Jag hittade den här bilden på facebook, och den är så otroligt talande hur det är att jobba inom vården.
Det är ofta som jag är på väg att göra något, och så händer det något annat på vägen dit så jag får ta det först, ändra tanken som jag hade till en annan, fokusera på vårdtagaren, telefonsamtalet från tex en anhörig eller en kollega som behöver hjälp.
Sedan är det till att ställa om igen, och så håller dagen på.
Vi som jobbar med människor behöver vara snabba att reagera, vara uppmärksamma, se förändringar, vara lyhörda och agera då det kan hända saker när som helst på dygnet.
Jag går till jobbet och vet vad som behöver göras, men jag vet inte vad jag kan ställas inför.
Den ena dagen är aldrig den andra helt lik, och det är ju det jag tycker om med mitt jobb, det blir aldrig enformigt.
Ena minuten serverar jag mat, andra minuten har en vårdtagare kanske ramlat och behöver åka i väg med ambulansen och jag behöver sätta mig och skriva en "fallskaderapport", den tredje minuten packar jag upp arbetskläder och förbrukningsvaror, och i nästa andetag tar jag en promenad eller sitter och tröstar en vårdtagare som är ledsen, orolig eller bara vill prata en stund.
Vi träffar och pratar med sjuksköterskor, kommun rehab, samordnare, anhöriga, vaktmästare, chefer, serviceassistenter, administratör, taxi (färdtjänst och sjukresor), 112, läkare, tandläkare, städerskor, personer som kommer och underhåller, föreläser eller ger information...
 Allt för att få en så fungerande och trygg tillvaro för våra vårdtagare.
Vi skulle kunna kalla oss för allkonstnärer.
Jag har förmånen att jobba med otroligt kompetenta och fantastiska kollegor, vilket gör jobbet så mycket lättare och roligare när man känner att alla jobbar mot samma mål.
Alla hjälps åt och vill vårdtagarnas allra bästa.
Vi skrattar mycket, är måna om och respekterar varandra.
Vi kan diskutera och försöka hitta lösningar.
Aldrig omöjliga.
Det har jag inte alltid upplevt, så det uppskattar och värdesätter jag otroligt mycket.
Som på de flesta jobb så får vi acceptera att folk slutar och nya börjar.
Vissa saknar jag mer än andra.
Det betyder också en omställning.
En pågående och ständig process.
Förändring kan vara både jobbigt och positivt.
Jag kan kastas mellan flera känslor och tankar.
Jag förstår att folk vill utvecklas, flytta eller prova annat jobb men det blir också ett tomrum som ska fyllas av någon annan som vi ska lära upp och känna.
Men "gräset är inte alltid grönare på andra sidan" heller.
Det är som med en relation, man har alltid ett val, att fortsätta att kämpa tillsammans för det man tror på.

På återseende!
:O) 

 

I fredags äntrade Per Andersson scenen på storsjöteatern med sin kardborreshow.
Helt galet roligt!
Han ställde äggklockan på 90 minuter (utan paus), och han höll tiden ända till sista sekunden.
Publiken bestämde vad han skulle göra genom att kasta bollar på tavlan, och den första bollen hamnade på kuk i hatt, och sedan var han i gång.
Ingen föreställning är inte den andra helt lik.

Vi satt på andra raden så Tomas fick ögonkontakt och tog ett roligt kort.
Per fick i gång publiken på flera sätt, och vi lever nog lite längre efter alla skratt. 

Innan föreställningen så åt vi en magisk 12 rätters avsmakningsmeny på
Krogen Astrid.
Vi fick börja med friterade haricots verts.
Sedan följde edamamebönor med sesam och chiliolja.
Majsribs med koreansk mayo.

