Jag kände att jag ville visa lite mera från Axmar brygga (ställplats)
Havskrogen där vi åt middag...

på bryggan...

och solnedgången.
Det ger en lite bättre bild över det jag beskrev i förra inlägget.

Vi fortsatte vår resa ner mot Roslagen med sikte på Norrtälje, som visade sig vara en mycket fin och mysig stad framför allt i och runt centrum.
Vi blev kvar en stund i societetsparken och tittade på när de repeterade inför premiären av Kopps med bla Anna Blomberg.
Det var väldigt varmt så vi svalkade oss både med en god gelato och kall öl. 

Inte så långt från campingen så var det en fin badplats där vi badade.
Årets första dopp, och det var verkligen något som jag både hade längtat efter och hoppats att få göra på resan.
Det hör liksom sommaren till.
I vanliga fall är jag en riktig badkruka men jag behövde verkligen svalkas ner innan vi gick tillbaka till husbilen för att äta middag.

Tack vare google maps så kunde jag se att vi kunde ta oss ut via färja först till Furusund och sedan vidare med nästa färja till Blidö.
Bara det var en fantastisk upplevelse.
Så vackert och vi fick verkligen känslan av skärgård, lite som på Saltkråkan.
Mycket båtar, folk som badar och äter glass.
Och att känslan av hur olika liv vi verkligen lever.
Folket som bor där pendlar förmodligen till sina jobb, och är beroende av färjorna kanske mer eller mindre varje dag.
För dem är det vardag, medan vi fick uppleva det för första gången.
Det är oftast efter de mindre vägarna som vi hittar de riktiga smultronställena.
Vi får se mer och vi behöver inte heller köra så fort.
Motorvägen blir så opersonlig på nått sätt, och det ger en stresskänsla.
Det blir bara en tråkig transportsträcka där man måste hänga med och köra med strömmen.
Vi bokar inte heller i förväg vart vi ska stå för natten, och det är också lite roligt och ibland ett litet detektivarbete att se vart vi hamnar.
Tomas kör och jag är kartläsare.
Vi är ett bra team och har hittat ett avslappnat sätt vad var och en gör.
Innan vi ska bege oss i från en ställplats så ska gråvattnet och toan tömmas, fylla på vatten och stödben ska fällas upp, sådant är Tomas bäst på medan jag diskar, kastar sopor och ställer i ordning i husbilen så inget ska åka hit och dit eller gå sönder.
Det är en del att tänka på men jag tycker att vi har fått in en bra rutin.
Vi stressar inte heller utan det får ta den tid det tar.
Oftast är vi klar någon gång mellan kl 10-11 så då åker vi vidare mot nya mål.
Ett härligt sätt att få se olika ställen och få nya upplevelser varje dag.
Bäst är när det blir spontana saker som dyker upp efter vägen och vi passar på när vi är där.
Det är oftast jag som kommer med idéerna, och Tomas hänger på, kanske inte alltid lika entusiastisk som jag men i slutändan så brukar han också tycka att det är roligt.
Man får vara lite wild and crazy och passa på, för jag brukar säga att det inte säkert att vi kommer dit fler gånger.

Fortsättning följer...

På återseende!
:O)

 

Som jag hade längtat efter semester, helst med tanke på att Tomas fick semester två veckor före mig.
Min energinivå var låg, jag kände att jag inte hade ork att ge allt som jag brukar, men jag jobbade på och det var med lätta steg som jag gick från jobbet den 10 juli.
Och vi Dundrade på direkt med att gå och lyssna på E-type på kvällen, som jag skrev om i förra inlägget.
På lördagen åt vi langos och gick på marknaden.
På söndagen förberedde vi allt inför att åka i väg med husbilen, och så bjöd vi mamma och pappa på surströmming, och sedan blev det en riktig sommarpaj med jordgubbar och rabarber och glass och då fick vi sällskap av Elias, Petter och Carro.

Vi spände på oss bilbältet och drog första dagen till Sundsvall där vi fyllde på gasol.
Behållarna och kopplingarna är tyska så det är inte bara att byta.
Vi köper helt enkelt gasol på lösvikt i stället.
På vägen dit stannade vi vid Thailändska paviljongen och åt thailunch.
Det är väldigt vackert där.
Första natten sov vi på Fläsian camping i Sundsvall.
Av främst priset och det höga trafikljudet att döma så lär vi inte stå där fler gånger, även om det var en fin camping för övrigt.
Vi rullade vidare till Hudiksvall och lyckades knipa den sista platsen på Urö ställplats trots att klockan bara var 13, så det var ett populärt ställe.

