Jag fick träffa en jättebra läkare i fredags.
Han tog sig tid och var sympatisk.
Han sjukskrev mig och sa att den både kan förlängas om jag känner att det behövs, och även avsluta den när jag vill.
Vilken lättnad.
Efter det har jag succesivt känt att hjärtklappningen och molvärken i magen har avtagit.
Och jag vaknar inte lika ofta på nätterna som jag gjorde förra veckan.
En liten bit åt rätt håll i alla fall.

Även om vintern inte är min bästa årstid så får jag erkänna att den kan vara vacker på sitt sätt.
Framför allt när solen visar sig.
Det är väl egentligen kylan som jag ogillar mest.
Tänker att jag varje dag ska ta en promenad med Chess medan det är ljust.
Sedan har jag en förhoppning om att börja träna igen.

Den här texten tycker jag är talande.
Tankarna fladdrar lätt i väg på ovissheten om vad som kommer att hända sen.
Men allting brukar ju ordna sig, så jag får väl ha lite tålamod (inte min starkaste sida)
Jag får träna på att ta dag för dag.
Får se hur det går 😉
Mitt mål är så klart att börja jobba så småningom igen.
Men jag kommer med stor sannolikhet att inte gå tillbaka som planerare.

Julafton blev precis så lugn, mysig och trevlig som jag hade hoppats.
Moa jobbade delad tur så vi öppnade julklapparna medan det var Kalle, och samtidigt passade vi på att dricka lite glögg och kaffe.
Sedan gjorde vi ordning för julmiddag.
Det betyder så mycket att få vara tillsammans med barnen.
På juldagen kom Alva och Melvin, så då blev det lite mera julklappar och julmat.
Vi tittade på filmer, eldade i kaminen och tog det lugnt.
Det bästa som finns.
Efter flera besked om att personer runt omkring oss har avlidit på senaste tiden, så blir man ännu mer ödmjuk för livet.
Att inte ta allt förgivet.
Självklart ska man inte tänka på det hela tiden, men i alla fall ta alla tillfällen man kan att få vara tillsammans.

God fortsättning!
:O)