kunde sitta ute och äta.

Sedan blev det en kubbmatch.
Tyvärr började det regna så det blev ingen revenge för det förlorande laget.

Vi gick in och åt pannacotta med hallon från våra egna buskar på gården.
Vi fick en jättetrevlig och mysig kväll tillsammans.
Den enda som fattades var Petter som var på golftävling.

På fredags kvällen blev jag och Tomas bjudna på middag hos Petter och Carro.
Petter hade tillagat egenfångad regnbåge, han vet vad hans mamma gillar mest 💗.
Jag lekte med deras katter Navi och Link.
Så roligt och uppskattat att få bli bjuden.

På söndagen plockade jag svartvinbär från egna buskar, och sen plockade vi mer hallon och lite smultron som vi kokade sylt av.
Svartvinbären frös jag ner för att ha i smoothie.
Vi har tagit in jordgubbar i omgångar så de har fått mogna på sig och i söndagskväll kunde vi njuta av dem med lite grädde.
Jag älskar att gå runt på gården och njuta av allt vi har runt omkring oss, plocka ett bär och stoppa i munnen, titta på blommorna och insekterna och humlen som har slingrat sig runt på bågen.
Morötterna är för små än.
Att hänga ut tvätten på tork och se hur det fladdrar i vinden.
I år blir det mycket rönnbär.
I fjol hade vi inga rönnbär alls.
Det blev mindre snö än vanligt och kallt, så det stämde inte riktigt det där med att "rönnen bär bara en börda".
Får se hur det blir i vinter då?
Det jag saknar den här sommaren är att ha kunnat sitta ute och äta frukost och bada i paradisviken.
Endera har vi jobbat eller så har det inte varit tillräckligt varmt.
Sommaren är alldeles på tok för kort...

På återseende!
:O)

 

Vi skulle åka dit där solen var, och då blev det först Sollefteå där vi tog en gofika..

och besökte Jonna Jintons otroligt fina butik med smycken och konst.

Sedan åkte vi vidare till High Coast Whisky.
Vi ville göra ett nytt försök med att stå där en natt med husbilen och äta på deras restaurang.
I fjol när vi skulle göra det var husbilen dyngblöt efter skyfallet som minst sagt överraskade oss när vi var på Diggiloo.
Det var så varmt innan så vi hade båda takluckorna öppna när himlen öppnade sig.
Så vi blev tvungna att åka hem i stället för att åka dit som var tanken.

När vi närmade oss Sörviken var himlen mörk, och det såg ut som att det skulle komma en rejäl regnskur, men molnen skingrade sig rätt fort och solen sken upp.
Och vi fick en helt fantastiskt fin och mysig em och kväll.
Vi åt confiterad anka.
Så gott!
Vi satt länge och njöt av stunden på restaurangen.
 

Vacker utsikt över Ångermanälven...

och solnedgång.

På vägen hem på lördagen åkte vi vägen mot Näsåker där det var Urkult festivalen.
Eftersom ingen av oss hade varit där förut så stannade vi och gick runt och tittade.
Vi passade på att äta lite lunch då det fanns så mycket olika foodtrucks att välja på.
De hade gjort plats för campingar runt omkring festplatsen så det var nog mycket mer folk än vi kunde se.
Nästa gång kanske vi åker dit och går på uppträdandena på kvällen som ska vara något alldeles extra. 

Vi passerade Kilforsen som var så otroligt vacker.

Där hade de även en trevlig natur/fricamping.
Det är som sagt efter de små vägarna det händer 😄
Vi blir alltid lite lyriska efter våra turer och vill bara åka mer.
Det är en härlig frihetskänsla att kunna välja och vraka vart vi vill åka.
Det behöver inte vara långt.
En sommarstuga/fritidshus är inget för oss.
Vi vill se, upptäcka och uppleva.

