I bland när jag sitter och scrollar på mobilen så kan jag ramla över något som fångar mitt intresse lite extra.
Detta handgjorda armband med Brynäs färger var ett sådant.
Det gav jag till Petter 💗 
Det är roligt att kunna överraska och ge något utan att det behöver vara någon särskild anledning.

I går efter att jag hade skrivit klart inlägget så slog jag på spotify och Queens Bohemian Rhapsody och skruvade upp på högsta volym och sjöng med för full hals, kanske hellre än bra men det var bara Chess som hörde 😄
Sedan blev det Guns ´N Roses och det gav mig ny energi.
Det känns overkligt att jag har sett Guns ´N roses live i Globen.
Tänk vad musik gör med en.

I de flesta relationer som jag har så har jag blivit en slags självpåtagen koordinator.
"Samla flocken".
Det kan i bland vara en utmaning då vi är många, och få det att stämma för alla.
Men för det mesta lyckas jag.
Det är roligt att planera och ha något att se fram emot.
Med det är minst lika roligt och uppskattat när någon annan gör det.
I relationer där jag har slutat höra av mig har oftast runnit ut i sanden till slut.
Inte för att jag har velat utan för att de inte har visat eget intresse av att höra av sig tillbaka.
Och det har visat sig att de kanske inte var mina rätta relationer, som var värda att behålla heller.
En relation är inte en envägskommunikation.
Det har känts tufft och sorgligt många gånger att inte relationen var mer värd än så.
Men samtidigt så har jag lärt mig mer både om mig själv och hur andra fungerar.
Jag har blivit tvungen att släppa det och gått vidare.
Det går inte att fastna i allt som sker.
Jag försöker lägga energi på sådant som är värt och viktigt att lägga den på.
På sätt och vis rätt komplicerat att läsa av andra i det sociala spelet.
Men man lär sig av sina misstag.

På återseende!
:O)  

 

I dag känner jag mig trött och faktiskt lite sliten.
Det blev många steg den här helgen, också.
När jag är en person som vill att allt ska vara ok när jag går från jobbet, så tar det rätt mycket ork och energi.
Jag har alltid varit så, ordning och reda, och det ska kännas bra att lämna över till nästa som kommer.
Det har ju så klart ett pris som kräver återhämtning.
När jag är på jobbet så är jag där 100%.
Det finns inget mellanläge när man jobbar med att ta hand om människor.
Äldre personer som behöver trygghet och god omvårdnad.
Jag måste möta dem precis i den situationen/känsloläget de är just nu.
Sedan önskar jag många gånger att jag hade mera tid att möta dem i deras oro, när de vill att jag ska följa med dem ut, eller när de vill åka hem till sina föräldrar.
Många lever kvar i att deras föräldrar fortfarande lever.
Jag måste vara beredd att skifta snabbt utifrån varje individ.
Och jag måste vara flexibel och ta snabba beslut.
Lyhörd.
Vad är viktigast just nu?
Sedan är det oerhört viktigt, kanske det absolut viktigaste är att ha bra kollegor som är som jag, självgående.
Man behöver inte säga så mycket till varandra, man bara vet vad som måste/ska göras.
Och att man kompletterar varandra.
Då är det lätt att jobba även om jag är ensam med delegation.
Men det optimala är så klart när vi är två eller flera att dela på ansvaret som faktiskt en delegation är.
Jag vet att jag inte är oumbärlig, men jag tror att ska vi fortsätta ha kompetenta och erfarna personer kvar inom vården så är det dags att vara mer lyhörd för vad vi signalerar om, och ta det på allvar.
Man kan inte bara "släcka bränder" och sedan tro att allt är bra, utan att återkoppla eller ta reda på orsaker.
Det är tex ohållbart att vi ska behöva jobba helg så ofta som vi gör.
För inte så länge sedan jobbade jag 3 helger av 4.
Det är inte rimligt.
Man springer helt enkelt benen av sig.
Och ibland skulle jag behöva springa ännu fortare.
Vi kan tex inte ha koll på alla vårdtagare samtidigt tyvärr, vilket så klart skulle vara optimalt om vi kunde.
Det går inte heller förutspå att en vårdtagare ska ramla.
Ibland är vi i närheten, och kan vi förhindra att de ska slå sig så reflexmässigt försöker vi många gånger ta emot dem, och samtidigt riskerar att få en arbetsskada.
Har vi otur så får vi dras med den resten av livet.
När det skrivs negativt om vården så ser jag nästan rött, för det är så många som inte ser eller förstår vad vi faktiskt gör varje dag.
Det gnälls och klagas och det är oftast vi som får ta det där och då.
Vi försöker verkligen att göra det bästa vi kan.
Och vi är också bara människor.
Jag vill orka vara Katarina.
Jag vill också orka vara en omtänksam och bra sambo, mamma, dotter och vän.
Jag är ofta ledig när Tomas jobbar, och jag jobbar ofta när Tomas är ledig.

