I går var det mammas tur att gå på röda mattan för att bli firad på sin 80 års dag.
Ålder är bara en siffra, ju högre desto värdefullare.
Mamma har nu kommit upp i ett unikt värde.

Vi skålade i rosébubbel, hallon och fläder cider.
Sedan åt vi tjälknöl med potatisrulle och rödvinssås.
Och till efterrätt hade mamma önskat pinocchiotårta som jag hade fyllt med grädde och mandariner.
Vi sjöng för jubilaren medan blossen sprakade.

Paket, blommor och korttagning med familjen.
Vi är så glada och tacksamma att vi fick fira mamma, mormor och svärmor.
Och det är en ynnest att vi får vara tillsammans.
Det betyder så otroligt mycket.
För inte så många år sedan så fick mamma bröstcancer strax innan jul, och fick operera bort bröstet.
Allt gick så otroligt fort, från besked till operation tog det bara två veckor.
5 månader efter fick pappa sitt prostatacancer besked.
Inte så länge därefter fick Tomas pappa en stor stroke och avled 2 veckor därefter.
Vi vet inget om morgondagen, men i dag kan vi fira och göra det där lilla extra för varandra för att ge år till livet.
Vi har alla ett ansvar att förvalta vår tid på jorden på bästa sätt, för att hålla oss friska, ha mål och ambitioner så vi kan leva länge.

I dag blir det ett lite lugnare tempo.
Ska inte göra några stora utsvävningar.
I kväll ska vi klippa oss.

Jag sitter och funderar på vad det är som gör att människor reagerar så starkt på allt?
Från stort till smått, högt och lågt.
Det finns liksom inga gränser för folks reaktioner.
Att bli upprörd för det lilla minsta.
Det ska diskeras, benas ut, analyseras och kommenteras.
Och allt blir så ofantligt stort.
Folk får till det som att hela världen håller på att rasa och deras världsbild spricker om ett hårstrå ligger fel på morgonen.
Då är hela dagen förstörd.
Jösses!
Ta ett djupt andetag.

På återseende!
:O)