Det finns inget dåligt väder...
Vi trodde ju ända in i det sista att det inte skulle regna så mycket.
Som den optimist man är, så jag tog bara med mig en regnjacka.
Vi hade bokat tid för att köra gocart på motorstadion i Östersund i lördags.

Vi var ett glatt gäng på 8 personer som körde.
Moa, Elias, Alva, Tomas, Anna, Isak och Viktor.
(Petter och Melvin ville inte)
Som tur var följde Moas kompis med, så hon fick vara vår fotograf.

Elias

Det var uppvärmning 8 min., tidskval 8 min. och stor final 10 varv.
Sammanlagt en timme.

Attans vad blöta vi blev, men det var helt klart värt det.
Humöret var på topp ändå.

På första plats kom Isak.
På andra plats Elias.
Och på tredje plats Moa.
Anna bröt efter tidskvalet.

Sedan fick vi lite snabbt inhandla kläder på Lager 157.
Jag kunde vrida ur mina byxor.

Vi hade bokat bord på Pinchos.
Jag tror att detta kommer att vara en av de dagar vi kommer att minnas mest av den här sommaren.
Alla vara jättenöjda.
Kanske gör vi om det, när vädret är bättre och banorna torra.

I går gjorde Petter en hole in one (hio) på bana 7, på golftävlingen.
Han var den första som gjorde det på det hålet.
Och just då var pappa (morfar) så precis där och filmade.
Så roligt!
Det är verkligen så underbart att få vara en del av allt som barnen gör och är med om.
Även om jag inte alltid är på plats så gläds jag minst lika mycket, oavsett vad det är.

Jag tog en promenad med Maria.
Sedan lyssnade jag på Anna Kindberg Batras sommarprat och åt glass i paviljongen.
Jag blir så besviken över hur hon med flera har blivit behandlade.
Det är fega, rädda och egoistiska människor som verkar ha ett uppdämt behov, och anser sig ha rätt att vara elaka. 
Och media är fruktansvärda.
Som gräver och gräver.
Undrar om de kan sova gott om nätterna?
Något samvete verkar de ju inte ha.
De hjälper verkligen till att sparka på de som redan ligger.
Som har förstört livet för många.
Mediadrevet som blev kring Anna, och hennes partikamrater som gaddade i hop sig för att få bort henne som ordförande.
Fy vad vidriga människor det finns.
Trots att man är en offentlig person så finns det gränser för vad som är ok.
Trots allt så är de också bara en människa som alla andra.
Ingen robot utan känslor.
Det är så tråkigt att klimatet emot varandra har blivit så hårt och kallt.
Empati, tillit och omtanke är det alldeles för lite av tyvärr.
Egoismen har tagit över mer och mer.
Bara jag får...
Jag blir ledsen när vuxna människor inte kan glädjas med andra.
När avundsjukan lyser igenom.

Det är svårt att inte påverkas av allt som händer.
Så otroligt tragiskt med flygolyckan i Örebro.
Blev påmind om den i Umeå för bara ett par år sedan.
18 människor, som lämnar kvar barn, livskamrater, föräldrar och vänner i en stor sorg och saknad.
Det är någon som får sätta livet till varje dag i Sverige pga gängkriminalitet.
Tryggheten är inte densamma.
Jag känner stor frustration.

Tack för att du tar dig tid att läsa.
Önskar dig en trevlig och fin vecka.
På återseende!
:O)