Trött men glad och nöjd över en ännu helg i kommunens tjänst.

På återseende!
:O)

 

Första turen till Östersund resulterade i nya sommargardiner och kuddfodral.
Roligt att förnya sig lite i bland.
Lena bjöd mig på lunch på Arctura-termosen.
Helt klart den bästa lunchen och utsikten i Östersund.
De har så mycket gott att välja på, plus att det alltid finns en smarrig efterrätt, som man inte kan tacka nej till.
Lite lyx i vardagen.
I går var jag i Östersund med två tjejer från kommunrehab på synombudsutbildningen.
Det blev en intressant och trevlig dag.
Vi har äntligen börjat få lite sommarvärme.
Underbart!
Vi har haft första spekulanten på holken, en svartvit flugsnappare i går kväll, och det såg ut som det var samma fågel tidigt i morse.
Det har tagit lite tid, höll nästan på att misströsta lite men nu får vi hålla tummarna att det flyttar in en pippi som vill lägga ägg där.
Jag har bokat bord i Imnäs barbecue i slutet på juni.
Det verkar vara väldigt populärt för alla bord ute var redan bokade, och inte många platser kvar inne heller.
Så det var tur att jag var ute i god tid.
Det är pingsthelg och jag jobbar.
Det blir ju lite extra semesterpengar i alla fall, även om jag helst skulle vilja vara ledig.
Min semester börjar den 13 juli, så det är ett tag kvar, men den som väntar på något gott...

Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

Lena är uppe hos sina föräldrar just nu, så då passade vi på att träffas i lördags.
Vi åkte till Sikås och fikade på Frejas.
Vi tog svängen över Gåxsjö-Bredkälen hem och fick se en tjädertupp, älgar och renar.
Vi ska även ses på onsdag då jag ska skjutsa henne till flyget när hon ska åka hem.
Det är inte så ofta som vi träffs bara hon och jag, så det är roligt när tillfället ges.
På kvällen tittade jag och Tomas på eurovision, lite segt och trist att Sverige/Felicia fick så dåligt resultat.

Melvin kom hem på fredagen så då grillade vi och Moa kom och gjorde oss sällskap.

En snäll person erbjöd oss att komma och gräva upp humle hos henne, så efter promenaden med Maria åkte jag och Tomas dit, och sedan planterade jag dem intill bågen.
Jag hoppas att de tar sig och att de fyller hela bågen med "kottar" som hänger ner.
Det är så roligt att gå runt på vår lilla tomt och se hur allting växer.
De frön som jag kallsådde i vinter efter kursen med farbror grön har börjat komma upp.
Sallad, spenat, spetskål och jätteeternellerna.
Nu är vi klara med det som vi hade tänkt göra på gården.

Inne växer och frodas första gurkan.
Vi fick sänka ner krukorna till golvet då plantorna snart har nått till taket.

Middag med Petter, Elias och Melvin och Carro i går.
Kul att höra vad de har för planer inför sommaren.
De har mycket roligt att se fram emot på semestrarna.

Ny arbetsvecka.
Solen skiner.
Det blir två resor till Östersund då jag ska på synombudsutbildning på torsdag.
Det är bara roligt att det händer något annat.

På återseende!
:O)

 

I bland händer det helt oväntade saker, som man absolut inte förväntar sig ska hända.
Det är inte ofta som det kommer hem en person till sig och ber om ursäkt.
Jag tror att det har hänt en gång tidigare, om inte minnet sviktar helt.
Det var i alla fall precis vad som hände häromdagen.
Att ta modet till sig, knacka på dörren, titta oss i ögonen och erkänna att han har haft fel, och vi har haft rätt hela tiden.
Det är otroligt beundransvärt och modigt.
Det blev ett mycket bra samtal och vi skakade hand.
Ursäkten godtogs givetvis.
Vi är aldrig omöjliga.
En glad överraskning.
För hur ofta händer det?
Den personen växte verkligen i våra ögon.
Det är viktigt att sådant kommer fram, för att det är så sällsynt.
Det går uppenbarligen, och som personen uttryckte att det var något som han hade gått och burit på länge, och nu fick han äntligen släppa det.
Ett bevis på att man kan lägga det gamla bakom sig och gå vidare med ett lättare hjärta 💗

