Sista dagen innan hemresan tog vi bussen till Riomaggiore där vi gick kust (kärleks) stigen (1 km) Via dell´Amore till Manarola.

Via en lång gångtunnel.

Vi behövde Qinque Terre kortet och Karin hade förbokat en tid för att vi skulle få gå där.
Därifrån vidare med tåg till Vernazza och sedan till Monterosso.

Vi badade länge och bara njöt av de sista timmarna.

Sedan åt vi sista middagen tillsammans.

Vi bodde på ett litet hotell (Il Saraceno) med 7 rum där bara vi som var med i gruppen bodde, så det blev väldigt familjärt.

Hotellchefen Antonella var en helt fantastisk husfru.

För att hålla nere matsvinnet hade de ingen buffé, det blev mer personligt och väldigt uppskattat.
Vi fick den bästa servicen man kan tänka sig.

På hemresedagen vaknade vi av att det blixtrade, dundrade och regnade rejält.
Och plötsligt blev det strömavbrott.
Sedan strulade det lite med transporterna.
Först när vi kom ner till Manarola så gick det inte boka tågbiljetter i automaten direkt till Pisa.
Biljettkontoret öppnade inte heller i tid, så vi fick boka till La Spezia, där vi visste att vi ändå skulle byta tåg.
Där fick vi vet att alla tåg till Pisa var fullbokade till em.
Som tur var vi fyra stycken, så vi tog beslutet att ta en taxi för att hinna i tid till incheckningen.
På flygplatsen fick vi veta att vårt flyg blev försenat pga ovädret.
Den tiden flyttades fram ett par gånger till.
Då blev jag lite orolig för att vi inte skulle hinna med flyget hem, men vi han som tur var med god marginal så vi både kunde checka in och äta middag innan planet gick.
Pisa flygplats blev snabbt pintjock med folk då det fylldes på mer frekvent än det åkte folk.
Det fanns för lite sittplatser och folk trängdes framför skärmen för att hålla koll på avresetiden och gaten.
Kompensationen blev att vi fick hämta ut något att dricka eller äta för 40 kr var.
Själva resandet blir oftast mer en stress än ett nöje.
Det är först när man är innanför säkerhetskontrollen och har hittat gaten som man kan slappna av på riktigt.
Vi var glada att vi var raska i benen så vi kunde pinna på lite.
Det måste vara värre för de som är äldre och har kanske inte lika lätt att gå långt och fort för att ev passa andra tider.
Även om jag gärna hade stanna någon dag till så var det skönt att komma hem och krypa ner i sängen bredvid Tomas.
Nu ska vi smälta allt som vi har fått vara med om.
Turyoga (Karin) har många fler bra och trevliga koncept av gruppresor så det är inte helt omöjligt att det kan bli något mera i framtiden.
Det är otroligt bekvämt att bara hänga med och i princip få allt serverat.
Och ett stort plus just på denna resan var att Karin pratade flytande Italienska så hon kunde både "förhandla" och förklara för oss när det var något som var lite oklart.
Vi beställde bara själva resandet dit och hem själv.
Nya erfarenheter och fina minnen som vi kommer att leva länge på.
Vi är supernöjda!

På återseende!
:O)