Drottningkammusslor med sojasmör och jalepeno.
Ribs med chili och apelsinglace.
Caviar nachos med forellrom.
Kingfish.
Bifftataki med karljohansvamp-min absoluta favorit.
Friterad kyckling.
Koreansk tonfisktartar med rispapper

Två olika sorters efterrätter.
Och mätta och otroligt nöjda blev vi.
Fantastiska smaker och en otroligt mysig miljö.
Hotellrummet och frukosten var toppen.
Chess verkade trivas riktigt bra.
På lördagen tog vi en längre promenad med honom innan vi checkade ut.
Vi körde ett varv runt Frösön när vi ändå hade tid, innan hemresa.
Vi hade ett mycket trevligt och mysigt dygn.
Det är sådant som förgyller och sätter guldkant på livet.
Nu ser vi fram emot att åka till Umeå och fira Melvin i april, och sedan
The Ark i Sundsvall i sommar. 

På söndagen åkte vi skoter, men eftersom det har varit plusgrader så länge så är det väldigt lite snö, och tunna isar att köra på.
Vi siktar på en dag till fjällen, men lite osäkert med tanke på vädret.
Efter skoterturen kunde vi sitta ute i solen, och sedan kom mamma och pappa på middag.

Jag har fått tänderna undersökta, inga hål och väldigt lite tandsten.
Då får man vara lite extra glad och nöjd.

I kväll blir det ingen yoga då kvällsjobb väntar.

På återseende!
:O)

 

I lördags gjorde vi en utflykt till Sikås och Freja trädgård och design.
Där väntade ett härligt afternoon tea med mackor, scones och kakor.
Så gott och trevligt.
Solen sken och vi fick en riktigt fin och mysig stund tillsammans.

På kvällen tittade vi på mellofinalen, och Felicia var en värdig vinnare med låten: My system.

I går gjorde vi upp en eld ute på gården, och gjorde klämmackor i mackjärnet och satt och njöt av solen.
Barnen med respektive kom och gjorde oss sällskap, något som jag uppskattar väldigt mycket. 
Nu är det äntligen vårvinter.
Det gäller att passa på att ta till vara de dagar och helger som jag är ledig.

Detta såg jag på himlen nu på morgonen när jag gick med Chess.
De flög snabbt in i molen strax efter.
Förmodligen stridsflygplan eftersom de inte syntes på appen flightradar24.
Vi siktar mot en fin och bra vecka 😄

Vissa saker betyder mer än andra.
Den här fick jag av min äldsta son 💗 och jag bär den runt halsen varje dag.
En känsla av att den ger mig tur/lycka, och håller mig trygg och säker.
Den är så värdefull och viktig för mig.
Jag skulle bli oerhört ledsen om jag miste den, så därför är jag extra rädd om den.

Efter att min huvudman avled så har jag bestämt mig för att sluta som förvaltare/godman efter 10 år.
Jag har varit det till 5 personer och det har varit både roligt, lärorikt och jobbigt på olika sätt.
Det känns skönt att sätta punkt nu, det är ändå ett ansvar och ett uppdrag som kräver en hel del och ta hänsyn till.
Samtidigt känner mig nöjd att jag har kunnat hjälpa dem.

Nu ser vi fram emot fredag då vi ska åka till Östersund och gå på Kardborreshowen med Per Andersson, äta på Krogen Astrid och bo på hotell med Chess.
Tomas födelsedagspresent.

På återseende!
:O)

 