Och vi förstod varför.
Där tog vi premiärturen med vår kajak för i år.
Så vackert och fridfullt att bara glida fram på havet i strålande solsken.
Sedan kunde vi sitta ute och bara njuta tills solen började gå ner.
Det är så mysigt att sitta en stund i husbilen på kvällen, dricka te och kika på tv innan vi kryper ner i sängen.
Inga måsten, inga krav och inga tider att passa. 
Dit kommer vi definitivt åka fler gånger när vi har vägarna förbi.   

Eftersom vi hade så otroligt tur med vädret, och vår ac i husbilen inte fungerar så var det inte så mycket att fundera på att åka så långt.
Av de som stod bredvid oss på Urö fick vi tips om Axmar brygga, och dit var det bara ca 8 mil.
Och det visade sig också vara en mycket trevlig ställplats där vi bokade bord på restaurangen på kvällen.
Vi paddlade med kajaken även där, i hopp om att få se sälar som vi fick tips om, men de låg förmodligen mycket längre ut än vad vi tordes paddla. 
Middagen var super, och härligt att kunna sitta ute vid vattnet med lätt vind som svalkade.
Det som slog mig då är att det är så skönt att få vara helt anonym, bland andra människor.
Ingen som vet någonting om oss.
Bara Tomas och jag.
Det var en fantastisk och magisk sommarkväll i vårt vackra Sverige.
Vi tog med oss en bubbelflaska och satte oss på bryggan och tittade ut över vattnet som glittrade så otroligt vackert, små fisk som vakade och hoppade alldeles framför oss, svalor och en havsörn flög ovanför våra huvuden.
Det var så ljuvligt och jag kände mig både lycklig och privilegierad som fick sitta just där och då med Tomas och fick uppleva detta medan solen sjönk sakta ner bakom träden. 
Vi satt och småpratade och njöt av stunden och livet.
Närmare känsla av romantik går nog inte komma 💗 
Så underbart att ta med oss som ett härligt sommarminne, när vi står mitt i vardagslivet igen.
Sådant gör mig glad och tacksam.

Fortsättning följer...

Tomas började jobba i går, och jag har den här vecka kvar på semestern.
Jag dammade av gåstavarna i går då jag känner mig lika stel som en betongsugga.
Måste ju börja träna inför resan till Italien, då det lär bli några mil att gå.
Jag känner också att jag vill återuppta promenaderna nu när vi inte har Chess längre, då det föll sig naturligt att gå ut med honom.
Lite yogaövningar blir det också för att stretcha ut kroppen.
I kväll blir det bilbingo i Hammerdal.
Fram tills dess är ännu oskrivet, jag tar dagen som den kommer.
Så skönt!

På återseende!
:O)

 

I går kväll fick vi en riktigt nostalgi boost från 90-talet med ett fantastiskt
Dunder väder 😄🌞
En sådan där härlig sommarkväll då vi bara njöt av stunden och musiken.
Mycket och bara glada människor som släppte loss, dansade, sjöng och kramades.
Precis vad vi behöver.
I dag blir det en sväng på marknaden och äta langos med Moa och Tomas.

Det är skrämmande att se hur folk uttrycker sig i kommentarsfälten på facebook.
Många har inga hämningar eller spärrar alls.
Det kan vara otroligt provocerande, och jag har insett att det är precis det de vill, provocera.
Så jag har bestämt mig för att inte ge dem något syre överhuvudtaget.
Det bästa är att bara strunta i deras fruktansvärt korkade omdöme och beteende.
Det är otroligt respektlöst att tex inte kunna acceptera andras åsikter.
Jag ger heller inget syre till personer som försöker påverka mig på ett eller annat sätt, dränera eller trycka ner mig.
De har ingenting i mitt liv att göra.
 Ignorera dem, och låtsas som att de inte existerar fungerar.
När de inte har fått luft så har manipulatörerna eliminerats en efter en.

Nu har jag semester och det kan betyda att jag syns lite mindre här på ett tag.
På återseende!
:O)
   

 

Chess 2018 01 31- 2026 07 02
Det var med stor sorg i 💗 som vi i förra veckan beslutade oss för att han skulle få somna in.
Det är tomt, det är tyst och han saknas oss väldigt mycket 💗
Det var ett beslut som vi har funderat på ett tag, men ingen av oss har känt oss känslomässigt färdiga förens nu för att ta det slutgiltiga beslutet.