På återseende!
:O)

 

I morsdagspresent fick mamma att vi skulle åka till Skärvångens bymejeri på deras ostbuffé.
Och dit passade vi på att åka en underbart fin sommardag.
Det fanns så mycket gott att välja på bland ost, kex och marmelader.
Sedan handlade vi med oss lite smått och gott hem i deras butik.
I Föllinge stannade vi och gick in på; Mina rum och jag, en mycket trevlig och mysig butik med inredning, kläder och kafé.
Både mamma och jag köpte kläder till oss själva.
Vi fick en mycket härlig dag tillsammans som vi lägger i minnesbanken 💗

Den 25 juli åkte vi till Sundsvall för att titta på The Ark.
Förband var Grezula, som också medverkade i sista låten av konserten.

Vilka proffs!
Galet bra 😄
Vi fick lite regn på oss, men det var så marginellt så det knappt märktes mitt i musik ruset.
Skönt att komma till hotellrummet sedan och vila fötterna efter att ha stått i flera timmar.

Innan vi gick på konserten träffade vi Tomas bror Henke.
Först fick vi se hans nya lägenhet, och sedan hade han bokat bord på E-street.
Där testade jag känguru, och blev väldigt glatt överraskad.
På söndagen blev det ett besök på Ikea och ett par sportaffärer för att hitta en present till Elias.
Vi köpte med oss en räkmacka och dryck på Biltema och stannade efter vägen och fikade.
Mycket prisvärt fika.

På tisdagen åkte vi till Hammerdal på bilbingo.
Vi kände oss lite ringrostiga då det var två år sedan sist.
Nära, men ändå för långt i från en vinst.
Resten av veckan bestod av lite mer fix, städ och rensa.
En vända på återvinningscentralen.
Jag plockade hallon och smultron.
Jordgubbarna är på gång.
På fredagen fick Tomas semester så då bestämde vi oss för att ta en tur med husbilen för att verkligen maxa mina sista semesterdagar.
Fortsättning följer...

En liten reflektion som jag har gjort är att det är väldigt populärt att sitta i bilen och prata, gråta och delge alla sina tankar och känslor, och sedan lägga ut det på sociala medier.
Jag kan bli lite full i skratt i bland för det är precis som att det blir lite extra kryddat för att det sitter just i bilen.
De kan skratta hysteriskt eller vara så förbannad så de håller på att spricka.
Tänk hur det har blivit ändå.
Absolut finns det mycket bra som många lägger upp, men de får också ta emot mycket åsikter, fram för allt från alla dessa förstå sig påare som tar sig friheten att yttra sig och tror sig veta allt.
Det är baksidan av att man delar med sig.

Just nu upplever jag att många är otroligt rädda.
Rädslan har bla tagit över i den politiska debatten.
Det märks att det närmar sig val, och det då tar man till alla "verktyg i verktygslådan" för att försöka stilla rädslan.
Det är nu vi måste sålla agnarna från vetet.
Och framför allt det viktigaste att värna om demokratin.

I dag fyller Elias 22 år.
Jag känner en sådan ynnest, kärlek, tacksamhet, stolthet och glädje 💗
Vi ska fira honom på lördag.

På återseende!
:O) 

 

Efter att vi hade lämnat Enköping tog det inte lång stund förens vi såg skylten till Sala silvergruva.
Det ville vi ju inte missa, så vi svängde in och gick runt på området.
Det stod att det var +3 grader i gruvan så vi var båda överens om att stå över det.
Det var intressant att ta del av dess historia, eftersom det bara var något som vi hade hört talas om innan.
Sedan fortsatte vi mot Falun där vi stannade och åt en god pizza.
Därefter körde vi till Alfta, där stod vi på en mindre camping på natten.
Vi såg finalen på fotbolls VM Spanien-Argentina.
Spanien tog välförtjänt hem segern.
På fm. rullade vi vidare till Bollnäs där vi gick en liten rundvandring.

Vi tog sikte på Järvsö.
Där gjorde vi ett längre stopp.
Vi besökte Vildrikets vildmarkscenter, och lyckades se en varg.
Det var ett populärt ställe för cykling både nedför och i pumptracken.
Vi åkte till Stenegård för att äta lite lunch, och det visade sig ha en vacker trädgård.