Det är inte så länge sedan som jag kände mig förminskad, igen.
En känsla som får mig helt ur balans, därför att jag har haft den känslan mer eller mindre (till och från) hela livet.
Personer i olika sammanhang som har fått mig att känna mig undervärderad och oduglig.
Det började nog redan i skolan och sedan upp i vuxenlivet.
Lärare som visade tydligt vilka de gillade och inte, eller knappt la märke till en.
Jag och fler med mig blev osynliggjorda.
Det finns specifikt en lärare som jag kommer extra mycket i håg som inte ens brydde sig (låtsades inte se) om att jag blev retad.
Henne kan jag inte ens heja på i dag när jag möter henne.
Jag känner att det till och med är jobbigt att skriva om för att det berör mig så mycket, och jag får t.o.m hjärtklappning.
Vissa kanske gör det omedvetet i syfte och omtanke av andra?
Medan andra har ett helt annat syfte och behov.
Jag hade en kollega som nedvärderade och förlöjligade mig i stort sätt varje dag.
Jag hade en chef som bla gav mig mindre lön än alla andra, efter en händelse där han hade varit onykter på arbetstid, och hans chef sa helt ärligt att han höll sina chefer bakom ryggen.
Och någon hjälp fick jag inte, utan jag fick klara mig själv, vilket jag också har erfarit många gånger efter det. 
Ingen som har vågat stötta eller säga någonting.
Jag har känt mig oerhört sviken.
Det har hänt att jag verkligen ifrågasatt mig själv, vad det är som har gjort att folk stört sig så förbannat på mig?
Jag lär ju aldrig få svar, aldrig en ursäkt eller ett förlåt.
Jag har lärt mig är att verkligen tänka mig för så att ingen ska behöva känna sig förminskad av mig.
Snarare tvärtom.
Det tråkiga är att man oftast får gå den hårda vägen, för att lära sig hur man inte vill vara som person.
Jag är absolut inte ute efter medömkan eller tycka synd om mig.
Kanske mer som belysa och ett medvetandegörande.
Jag blir så otroligt arg och ledsen när jag hör om barn som blir mobbade och/eller blir utsatta på olika sätt, för vuxnas oförmåga, oförståelse, egoism...
Barn som inte blir hörda, bekräftade, lyssnade på, kommer i kläm. betrodda...
En önskedröm vore en total 0 tolerans mot allt som barn blir utsatta för, för det som händer dem som barn följer dem i resten av livet.
Jag talar av egen erfarenhet och ser och hör vad som händer.
Tack för DUMPEN!
Tack för alla som törs stå upp för barnens bästa och rättvisa!

På återseende!
:O)

 

Den 28 februari 1986 (40 år sedan i år)
är en dag som jag aldrig kommer att glömma.
Jag skulle fylla 14 år.
På radion sa de att statsminister Olof Palme hade skjutits på väg hem från ett biobesök med sin fru Lisbeth i centrala Stockholm, och att han hade avlidit av skadorna.
Det var så fruktansvärt overkligt.
Sådant händer väl inte i Sverige?
Och det mest häpnadsväckande är att de har fortfarande inte hittat den som mördade honom.
Från den dagen så förändrades mycket i vårt land.
Andra händelser som jag inte heller aldrig kommer att glömma är:
11 september 2001 kl 14.48
 Fyra amerikanska flygplan kapades, och två av dem flög rakt in i World Trade Centers tvillingtorn i New York.
Det tredje flygplanet flög in i Pentagon i Virginia, och det fjärde flygplanet havererade på ett fält.
Ca. 3000 personer dödades.
På tv kunde vi se hur folk bla. hoppade ut från fönstren på tvillingtornen, folk som sprang och skrek i panik och chock.
Det gick inte med ord beskriva.
Sådant som "bara" händer på film.
11 september 2003.
Knivhöggs Anna Lind på NK i centrala Stockholm.
Hon avled dagen efter.
7 april 2017.
Terrordådet på Drottninggatan i Stockholm.
Som skakade om hela Sverige.
5 personer avled.
I vårt grannland Norge.
22 juli 2017
Utöya+ regeringskvarteret i Oslo.
Samma gärningsman dödar sammanlagt 77 personer.
Sedan tillkommer flera fruktansvärda händelser som tex skoldåden i
Trollhättan 2015, 3 döda och Örebro 2025, 10 döda.
Flera av dessa med politiska motiv.
Kriget i Ukraina som fortfarande pågår... 
Ofattbart!
Obegripligt!
Det går inte att föreställa sig.
En mardröm.
Oskyldiga människor som fick sätta livet till för sjuka människors onda handlingar.
Vad gör det med en människa?
Skräcken, chocken, paniken...
I mina ögon har inte alla människor lika värde.
Det har satt för många spår i människor, sår som aldrig läker, sorgen och saknaden som aldrig försvinner och förmodligen hatet mot de som tagit i från dem de mest älskade personerna i deras liv.
Det är så grymt och helt oförlåtligt.
Det krävs styrka för att orka gå vidare.
Varför??? 

