Vi är nu inne på vår tredje vecka på semestern.
Vi började med att åka till Östersund med husbilen redan på lördagen.
Vi stod vid Storsjö strand med utsikt över Ovikenfjällen och Vallsundsbron.
Det kunde inte börja bättre med sol och värme, precis det vi hade längtat efter.
Vi tog en promenad över till Frösön där vi satte oss i skuggan och åt en glass och tittade på folk.
Sedan gick vi in mot stan och tog en öl på en uteservering intill torget där det var en stor orkester som spelade så lugnt och fint.
Äntligen sommar!

På söndagen åkte vi ut till Bynäset fritidsområde på Frösön, och gick 8 km spåret.

Väldigt mycket rötter så det var till att lyfta på fötterna för att inte snubbla.
Så fint och fridfullt.
Sedan åkte vi över till Rödön där ingen av oss hade varit innan.
Vi köpte ljuvligt goda jordgubbar och potatis.
Så vackert och somrigt.
Därifrån kunde vi köra till Krokom där vi åt innan vi åkte hem.
Det finns så mycket fint att se i vårt närområde.
Under första veckan klippte jag Chess, trimmade och rensade ogräs, städade och rensade (den obligatoriska "döstädningen")
Fick ett plötsligt infall att ta bort den trasiga insatskaminen nere som har stått där sedan vi flyttade hit.
Varför har vi inte gjort det tidigare?

På midsommarafton åkte vi hela gänget till Sollefteå på Hallstaberget för att umgås och ha det mysigt och trevligt tillsammans, efter önskemål av pappa som ett litet efterfirande på hans 80 års dag som var i januari.
Vi hade bokat ett rum för hund så att Chess också kunde följa med.

En välbehövlig paus och lunch innan vi fortsatte att spa´a.

En fördrink innan midsommarbuffén.

Plötsligt händer det! 

Hon fastnade tydligen också på bild 😉

Står helst bakom kameran. 

Ibland får man göra ett undantag.

Efter en god och mysig frukost tillsammans checkade vi ut på midsommardagen...

och åkte till Edsele gruva.

Tacksam för tid tillsammans.
Det är så otroligt värdefullt att få samla på fina minnen.
Att få tid till samtal, skratt och närvaro.
Det är det som betyder mer än allting annat.
Att ta tillvara och njuta av stunden.
Livet!

Hemma igen började vi förbereda för en liten tripp med husbilen.
Vi åt surströmming med mamma och pappa.
Vi har begärt en offert för att måla om huset, och bygga ut altanen, så den väntar vi på vilken dag som helst.
Så om det går som det ska med lån så blir det till hösten.
Vi, framför allt Tomas städade ut hans föräldrars hus som har legat ute för försäljning, och har nu en köpare.
Det är lite över ett år sedan Tomas pappa gick bort.
Allting ordnar sig till slut, även om vägen hit har varit mycket att lösa och fixa med dödsbo, banken, rensa och packa, loppis och frakta på återvinningen.
Ingenting gör sig själv och sällan utan strul.
Är det något som vi har lärt oss är att det inte är enkelt och lättsamt.
Det ligger över en med viss oro, om och när.
Vi planterade blommor på tre gravar, Tomas föräldrars, Tomas mor och farföräldrars.
Planterade om lite blommor.
Och så gör vi det vi båda gillar, att titta på bra filmer och serier.
Just nu tittar vi på Mobland och Mord utan gränser.
Och så gick vi på bio, 28 years later.