Bra gömställe 😄

En utställning med Lill-Babs..

små mysiga butiker, restaurang, café, tunnbrödsbakning och konstutställning.
Mycket att titta på med andra ord.
Roligt att få en egen bild av Järvsö som jag har sett många bilder i från, och sett på tv.
Vi bestämde oss för att köra hela vägen hem efter det.
Vi stannade bara för kisspaus och för att äta.
Som jag har skrivit tidigare så är det efter de mindre vägarna som vi har fått se mycket.
Vi fick några dagar hemma, städa husbilen och ladda om.

Fortsättning följer...

I dag börjar jag att jobba.
Det hade så klart varit skönt med en vecka till, men jag har ju som sagt den veckan att se fram emot i september.
Det är bara 6 veckor dit, det känns så overkligt, men spännande och roligt.
Jag lever verkligen ett rikt liv på många sätt.
Älskar variationen och bredden av allt som jag/vi väljer att göra.
Det är en ynnest och fördelen med att vara öppen för nya saker.
En egenskap att aldrig vara omöjlig.

På återseende!
:O)   

 

Innan vi åkte så pratade jag och Maria om att vi kanske kunde sammanstråla någonstans eftersom hon och Mattias också skulle åka på en roadtrip ungefär samtidigt.
Efter att vi hade åkt från skärgårdsöarna så började vi att leta efter en ställplats, och då ringer Maria mig och säger att de är i Stockholm.
Vi kom överens om att vi ska träffas på Vaxholms camping.
Varmt som tusan!
Vi fixade middag, sedan paddlade jag och Maria en tur med kajaken och så blev det ett dopp, innan vi gick tillbaka till husbilen och drack lite bubbel och satt och pratade.
Så mysigt!
Vi sov alla gott i husbilen den natten.

Dagen därpå åkte vi in till centrum och klev på en skärgårdsbåt.

Det var lite mulet och blåsigt, och de hade "hotat" med regn, men det hindrande inte oss.

Vi klev av på ön Grinda, en ca. 45 min båtfärd mellan olika öar och vackra hus.
Ingen av oss hade hört talas om den, men det visade sig vara en jättemysig och trevlig ö med fina promenadvägar, några gulliga små butiker, caféer, restauranger och ett värdshus.

Vi åt en supergod lunch på värdshuset.
Sedan gick vi runt och tittade lite och stannade vid ett café och tog en kaffe där.
Vi såg att det även gick hyra stugor.
En plats för återhämtning och eftertanke i en lugn och avslappnad miljö.

I väntan på båten tillbaka till Vaxholm.
Vi fick ett otroligt trevligt och minnesrikt dygn tillsammans.
Så roligt att vi fick umgås och göra något helt annat än vi brukar.
Medan de fortsatte söder ut så körde vi in mot landet och hamnade i Enköping.
På vägen dit kom första regnet.
Det blev en kväll i husbilen med tända ljus och en film.

Jag uppskattar verkligen variationen som vi får på våra husbilsresor.
Det finns en tanke och sedan spinner vi vidare, och vi har så många möjligheter.
Detta är fjärde året vi husbilssemestrar.
Första året åkte vi till Varberg/Rolfstorp, andra året till Lofoten och tillbaka via Kiruna, och i fjol åkte vi först till Alnön utanför Sundsvall, Härnösand och Skuleberget där vi bla. vandrade upp till Getsvedjeberget.
Vi stod även en natt i Östersund i juni och utforskade Rödön för första gången.
Sedan stod vi en natt till på campingen i Östersund och hälsade på Elias och Nova.
På hösten åkte vi till Umeå och hälsade på Melvin.
I år fick vi bara två veckor semester tillsammans och då fick vi anpassa oss efter det.
Jag skulle gärna åka ner mot Österlen och runt där, det har vi helt osett, men då måste vi ha mer tid på oss.
Vi har ju en lång transportsträcka, och vi vill helst inte köra längre än 30 mil per dag.
Jag kan även tänka mig att åka till Härjedalen och åka mot tex Ljungdalen.
Vädret spelar mycket in.
Vår allra första tanke var att vi skulle köpa husbil när vi blir pensionärer och kan sälja huset.
Av en slump så ville livet något annat efter ett kort möte på apoteket med en kvinna som jag känner.
Hon sa att hon skulle sälja husbilen och flytta tillbaka till Tyskland.
Och vi fick första tjing, till ett helt oemotståndligt pris.
Det finns några "skönhets" fel på husbilen som gör att vi inte vill åka utomlands, alltså mot Danmark och neröver än.
Den är 30 år och har precis blivit skattebefriad.
Men fram till att vi har möjlighet att byta till en nyare husbil så är vi så glada och tacksamma över allt som vi har hunnit uppleva hittills.
Och om vädret tillåter så är tanken att vi ska åka en kortare sväng i morgon till lördag.

