I går när vi vaknade så spöregnade det, och i dag var det frost och sol.
Det skiftar fort.
Men så länge vi slipper snö och kyla så är jag glad och tacksam.
Naturen bildar sin egen kost för varje årstid.
Det finns något vackert i allt, men sommaren kommer alltid att vara nr. 1 för mig.

I dag får Moa lägenheten besiktad och jag skulle bli väldigt förvånad om hon får någon anmärkning.
Vi har verkligen försökt att återställa den så gott det gick.
Det är ett väldigt gammalt hus så jag förstår att Moa ville flytta till en nyrenoverad och fräsch lägenhet, och nära jobbet.
Jag är så glad  för hennes skull, och att hon får börja på nytt.
Att bara få rensa och kasta gör att det känns bra.
Det är först när man flyttar som man märker vad mycket onödigt som man har sparat på sig.
Det är därför vi "döstädar" så ofta vi kan.

Vår goda vän Bertil fyllde 80 år i fredags och jag tyckte att jag hittade en så rolig present, som blev uppskattad.

Jag tycker om att leta presenter och överraska, helst vid födelsedagar, och främst vid bemärkelsedagar.
Det hör som till att göra något extra.
Helst när vi bor så långt i från varandra.
Nu har vi börjat förbereda inför nästa 80 åring.
Det blir middag för mamma på onsdag.
Sedan fortsätter vi firandet i december.
Och på fredag åker vi som sagt till Umeå för att fira Tomas på födelsedagen på lördag.
Vi missar tyvärr första bandymatchen hemma, men det kommer fler.
A-laget har slagit i hop sig med Ulriksfors så det blir nog ett starkt och svårslaget lag.
Nytt för i år är att Backe har ett lag.
Så i år kämpar de mot Dorotea, Frösön, Hammerdal och Backe.
Elias har valt att inte spela i år så det är lite trist, men Petter fortsätter så det tycker vi är kul.

Den här veckan jobbar jag bara två dagar.
Även om det inte är länge sedan som jag hade semester så känner jag att jag behöver fylla på lite energi.
I går flyttade ytterligare en omtyckt och uppskattad kollega Eman och hennes familj tyvärr till Falkenberg, så det är långt.
Sedan i fjol har 7 fina och stora familjer flyttat från Strömsund, och alla har jobbat inom äldreomsorgen.
Bara på Solbackens säbo har 6 värdefulla kollegor valt att sluta i år, och 5 st i fjol.
Det märks kan jag säga.
De är så saknade 💗
Det är också en stor förlust för Strömsund och kommunen.
Familjer som verkligen bidrog till att jobba, barnen som gick i skolan, förskolor och andra verksamheter.
Jag blir lika uppgiven och ledsen när det inte känns som samhället är mer rädda om, och gör sitt yttersta för att få dem att stanna.
Vi har alla ett ansvar, men någonstans brister det uppenbarligen.
Någon eller några borde få en tankeställare när de säger upp sig, säger upp förskoleplatser m.m 
Det borde "väcka en klocka", helst när det är så många på kort tid.
Det går kanske inte tillmötesgå allas behov, men nog borde det gå göra mer.
Det är flera som har fått undersköterskeutbildningen betald via kommunen, och det är flera som har valt att flytta till tex Östersund då de har blivit erbjudna jobb på sjukhuset under sin praktik.
Kommunen har inte haft några krav på att de ska jobba i kommunen efter färdig utbildning, vilket är helt galet.
Ev har de ändrat på det nu, men det är ändå alldeles för många tänkta kollegor som har hunnit försvinna genom åren.
Känslan är att vi är lätt utbytbara, vilket gör att det inte känns som det sätts något värde på oss, trots bristen på vårdpersonal.
Hur ska vi kunna hålla den höga kvaliteten på vården i framtiden?
Jag är ärligt talat orolig.
När ska de börja lyssna på oss?
Hur länge ska vi orka?

På återseende!
:O)