Vi har gjort en fin plats för honom i hörnet vid rosenbuskarna på gården.
Nu får han fortsätta leka i hundhimlen, och kanske träffar han Lotta där.
Vi har många fina, roliga och mysiga minnen 💗

På återseende!

 

Vi fick en fantastiskt trevlig kväll i Imnäs i lördags, med grymt god mat och med bästa sällskapet.
Extra roligt att mamma kunde följa med som är nyopererad.
Vi firade Petter lite i förväg eftersom jag jobbar på lördag när han fyller år.
Det är alltid en höjdpunkt på sommaren när vi kan träffas allihopa och göra något tillsammans.
Förhoppningsvis blir det fler tillfällen, när Elias och Moa fyller år.

I går åkte Tomas till Umeå för att spela golf med Melvin i ett par dagar.
Han har semester nu, och jag har två veckor kvar.
Nästa vecka är det Dunderveckan så då händer det en massa kul, bla masked singer och vi ska gå och titta på E-type.

I morgon har jag anmält mig på ett yinyoga pass i Grenås hos Zara, det ser jag fram emot.

På återseende!
:O)

 

Midsommarafton.
Jag var ledig och vädret var helt ok framför allt em/kväll.
Vi plockade blommor och åkte med till kyrkogården, satte dem i vaser både vid Tomas och mina anhörigas gravar.
Det känns som en fin tradition att tänka på dem, framför allt vid högtider då vi ofta har umgåtts och gjort roliga saker tillsammans.
Man tänker tillbaka till när de levde och vilka avtryck de gjorde i ens liv.
Allt de åstadkom, och skapade minnen som lever vidare i oss som finns kvar.
Både fina och i bland mindre fina minnen.
Vad vi lärde oss av dem, hur de har påverkat och präglat oss.
Tror det är bra att påminnas om vad vi hade och känna saknad.
De har trots allt betytt mycket och lärt oss något.
Vi har fotografier, tänder ljus och besöker deras gravar för att de inte ska bli bortglömda, även om minnena bleknar med åren.
Min mormor dog när jag var 6 år så det finns bara svaga minnen kvar, men jag går fortfarande till hennes och morfars grav.

I går när jag rullade håret på en dam på jobbet så blev jag påmind om hur viktigt det är att försöka bevara en så enkel sak som de varit van att göra själva och att få känna sig fin i håret.
På em blev det helt spontant att jag bla sjöng när trollmor har lagt de 11 små trollen och samma dam hängde på.
 Jag tror att vissa saker kommer tyvärr att försvinna helt och/eller bli bortglömda om ingen för dem vidare.
Det finns många som inte har det naturligt med sig från sin uppväxt.
 

När vi kom hem började vi fixa lite på gården och förbereda för middagen.

Petter, Carro och Moa kom och gjorde oss sällskap.
Så trevligt och mysigt att sitta ute och äta och prata.
Resten av helgen jobbade jag.
Tomas fick bla tid på golfbanan.

Tre veckor till semester.
Vi har pratat lite löst om vart vi vill åka med husbilen.
Just nu lutar det åt Härjedalen eller Roslagen, men det beror helt och hållet på vädrets makter.
Vi åker ingenstans för att sitta i husbilen när vi bara har två veckor tillsammans.
Tomas jobbar sin sista vecka nu.
Fotbolls VM är inget jag lägger någon större vikt på, det verkar som de får det tufft även i fortsättningen.
Den som lever får se.

På återseende!
:O)

 

I går fick mamma äntligen höften opererad.
Den var planerad förra veckan men då blev den inställd pga för många akuta operationer.
Då fick hon beskedet att den skulle flyttas fram till augusti, men koordinatorn ringde i måndags och sa att de hade pusslat så hon skulle få sin operation som hon har gått och väntat på så länge.
Den gick bra även om hon är medtagen.
Det blev en viss oro innan vi fick det beskedet.
Nu blir det rehabilitering och återhämtning.
Och förhoppningsvis blir hon smärtfri.
Hon har varit så begränsad den sista tiden, och har inte kunnat göra så mycket som hon har velat.
Pappa väntar också på sin operation för spinal stenos som blir till hösten, så det var bra att det inte blev samtidigt.
Alla får vi våra utmaningar.
Vi får vara tacksamma att det finns hjälp att få.

Är så glad för Elias och Nova som har haft en fin och välförtjänt veckan tillsammans på Gran Canaria.