 

I bland slår lusten och inspirationen till lite extra, så den här veckan har jag både bakat och...

gjort piroger.
Jag ville testa något nytt, så det blev med en röra på kyckling, purjolök, vitlök och färskost med smak av soltorkade tomater.
Jag köpte frysta smördegsplattor.
Jättegoda!

Sedan sist har det hänt en hel del.
Jag har bokat en hotellnatt när vi ska på Per Andersson i Östersund i mars.
Bokat bord på Krogen Astrid innan föreställningen.
Vi blev bjudna på en supergod och mycket trevlig middag på lördagen hos Maria och Mattias.
På söndagen vann IBK A-lag vann mot Hammerdal 😁 
Sista matchen hemma.
Nu återstår bara två matcher borta mot Dorotea.
Petter och Carro kom på middag efter matchen.
Jag har varit på yoga.
Moa och Elias kom i onsdags och åt middag med oss.
Samtidigt som jag bakade och förberedde fläskpannkakan så lyssnade jag på kommunfullmäktige.
Det är intressant att höra vad som det beslutas om i vår kommun.
Min huvudman avled 😔 och jag har ordna lite med det.
Jag har skickat in om ett nytt intyg till trafikverket om att få bli handledare till en bekant till kvinnan som jag har övningskört med.
Hon ska göra teoriprovet i dag, och ska även ta en körlektion i Östersund.
Jag håller tummarna 👍
I april/maj väntas tvillingarna komma till världen.
Jag har varit på massage.
Kokat lingonsylt och fått en hel del gjort med vardagsbestyren.
Jag har beställt en ny tröja.
Nu väntar jobbarhelg.
Vi har en kollega som slutar hos oss i dag, som vi ska avtacka.
Livet rullar på med andra ord.
Man måste vara lite om sig och kring sig.
Jag tror att det är ljuset som gör mig lite piggare.
Det är så skönt att det har blivit längre dagar.
Det har dessutom blivit mildare vilket också gör mycket för välbefinnandet.
Jag lyssnar ofta på Olivia Dean som har en behaglig röst/musik som tilltalar mig.

Har du gjort ett rotlås någon gång?
På yogan gör vi ett så kallat rotlås genom att aktivera bäckenbotten och nedre delen av buken.
Vi ta ett djupt andetag, drar in naveln inåt och uppåt, kniper anus och urinvägstrakten.
För att stabilisera ländryggen, rikta energin uppåt i kroppen och skapa fokus.
Det är riktigt effektivt.
Det ger mig så mycket energi och ork.
Mycket sitter i huvudet, hur man tar hand om sig själv och vad man prioriterar.
Vi är så medvetna, och är man motiverad så kan man göra i princip vad som helst.
Det kan finnas hinder, men inställningen är det som i alla fall driver mig.
Och att hitta sitt sätt att leva det liv som passar en bäst.

Trevlig Helg och på återseende!
:O) 

 

Jag är ju lite svag för semlor, framför allt pistagesemlor och vi åt en varsin sådan i tisdags.
Jag har provat några olika och på olika ställen, och det finns faktiskt ingen semla som slår eller är lika god och fluffig som de som de gör på fiket på Simon fiket (ica).
Vi sparade kamsen till dagen efter, stekte upp den och gjorde mycket mesesås med lingonsylt till.

Alltså det är en hel djungel det här med hälsokost för klimakteriebesvär.
Ett tag kände jag att jag inte står ut med att svettas så mycket som jag gör på nätterna.
Jag fick ju medicin utskrivet redan i somras när jag fick det bekräftat.
Men så började jag titta på vilka biverkningar som den hade, och insåg att det inte skulle vara värt det.
Vallningarna bara sköljer över mig, när som helst från ingenstans.
Nu har jag haft väldigt mycket svettningar på natten ett tag.
Jag duschar, vädrar eller tvättar sängkläder i princip varje dag.
Jag lusläser olika sidor för att försöka hitta något som kan passa just mig bäst.
Andra kvinnor i samma situation som ger tips och råd.
Täcket som jag köpte är bättre än det jag hade, och så har jag köpt en handfläkt som hjälper helt ok när det känns som jag håller på att förgås.
Jag bävar verkligen inför sommaren.
Kvinnokroppen är verkligen komplex på många sätt, och den kostar bara en massa pengar.
Vi har alla våra problem, och det går inte förminska hur olika vi upplever dem.