Fortsättning följer...
På återseende!
:O)

 

Brunkullan, Jämtlands landskapsblomma.
Brunkullans goda.
Jag funderade lite på hur jag kom på just det namnet?
Jag tror att det var en kombination av just denna vackra blomma, som jag tyvärr aldrig har sett i verkligheten, och Brunkullans te.
Vad vet jag om Brunkullan?
Egentligen inte så mycket mer än att det är en orkidé och att den är fridlyst.
Jag läser att den har en stark vaniljdoft.
Det är en sällsynt blomma, och där någonstans tror jag att min blogg kanske passar in.
Sällsynt och vacker men tar inte så mycket plats.
Ett val som jag har gjort, och jag tycker att den står för och innehåller allt som jag är som person.
Det kanske tolkas av läsarna i bland på ett annat sätt än vad jag vill förmedla, men jag försöker vara så tydlig, rak och ärlig som jag kan.
Att linda in saker, hitta på och låtsas något är inte min grej.
Och jag tror att de flesta som läser tycker att det kan vara en blandning av både "sött och salt", så som livet är, varken mer eller mindre.
Jag överväger ofta, drar i från och lägger till.
Uppskattar när ni kommenterar.
Jag vill att bloggen ska vara levande, och lite överraskande, att man inte riktigt vet vad som ska komma, det ska vara lite spännande och intressant.
Jag vet knappt själv i bland vad jag ska skriva om, det kommer eftersom...
Så med detta lilla inlägg vill jag önska er alla en riktigt trevlig och glad midsommar
💛💙💛💙💛💙
 

Orkar och/eller vågar du vara obekväm?
Orkar och/eller vågar du ta det där samtalet?
Om inte du gör det, vem ska annars göra det?
Hur ska du annars få till en förändring?
Det kan vara allt i från i en relation eller på arbetet.
Ställ dig frågan först om det är värt det?
I en relation, ja om det finns känslor, för att man bryr sig av omtanke.
Det kanske inte alltid tas emot på det sätt som du hoppas, men om det är nödvändigt och värt det så leder det i bästa fall till något bättre.

Är det något som jag har fått lära mig är att i obekväma samtal så står jag helt själv.
Det är ingen som har backat upp mig och/eller hållit med mig.
Snarare tvärtom.
De flesta blir tysta eller går i försvarsställning.
Jag har vid ett flertal gånger blivit ifrågasatt och påhoppad.
Med en känsla av att nu ska vi minsann testa hur mycket du klarar av.
Kan vi "sparka" på dig lite till?
Fast man visste att jag har blivit tillräckligt "sparkad" på.
Jag har tänkt flera gånger hur mycket ska en människa behöva utstå?
Jag har slagit näven i bordet mer än en gång.
Jag glömmer inte, men jag har gått vidare.
Starkare och framför allt klokare.

Det är kanske just därför som jag inte är rädd för att ta obekväma samtal längre.
Vad är det värsta som kan hända?
Eller om man vänder på det,
 vad är det bästa som kan hända?

På återseende!
:O)

 

Jag känner en sådan enorm tacksamhet att jag får jobba med dessa fina människor 💖
Vi träffades i fredagskväll för att avtacka Tsega som tyvärr ska flytta.
Jag är så glad att vi kunde göra detta för henne, det blev så trevligt och lyckat.
Jag kommer att sakna Tsega väldigt mycket!
Så värdefullt att Gunnar kunde komma och ta kort på oss, som hon ska få som minne av oss, och vi också kan sätta upp i fikarummet.

I går var det studentbal.
Denna gång var det Elias tjej Novas tur som går ut vårdprogrammet...

och Melvin som går ut byggprogrammet och hans tjej Ellen.
De var så fina allihopa och som tur var så var det uppehåll.
Är så glad för deras skull.
Det ska bli roligt att följa dem på deras framtida resa.

Stiliga grabbar 😍

Det har minst sagt hänt en del i holken sedan sist.
I söndags morse så vaknade vi av att vi hörde att något hackade, och det visade sig att en hackspett hade försökt att ta sig in.
Tomas spacklade igen hålen, men innan vi han limma fast plåtbitarna för att stärka upp den med så han Hacke dit igen.
Den är inte vacker, men nöden har ingen lag.
6 🐣 har blivit 4 🐣
Ni som minns så blev det 11 ägg.
Av dem blev det 7 🐣.
Sedan har det minskat.
Jag har tänkt och undrat hur föräldrarna kan hålla reda på vilka som får mat och inte, och det är förmodligen de som är starkast som fått mest och de svaga har hamnat underst.
Jag har inte gått tillbaka och tittat hur de har gått tillväga, det räcker med att se att det har minskat.
Naturens lag som vi varken ska eller kan påverka.
Jag är bara glad att få följa de små liven, och se de växa.
Det blir allt trängre i holken.
Nu är frågan hur vi kan laga holken så den går använda nästa år, och att detta inte kan hända igen?
Det blir till att klura lite.