Arbetsmoral.
Det är verkligen inte alla som har förärats med den, och det oroar mig mycket för hur det ska bli i framtiden.
Det är som att man inte riktigt tar jobbet på allvar, utan att det verkar vara mer ett nödvändigt ont.
Det finns inget genuint intresse av att jobba för vissa.
Jag saknar den där riktiga hungern/glöden av att de verkligen vill lära sig.
När man anses vuxen så är det enligt mig ett eget ansvar att visa framfötterna och visa en vilja. 
Det är också oroande att unga människor sjukanmäler sig så ofta.
Jag vet inte vad de har fått för bild, eller om det överhuvudtaget har ställts några krav hemifrån på hur viktigt det faktiskt är att jobba och göra rätt för sig?
När det gäller att arbeta så får man ingenting gratis.
Man kan inte tro att det bara kommer till en utan att anstränga sig.
Jag blir otroligt less på folk som skiter i att göra saker och tror eller hoppas på att någon annan gör det för att slippa själv, och tror att ingen upptäcker det.
Jag har haft kollegor som tex har gått på toa i tid och otid bara för att slippa undan jobb som är för besvärligt och jobbigt.
Men lön ska de ha.
Arbetsmoral är snart ett minne blott om det inte uppfinns något riktigt effektivt botemedel.
Arbetsmoral borde kanske bli ett ämne i undervisningen i skolan?

Önskar dig en riktigt trevlig, skön och glad midsommar 🌞
På återseende!
:O) 

 

I lördags gjorde jag och Tomas en roadtrip till Ansättåns canyon
(avfart strax innan Rötviken i Krokoms kommun).

Där stannade vi till på tre ställen med början vid storforsen.

Vid källarforsen satte vi oss och fikade då vi var helt själva.
Vackert ställe med mycket skiffersten.

Sedan fortsatte vi till Hasslingsåfallet.

Otroligt vackert ställe som var helt okänt för oss innan.
Det blev en härlig och mysig dag med fint väder.
Kul att göra och se något helt annat.
Man inser verkligen vilka avstånd det är i vårt vackra län.

I går gick vi på bio.
Disclosure day.
Riktigt bra och spännande.

Jag fick inte jobbet som jag sökte.
De ringde och meddelade att de hade gått vidare med en annan sökande.
Men att jag hade gått långt i processen, och att jag är en bra och värdefull ambassadör för äldreomsorgen vilket var glädjande att höra.
Efteråt kände jag mig väldigt besviken och tom.
Jag hade verkligen hoppats på det jobbet, det kändes som att det var klippt och skuret för mig, och kanske sista chansen att pröva något annat.
Visst funderar jag på vad som var avgörande, men samtidigt så går det inte gräva ner sig för mycket, jag var öppen, ärlig och gjorde mitt allra bästa.
Livet går vidare och just nu längtar jag bara efter semester.
Jag är rätt trött och faktiskt lite sliten.
Jag ska försöka bita i hop fyra veckor till, sommaren är underbar men även den tid på året då vi ordinarie får extra mycket ansvar lagda på våra axlar.
Nya vikarier och feriearbetare att lära känna och introducera.

I dag ska mitt medborgarförslag på en staty eller byst av Beppe Wolgers tas upp på kommunfullmäktige.
Jag har inte så höga förhoppningar då de flesta förslag avslås, men visst skulle det vara roligt om det går igenom.

På återseende!
:O)

 

Jag har förstått att det är många som inte vet vad ett lågt blodsocker innebär.
Det är vanligtvis ett blodsockervärde under 3,5-4.0 mmol/l.
Symptomen kommer väldigt snabbt.
När hjärnan och nervsystemet inte får tillräckligt med energi kan symptom som svettningar, darrningar, hjärtklappning, yrsel, sluddrigt tal, irritation, blekhet, kramper till det värsta att personen faller i hop och blir medvetslös/koma uppstå.
Det kan bla bero på kraftig ansträngning, feber, kräkningar och för lite mat.
Det kräver snabba insatser genom att ge personen något sött som tex honung, destroxol som går snabbt ut i blodet.
Viktigt att veta är att aldrig ge mat eller dryck om personen är medvetslös.
Ring 112 och lägg personen i stabilt sidoläge.
Det kan rädda liv.
Vi behöver alla bli upplysta och påminda om detta då det är många som vi möter i vår vardag som kan drabbas av detta.
Det kan vara på affären, på idrottsplatsen och på jobbet.
Ta inte förgivet att personen själv hinner förstå att de har lågt blodsocker, utan fråga en gång för mycket än en gång för lite.

På återseende!
:O)