Blanktjärn

On my bucket list!!
I går blev det av.
Jag och Maria åkte till Vålådalen för att vandra till Blanktjärn, 1, 2 mil.
Man tar av i Undersåker, ca. 1,5 mil före Åre.
Sedan kör man nästan 3 mil innan man kommer fram.
Det var fler än vi som hade samma mål.
Parkeringen var i stort sätt full när vi kom dit.
Det varken regnade eller var stekande sol.
Med andra ord, den bästa förutsättningen för en perfekt vandring.

Det smaragdgröna kristallklara vattnet beror på att det är så kalkrikt.
Det har varit ett stort tryck på naturen kring blanktjärnarna av turister, så naturvårdsverket har spärrat av en bit ovanför vattnet så det ska få återhämta sig, så att fler ska få möjligheten att uppleva detta fantastiskt, magiska och vackra.
De som cyklar mountainbike får lämna sina cyklar och gå sista biten upp.
Den är väldigt brant upp på en ås.

Maria bjöd på välförtjänt gofika.
Det är ju liksom pricken över iet innan man fortsätter.
Skönt att vila fötterna lite.

Otroligt vacker natur.
Jag brukar säga att naturen skapar sin egna konst.
Små porlande bäckar, fjäll, fjällbjörkar, mossor och blommor.

Det var mycket bra stigar, spångar, broar och trappor.
Men man får räkna med en hel del stenar, rötter och stigningar.
Vi kunde gå i vanliga gympaskor. 

Det är otroligt fascinerande.
Vilken livskvalitet att få uppleva detta i sin helhet.
Andas ren och frisk luft.
Jag känner mig så glad, nöjd och tillfredsställd.
Det ger mig så mycket energi.
Och få dela det med Maria som är min tvillingsjäl är en ynnest.
Vi delar så mycket fantastiskt tillsammans.

Många åker skidor hit på vintern och åker skridskor.

Jungfru Marie nycklar eller brudsporre fanns det mycket av efter leden, och andra vackra blommor.
De påminner mycket om varandra så det är svårt att avgöra.

Sådant här borde man göra oftare.
Och det var definitivt inte sista gången jag var här.
Det finns mer att utforska, och jag tror att det kan vara minst lika, eller till och med vackrare på hösten med alla färger.

Vi åt middag på Krokoms värdshus innan vi åkte hemåt.
Detta kommer jag att leva på länge.
Lite stel i benen i dag.
Annars full av ny påfylld energi för att jobba kväll.
Tre arbetspass kvar...
Till helgen väntas sol och värme.


I lördags åt vi surströmming med Gun, Bertil, mamma och pappa.
Sedan blev det kubbspel. Petter, Moa och Elias kom också hit och spelade.
Två matcher hann vi med innan himlen formligen öppnade sig.
Det blev jordgubbar och glass inomhus.
I år firar vi 20 års jubileum.
Jag och Gunnar träffade Gun och deras ena dotter på båten till Santorini.
Vi följdes åt på en rundresa på ön.
När vi kom tillbaka till Rethymnon stod Bertil och deras andra dotter på bryggan och väntade.
Vi bestämde att vi skulle träffas och äta middag, och på den vägen är det.
Så otroligt häftigt vad mötet med människan kan leda till.
En ovärderlig vänskap!
:O)