I morgon är det studentfirande, sedan har vi en arbetsdag kvar till semester.
Det ska bli så skönt!
Det verkar som att värmen äntligen ska komma till helgen, och det är så efterlängtat.
I går morse var det endast 5 grader.
Vi har haft nog med blåst, regn och kyla.
Nu vill jag bara sätta på mig en klänning, och känna värmen i ansiktet.

På återseende!
:O)

 

Jag skulle kunna göra i princip vad som helst för dem som jag älskar, tycker om och  bryr mig om, men även för mig en helt okänd person som jag möter på gatan.
Därför att jag är en medmänniska.
Det faller sig liksom helt naturligt att man bryr sig om varandra tycker jag.
Och det kostar mig nästan ingenting.
Möjligtvis lite av min tid.
Att göra det där lilla extra för varandra.
Skicka ett meddelande och fråga hur det är.
Av omtanke.
För att jag vet att den eller de uppskattar det.
Eller helt enkelt för att jag anser att det är min skyldighet och mitt ansvar.
Jag upplever allt oftare, eller det kanske mer är en känsla, men jag tror inte att den är helt fel, och det är att många verkar tänka eller förväntar sig att NÅGON ANNAN får göra det.
NÅGON ANNAN är du och jag.
Det resulterar i att det kanske blir jag som får göra sådant som du inte "orkar" göra.
Många bekommer det inte överhuvudtaget.
Det kan vara så banalt som att byta en lampa, kasta en soppåse, torka upp något eller plocka bort efter sig.
Att kanske tänka att det är nog min tur att baka en kaka, i stället för att kanske vara den som alltid blir bjuden. 
Det är kanske din tur att köpa en tårta, eller erbjuda dig att hjälpa till med något?
Det kanske är min tur att torka ur kylskåpet?
Vad mycket lättsammare det skulle vara om alla kunde hjälpas åt.
Att vara lite mindre ego.
Om alla skulle börja tänka NÅGON ANNAN, vem ska då göra det?
Det blir förmodligen ännu mer att göra för dig, när du måste göra något då inte NÅGON ANNAN har gjort det...

Det är sådant som jag går och tänker på, i bland.
Men vem bryr sig om vad jag tycker?
Eller?

På återseende!
:O)

 

Jag kommer förmodligen att dö med ett leende
(Die with a smile med Lady Gaga och Bruno Mars)
Jag får vara med om så mycket roligt.
I lördags tog Maria med mig till Sikås på Freja kafé (trädgård & design).
Så mysigt och trevligt.

Hon hade så mycket gott att erbjuda så det var svårt att välja.

Som alltid lika trevligt och roligt att träffas och surra.
Timmarna bara flyger i väg.
Livskvalitet och guldkant 💗
Köpte med mig lite grejer hem, bla en päron och ingefäramarmelad från Silemyra mathantverk som de har fått en guldutmärkelse för, och det kan jag verkligen förstå.
Det kommer att bli fler besök dit.

Det jobbas på i holken.
Ständigt hungriga ungar, och holken ska städas från bajs.
Är så imponerad och fascinerad.

Blev firad på morsdag med fina presenter 💖
Oftast jobbar jag på morsdag så det var extra roligt att få vara ledig för en gång skull.

Och firade mamma med ett fint paraply och en handtvål som luktade viol.
Fika hos mamma och pappa 💕
Är lyckligt lottad på många sätt.
Det är bara att njuta och ta vara på allt som livet bjuder på.
Och det tycker jag också att jag är värd att få göra.