I går gjorde vi en liten god gärning som både kändes bra och blev trevlig.
Vi var ute och gick med Chess.
Vi kom ut på E45, en äldre dam kommer och går med sin rollator.
Hon frågar om det är där taxi ligger?
Jag svarar att nej det är länge sedan som det låg där.
Hon undrade om vi kunde hjälpa henne att ringa  efter en taxi.
Sagt och gjort, jag ringde men den var minst två timmar bort.
Hon hade gått från busstationen, och skulle till Strömbacka.
Hon var trött efter att ha varit borta hela dagen, och tyckte att det kändes jobbigt att gå upp för den långa backen.
Då bestämde vi att Tomas skulle gå hem och hämta bilen medan jag stannade kvar med henne, vi gick sakta uppöver och småpratade lite.
Och det visade sig att hon visste vem min mamma var eftersom hon hade bott i Ulriksfors.
Hon hade jobbat som distriktssköterska och barnmorska.
När vi lämnade av henne så var hon så tacksam och nu skulle hon hinna titta på Robinson 😄
Det blev ett roligt möte med en person som vi inte kände sedan tidigare.
Det var så naturligt, häftigt och oväntat.

Det finns så mycket att glädjas och vara tacksam för.

På återseende!
:O)

 

Det känns overkligt, men nu är jag och Maria ännu ett steg närmare vår resa till Qinque Terre (Volastra) Italien i september med yoga, vandring och salta bad.
Det är bara tågbiljetterna till Arlanda som saknas eftersom de inte är släppta än.
Jag har mailat med kvinnan som vi kommer att träffa när vi kommer dit, och hon skrev att det blir ingen stor grupp eftersom hotellet som vi ska bo på har 6 rum bokade för oss, så max 12 st vilket känns som en lagom grupp.
Många väljer att anmäla sig senare enligt henne.
Det känns så spännande och det ska bli roligt att träffa nya människor.
Ett riktigt äventyr 😄 
Vi har så fina och roliga minnen från Österrike/Bad Gastein så detta blir säkert minst lika bra.
Vi fick mersmak och detta blir ett liknande koncept.
Vi ska ta oss från flygplatsen själva med tåg så det känns tryggt att vara två.
Vi är duktiga på att maxa våra resor så det kommer att bli en fantastisk upplevelse.
Sist vi reste bara jag och Maria var 2012 då vi åkte till Kroatien en vecka.
Och innan dess 1992 till Cypern.
Vi vidgar våra vyer, och gör dem till det bästa då vi båda har samma intresse av att röra på oss.

Solen skiner, jag är ledig och det är helg.
På återseende!
:O)

 

Jag kan inte skriva nog mycket om hur mycket jag trivs med att vara hemma.
Att greja på med det som jag känner för just för dagen.
Att pyssla om mina tomat och gurkplantor.
Se dem växa.
Le åt de där stänglarna som knorrar sig eller virar sig runt allt som finns i deras närhet.
Se solljuset genom bladen.
Samma ute, när jag får gräva, påta, rensa, plantera...
och se hur fint det blir.
Det är återhämtning och ladda batterierna för mig.
Just nu har vi satt ut en radio bredvid rabatten så att inte rådjuren ska äta upp allt som har börjat växa där.
I fjol gjorde de det, och det var så trist.
Jag hade sett fram emot att njuta av bla tulpanerna och alliumen.
Jag hoppas att jag får göra det i år, och än så länge ser det lovande ut.
Vi fick beställa en ny fågelholk med kamera, då kameran i den holken vi hade helt plötsligt slutade att fungera.
Så jag hoppas att vi får en ny gäst i den holken i år.
I fjol var det en blåmes som flyttade in, la 11 ägg om jag inte minns helt fel, men det blev nog lite för trångt.
Så fascinerande att se hur allt fungerar på nära håll utan att störa.