Är det något som får mig fruktansvärt upprörd och förbannad så är det pedofiler.
Sjuka jävla människor som utnyttjar barn.
De måste ha något riktigt stort fel i huvudet.
Tittade på senaste uppdrag granskning, och jag fick både hög puls och hjärtklappning.
Och det är utåt sett helt vanliga människor, som sitter och tittat på barnporr, har grupper som träffas och utbyter filmer och bilder med varandra.
Vidriga AS!

Skönt med tre dagars ledighet.
I morgon är vi bjudna på middag, det ser jag mycket fram emot.
Trevlig helg och på återseende!
:O)

Det är inte ofta som jag känner mig nöjd med en bild på mig själv, men denna blev jag faktiskt riktigt nöjd med.
Jag testade som så många andra GPT chat svenska, och kunde redigera bort Tomas på det kortet som jag la upp i förra inlägget.
Jag tycker speciellt mycket om färgen på håret, och klänningen.
Naturligt och avslappnat.

Jag kunde inte låta bli att testa hur jag skulle se ut i leopardmönstrat, något som jag nämligen aldrig skulle sätta på mig, och jag ser ju att det ser fruktansvärt ut.
Jag ryser av bara tanken.
Så det kommer aldrig att hänga ett sådant plagg i min garderob i alla fall.
Framför allt för mönstrade, skrikiga färger och gula plagg är inte min smak.
Det kan vara snyggt på andra men inte på mig.
Jag har även svårt för när folk har mönstrat både upptill och nertill, och blandar flera olika färger.
Tur att vi är olika.

På återseende!
:O)

 

Då har vi kommit in i mitten på februari, och vi har firat Alla 💖 dag.
Kalla men soliga, och stundvis riktigt fina dagar.
Kylan har vi verkligen märkt av på elräkningen, trots att vi har eldat mycket.
I fredags blev det en riktigt spännande, fartfylld och härlig vinst för IBK´s A-lag mot Ulriksfors.
Så roligt, och jag är så glad att jag var ledig så jag kunde gå på matchen.
I lördags bjöd vi mamma, pappa och Moa på alla hjärtans middag.
Rådjursstek med blomkålspuré, trattkantareller och gelé.
Det blev så otroligt gott, och det var första gången som vi åt rådjur.
Det är kul att kunna unna sig en riktigt fin middag hemma, helst vid speciella tillfällen.

Till efterrätt blev det denna vackra skapelse som jag hade köpt på en av våra butiker här i Strömsund.
Jättegod!
I bland upplever jag att det ligger en viss prestige i att man måste göra allting själv.
Det är väl inget fel i sig, men jag tycker att det är kul att variera mig, och våga testa annat när möjligheten ges.
Jag har blivit mycket bättre på att gynna de lokala butikerna här i Strömsund.
Det känns viktigt så vi får behålla den otroligt fina och breda service som vi faktiskt har här.
Det kanske kostar lite extra ibland, men det kostar att tex köra till Östersund också.
Jag köpte de flesta julklapparna här, och det mesta som mina huvudmän har behövt och behöver.
Årsräkningen är inlämnad till överförmyndaren.
Det är alltid en lika skön känsla varje år.
I går var vi och hälsade på Petter och Carro.
De har köpt en jättesöt katt tjej som heter Navi, en kompis till deras katt kille Link. 
Ett riktigt busfrö.
Efter det åkte vi en kort sväng med skotern (min premiärtur), men det var lite på gränsen för kallt.
OS, jag har följt till och från.
Reagerar alltid lika på när de skriker så in i .... i curling, sök hjälp, gå i terapi 😉

På återseende!
:O)