I detta nu så har himlen öppnat sig.
Jag var ut i morse och plockade lite trädgårdshallon, smultron och jordgubbar som jag hade i filen till frukost.
Resten kan jag ha i smoothien till lunch.
Den här veckan har jag rensat, tvättat och donat med lite av varje.
Det bästa med semester när jag är hemma att göra det som faller mig in just för stunden.
Det finns alltid något att ta tag i, men jag försöker verkligen begränsa mig och vara nöjd med det som blir gjort.

Fortsättning följer...

På återseende!
:O)

 

Jag kände att jag ville visa lite mera från Axmar brygga (ställplats)
Havskrogen där vi åt middag...

på bryggan...

och solnedgången.
Det ger en lite bättre bild över det jag beskrev i förra inlägget.

Vi fortsatte vår resa ner mot Roslagen med sikte på Norrtälje, som visade sig vara en mycket fin och mysig stad framför allt i och runt centrum.
Vi blev kvar en stund i societetsparken och tittade på när de repeterade inför premiären av Kopps med bla Anna Blomberg.
Det var väldigt varmt så vi svalkade oss både med en god gelato och kall öl. 

Inte så långt från campingen så var det en fin badplats där vi badade.
Årets första dopp, och det var verkligen något som jag både hade längtat efter och hoppats att få göra på resan.
Det hör liksom sommaren till.
I vanliga fall är jag en riktig badkruka men jag behövde verkligen svalkas ner innan vi gick tillbaka till husbilen för att äta middag.

Tack vare google maps så kunde jag se att vi kunde ta oss ut via färja först till Furusund och sedan vidare med nästa färja till Blidö.
Bara det var en fantastisk upplevelse.
Så vackert och vi fick verkligen känslan av skärgård, lite som på Saltkråkan.
Mycket båtar, folk som badar och äter glass.
Och att känslan av hur olika liv vi verkligen lever.
Folket som bor där pendlar förmodligen till sina jobb, och är beroende av färjorna kanske mer eller mindre varje dag.
För dem är det vardag, medan vi fick uppleva det för första gången.
Det är oftast efter de mindre vägarna som vi hittar de riktiga smultronställena.
Vi får se mer och vi behöver inte heller köra så fort.
Motorvägen blir så opersonlig på nått sätt, och det ger en stresskänsla.
Det blir bara en tråkig transportsträcka där man måste hänga med och köra med strömmen.
Vi bokar inte heller i förväg vart vi ska stå för natten, och det är också lite roligt och ibland ett litet detektivarbete att se vart vi hamnar.
Tomas kör och jag är kartläsare.
Vi är ett bra team och har hittat ett avslappnat sätt vad var och en gör.
Innan vi ska bege oss i från en ställplats så ska gråvattnet och toan tömmas, fylla på vatten och stödben ska fällas upp, sådant är Tomas bäst på medan jag diskar, kastar sopor och ställer i ordning i husbilen så inget ska åka hit och dit eller gå sönder.
Det är en del att tänka på men jag tycker att vi har fått in en bra rutin.
Vi stressar inte heller utan det får ta den tid det tar.
Oftast är vi klar någon gång mellan kl 10-11 så då åker vi vidare mot nya mål.
Ett härligt sätt att få se olika ställen och få nya upplevelser varje dag.
Bäst är när det blir spontana saker som dyker upp efter vägen och vi passar på när vi är där.
Det är oftast jag som kommer med idéerna, och Tomas hänger på, kanske inte alltid lika entusiastisk som jag men i slutändan så brukar han också tycka att det är roligt.
Man får vara lite wild and crazy och passa på, för jag brukar säga att det inte säkert att vi kommer dit fler gånger.

Fortsättning följer...

På återseende!
:O)