Den här helgen har jag bla ägnat mig åt att lyssna på en ljudbok.
Jag är inte död av och med Erik Engelv.
Det började med att jag tyckte att det var något bekant över honom.
Jag såg honom både på efter fem, och på reklamen.
Jag kunde inte riktigt släppa det.
Så jag googlade på honom.
Och mycket riktigt så har han bott här i Strömsund.
Då hette han Erik Engqvist.
Jag har lyssnat på ungefär hälften av boken nu.
Otroligt intressant och gripande.
Eriks liv inspirerade Jonas Gardell och skildras i tv serien, Torka aldrig tårar utan handskar.
I boken skildrar han hur han och hans familj lever efter Jehovas vittnens teologi.
Han växte upp i en sekt där man blir manipulerad och hjärntvättad.
Han beskriver den tiden väldigt detaljerat.
Han berättar om platser i Strömsund, skolan, ica solbacken, biblioteket...
Byn de bodde i.
Han inser att han tycker om killar.
Han blir utesluten och hans föräldrar kommer med begravningsfika.

Jag tycker om att kunna göra saker samtidigt som jag lyssnar.
Läsa är tyvärr inte min grej. Jag blir för trött.
Jag tycker om verklighetsberättelser.

Jag och Tomas har plöjt igenom flera avsnitt av serien Exit.
En verklighetsbaserad serie på svt play.
Den utspelar sig i Norge.
Med bla skådespelaren Simon J Berger.
Den skildrar 4 st män/vänner som jobbar inom finansvärlden.
De har ett väldigt destruktivt leverne.
De är goda för flera miljoner var.
De festar, knarkar och köper sex, trots att de har familjer.
Skrämmande verklighet.

Det längsta som jag har varit hemifrån, var i fredags då jag åkte ner till Ulriksfors med lunch till Moa som hade försovit sig.  
Det har blåst och blåst.

Jag läste ett roligt inlägg på facebooks sidan, Du veta att du är i från Strömsund/Flata när..
Det handlar om folk som har haft roliga smeknamn.
Man undrar ju hur de har fått dem?
Nisse Flint, Tupparsle, Bröderna Bäver, Kalle tulpan, Charlie Banan, Fantomen, Kiosk momma,  Tåsjö bocken, Proppmätt, Sneseglarn, Sjötaska, Pipp Sara, Storsvensken, Storken, Pipen, Fjoppen, Skräcken.
Mamma berättade om en gubbe som de kallade för Vråken.
Jag minns en gubbe som jag kallade för Strävnacke.
Han var alltid så snäll.
Det är kul när man blir påmind om saker.

Efter kuren med inflammationshämmande tabletter så blev jag bättre.
Så det var ju tur att det inte var värre än så.
Oftast väntar man för länge, och går och är orolig, i mitt fall i onödan.
Men man kan ju aldrig veta förens man har kollat upp det.

Nu har jag tre veckor kvar att jobba på andra avdelningar.
Jag känner det som en transportsträcka.
Det kan låta hemskt, men varför ska jag ljuga när det är faktiskt så jag känner?
Jag längtar tillbaka till Gästis.
Det är där jag känner mig hemma.
Sen gör jag så klart mitt jobb, och lite till.
Jag slutar ju inte vara mig själv.
Det är människor som är värda ett fint bemötande, oavsett hur man själv mår.

Det var Tomas som överraskade mig och gjorde mig glad förra veckan, med tulpanbuketten.
Han tog mig på orden 💗

Lite mer omtanke om varandra skulle inte skada.
Jag tänker att en relation är man oftast två eller flera om.
Den bör man både vattna och vårda om man vill behålla relationen.
Det är ett givande och tagande.
En envägskommunikation håller sällan i längden.
Den vissnar och dör.

Nu hoppas jag på en solig och fin vecka.
:O)