Sista jobbarhelgen och åtta arbetsdagar kvar till semester.
Det känns overkligt men välbehövligt.
Trevlig helg och på återseende!
:O)

 

  The Rakish men, irländsk folkmusik när den är som bäst - live,

bjöds det på på Nordica i lördags.

Otroligt medryckande musik, som gör en glad ända in i själen.

Det är sådant här som jag har saknat i Strömsund.

Att kunna gå ut spontant och lyssna på ett liveband för oss lite äldre, och samtidigt kan sitta och prata med varandra utan att behöva skrika, och för min del inte en massa blinkande ljus.

Jag förstår ju att det inte är bara att ordna, men vi uppskattar det så mycket.

Och nu har vi kunnat göra det inte bara en, utan två gånger på två månader, vilket verkligen inte hör till vanligheterna.

Båda gångerna har varit på mina lediga helger.

Roligt att kunna återuppta "gamla" intressen igen, i en ny tappning och som minst sagt ger mersmak.

Mannen med hatten påminde mig om Pettsson (och Findus).

Musik i alla former ska ju vara bra för hälsan sägs det.

Främst skänker det så mycket glädje.

Efter en lång vinter då vi mestadels har suttit hemma (vilket vi också tycker om) och tittat på tv, så är det kul att göra något helt annat.

Och att jag och Tomas gör det tillsammans är också så roligt.

Vår tid är nu!

Barnen är vuxna och har sina liv, precis som det ska vara.

Jag tror att de unnar oss att ha lite kul.

Passa på medan vi kan och vill. 

På återseende!

:O)

Ååå vad jag har längtat efter den här fredagen.
Jag har nästan räknat ner timme för timme.
Jag har ingenting planerat, så det får bli precis vad som faller mig in.
Även om jag gillar att planera (ibland), så känner jag mig mer avslappnad och stressfri när jag inte gör det.

Förra veckan var det sista bubbeltorsdagen före sommaruppehållet.
Vi träffades ett gäng tjejer på Nordica.
Åsa hade bokat bord.
Bubbel och snittar.
Team sportia var gästande företag, som bjöd på en presentation och fina
goodie bags, fick bla ett par riktigt snygga solglasögon.
Lotteri och musikquiz.
Trevliga samtal och härliga skratt.
Och en vinst på lotteriet även denna gång.
Trött men glad och tacksam.
Att kunna gå ut en vanlig torsdag i lilla Strömsund är en förmån.
Tack vare innovativa och drivkraftiga kvinnor.
Mycket uppskattat!

På lördagen tog vi en liten roadtrip till vackra Tåsjödalen med mamma och pappa.
Fjällsikten på Tåsjöberget hade en fantastisk buffé som vi njöt av.
Det var roligt att komma tillbaka dit efter så många år.
Det var där som jag lärde mig att åka slalom.
Jag har varit där både med familjen och skolan många gånger.
En fantastisk utsikt över Tåsjön.
Vi hade tur med vädret, att det var klart och fint.

Utsikt som vi gissade och borde vara Borgafjäll.
Vi besökte vårmarknaden i Viken och kyrkogården.
Mamma ville se om hon såg några gravar från sin släkt från Norråker med omnejd.
Det är inte många kvar tyvärr, förutom kusiner, tre och fyrmänningar som vi inte känner.
Holmlander (efter morfar) från Tjärnmyrberget, Norlin (efter mormor) från Saxåmon och Petterssons.
Sist vi var där uppe åkte vi till Storfallet och träffade Karl-Ivar Pettersson som spelade dragspel och och sjön sina egen skrivna sånger för oss.
Det är ett fint minne.
När vi kom hem kunde vi sitta ute i solen och njuta.
Söndagen bjöd också på vackert väder så vi premiär åt middag ute med barnen.
Härligt att kunna hänga ut kläderna på tork igen.