I fredags åt vi färsk vit sparris med hollandiesås och löjrom, med havskräftor till.
Och i går gjorde jag nässelsoppa till middag.
Det är nu som man ska plocka toppskotten.
Jag gillar att pröva nya rätter, och helst om det blir gott som dessa verkligen blev.
Att tillåta sig att njuta när vi har den möjligheten.
Jag ska plocka mera nässlor, förvälla och frysa in.
Läste att nässlor är extremt näringsrika och fungerar som en stärkande "superplanta" rik på järn, kisel, magnesium, kalcium, vitamin A B C och K.
Det är väldigt bra för mycket, bla motverka trötthet, stärka hår och naglar och förbättrar matsmältningen m.m.
Tänk att ett ogräs kan vara så gott, och helt gratis.

Det är så skönt att att få vara precis den person som jag vill vara, varken mer eller mindre.
Jag upplever att det är så mycket som är så ytligt, att man förväntas vara eller se ut på ett speciellt sätt.
Folk utsätter sig för både det ena och det andra för att passa in, köper dyra kläder och smink, läppar och rumpor som putar mer eller mindre, näsor som stramas, hår som fylls och förlängs, lösnaglar och gud vet vad, samtidigt som det ska festas helg som vardag, hålla upp fasaden och prestera på jobbet eller skolan.
Allt för att passa in.
Det kostar att ligga på topp.
Jag föredrar att få lite skit under naglarna, lugn och ro.

På återseende!
:O)

Jag har lämnat in mitt första medborgarförslag.
Det slog mig plötsligt, varför har vi ingen staty eller byst på Beppe Wolgers här i Strömsund?
Han var ju den som satte Strömsunds kommun på kartan, främst med filmen Dunderklumpen.
Det blir ett sätt att bevara historien, och se till att kommande generationer inte glömmer vad som anses vara en viktig gärning, just för Strömsund som ort.
Det vore verkligen på tiden.
Undrar om någon har tänkt på det förut?
Det skulle verkligen vara kul om det gick igenom.
Det kan ta upp till ett år, så jag räknar med att få vänta på besked.
Vem minns inte Beppe även i Godnattstunden med Sigrid på pottan, och som pappa till Pippi Efraim Långstrump kung på kurrekurreduttön?
När jag var liten gick vi alltid Dundertrampen varje sommar.
Jag tror att vi gick från Öhn till Strömsunds camping.
Efter vägen hade de placerat ut alla figurer från Dunderklumpsfilmen.
Och alla fick medalj.
På den tiden när Korpen fanns, och vi gick gå bingo på söndagar.
Minnen är viktiga att bevara tycker jag.
Och när man börjar prata så dyker det upp andra minnen.
Det är därför som jag också tycker om att skapa minnen tillsammans.
Så vi kan prata om sådant som förenar oss.
Det präglar även oss som personer.
Att visa vad som verkligen är viktigt.

På återseende!
:O)

 

Jag är så glad 😄
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag tittat efter en ny cykel.
Det har fått tagit lite tid då jag inte har velat förhasta mig, utan velat att det ska kännas rätt.
Då vår cykelaffär inte hade någon rosa cykel hemma, så frågade jag om de skulle få hem någon, och de skulle återkomma.
Och detta blev resultatet efter lite funderande.
Det är service det.

Och den var ännu finare i verkligheten.
Helt i min smak.
Jag hade hoppats på att kunna köpa den som en förmånscykel genom kommunen, men de har inte återkopplat på min förfrågan tyvärr.
Det hade ju varit smidigt att kunna betala den genom att det hade dragits på lönen.

I dag fyller Hans Majestät Konungen Carl XVI Gustaf 80 år.
Hertigen av Jämtland.
Jag är ledig och sitter och tittar på ceremonin från kyrkan och slottsgården med högvakten på tv.
Riktigt högtidligt.
Många finklädda personer, vackra håruppsättningar, smycken och hattar.
Och vackert väder har de dagen till ära.

I samband med att jag fick glaskroppsavlossning på vänster öga i somras, så upptäcktes det även att jag lagoftalmi-att jag inte stänger ögonen helt när jag sover, vilket leder främst till torra ögon.
Det beror oftast på svaghet i ögonlocksmusklerna, men kan även finnas andra orsaker.

I dag ska jag köpa linoljesåpa och rengöra bron med.
Det passar bra nu när det blåser, så torkar det fortare.
Letade fram rotborsten ur gömmorna.
I morgon väntas lite sol och värme så då kan det bli att vi oljar in bron.
Och fortsätta fixa med pallkragarna.

På återseende och önskar en trevlig valborgsmässoafton!
:O)