Jag har bokat en natt på Hallstaberget för hela familjen i sommar, efter önskemål från pappa som fyllde jämt i januari.
Det ska bli riktigt roligt, och att se fram emot.
Sist vi var där var för tre år sedan, men då bara över dagen.

"Vår" söta lilla blåmeshona ruvar och pysslar fortfarande om sina ägg.
I dag är det 23 dagar sedan som hon la sina första två ägg, så det måste börja närma sig kläckning snart.
Spänningen är olidlig!

I dag fyller en av mina bästa vänner år.
Lena 💖
Grattis och ha en trevlig och fantastisk dag!
Njut av livet goda 🍹🌞
Kram 🌹

Jag känner mer och mer att jag vill manifestera för mer vänlighet till folket.
Läste att det betyder att göra något tydligt och uppenbart, eller att få något att bli verkligt.
Yttring eller offentliggörande av någons ståndpunkt.
Det för mig osökt in på när jag skapade Nej till IS återvändare till Strömsund för några år sedan.
Sedan tillkom en person som hängde på, och vi hjälptes åt.
Det är verkligen något som jag känner mig stolt över att vi drev igenom, med en tyst manifestation med banderoll och skyltar genom Strömsund till kommunhuset, där vi träffade och lämnade över namninsamlingen till företrädare på kommunen.
Det är ingen som mig veterligen har gjort varken före eller tills nu i Strömsund.
Att stå upp för vad man tycker och brinner för.
Jag fick över 1500 underskrifter.
Det var t.o.m företag som hörde av sig och ville ha namnlistor liggande hos sig.
Det engagerade (nästan) hela Strömsund på ett eller annat sätt.
Sedan fick jag tyvärr ingen återkoppling mer än att listorna hade blivit skickade till någon på regeringskontoret i Stockholm, vilket jag inte har något som helst bevis på.
De kanske strimlades direkt efteråt?
Det får mig ju så klart ändå att fundera på om det vi gjorde verkligen gjorde någon skillnad?
Det har inte kommit till min kännedom, att det har flyttat hit några IS återvändare i alla fall.
Jag vet att många tyckte att det vi gjorde var bra.
Men jag såg också hur många fegade med att tex inte gå med i själva tåget, men stod lite på sidan om eller låtsades att "råka" gå förbi när vi pratade med kommunpolitikerna.
All cred till de som gick med i tåget.
Radio Jämtland var där.
Det är bara när man öppnar munnen som man kan få till en förändring.
Det är ynkligt att inte heller stötta de som försöker göra skillnad.
Jag är så trött på lismare.
Vad är det man är rädd för? 
Om jag måste vara "obekväm" i en fråga så finns det inget som hindrar mig från att säga eller visa det igen.
Jag föredrar att vara tydlig och ärlig.
Det vinner man mycket på.
Har väldigt svårt för att det ska "lindas in" och låtsas som att saker är bra när det inte är det.

Till alla mammor så hoppas jag att ni blir ordentligt firade på söndag.
Trevlig helg och på återseende!
:O)

  

 

En liten uppdatering igen från holken.

Som det verkar så slutade det med 11 st söta små ägg som hon nu ligger och ruvar på nästan hela dagarna.

Hon flyger ut korta stunder utifrån vad jag kan se när jag kör playback.

Det är tur att den finns då det är där jag kan se vad som har hänt när jag inte har tid att titta live.

Hon ligger mest nedburrad, och då och då ser man att hon dyker ner med rumpan rakt upp, då hon förmodligen vänder på äggen.

Däremellan ligger hon och flyttar runt på hundhåren och mossan, och gör det ombonat.

I söndags såg jag för första gången att hon fick besök av sin fästman.

Han kom och matade henne med vad jag tror var en insekt.

Det kom även en spekulant (svartvit flugsnappare) på holken, precis när honan var ute, men den insåg snabbt att det var upptaget.

De är ju bara för söta.
Det är så fascinerande att de bara vet precis vad/när/hur de ska göra.
Så klart är det instinkten, men i alla fall.

På återseende!
:O)