Då har vi hoppat över till ett nytt år 2026.
I dag är det den kallaste dagen här hittills i vinter.
Jag är ledig och och kan elda i kaminen.
Jag jobbade en delad tur på nyårsafton och så har jag jobbat helgen.
Jag är så glad, och det är så värdefullt att jag har så fina jobbarkompisar.
Det betyder så mycket att gå på jobbet och känna arbetsglädje, framför allt på storhelger då många är lediga, träffas och har middagar.
Vi är många som jobbar för att välfärden ska fungera i vårt samhälle.
Välfärden som i dag är så självklar samtidigt som den också tas förgiven.
Så om jag ska vara helt krass så tas egentligen alla vi som jobbar inom äldrevården/vården förgiven.
Den ska bara fungera.
Och det gör den.
För att de allra flesta brinner för sitt jobb.
Det finns säkert en och annan som inte håller med mig, men jag vet att alla här gör sitt yttersta varje dag, alla timmar på dygnet för att våra äldre ska känna sig trygga med den vård och omsorg som de får.
Jag tänkte extra mycket på hemtjänstpersonalen runt om i landet när tex stormen Johannes härjade, och nyligen ovädret Anna.
De förväntas komma i tid, även om de så måste skotta sig in till vårdtagaren eller riskerar att köra av vägen på vägen dit.
Jag tror ärligt talat att många inte förstår vad som krävs av oss.
Med det skrivet så är alla lika viktiga som får "hjulet" att snurra.

I går när jag och Tomas satt och tittade på tv så "snubblade" vi över en film som hette: Vid din sida med bla Julia Roberts och Susan Sarandon.
Den väckte en del känslor inom mig. 
Hur det är att bli/vara en bonusmamma, och att försöka få en bra relationen med barnen och den biologiska mamman.
I filmen så blir bonusmamman motarbetad i början av både bonusbarnet och den biologiska mamman.
De gör det verkligen inte enkelt för henne.
De är riktigt otrevliga.
Och det är nog mer regel än undantag även i verkligheten.
Hur infekterat det faktiskt kan vara.
Och det förde i sin tur in mig på tanken hur glad jag är för min och Gunnars relation i dag.
Hur värdefullt det är att vi kan umgås, och tillsammans med våra respektive, och det känns alltid så naturligt och trevligt.
Att kunna lägga saker bakom sig, och titta framåt, här och nu.
Att visa för barnen att man kan gå vidare i livet utan att vara ovänner. 
På julafton fick jag och Tomas en fin tavla med motivet ovan av Gunnar.
Det uppskattar vi otroligt mycket.

Den senaste tiden har jag fått oftare och mera vallningar igen.
Jag ligger ofta vaken på nätterna och slänger av och på mig täcket.
Endera så svettas eller fryser jag.
Det är riktigt frustrerande.
Jag äter fortfarande samma kapslar, men de hjälper inte längre lika bra.
Jag har beställt ett duntäcke som ska transportera bort överskottsvärme och fukt.
Så jag har stora förhoppningar och förväntningar på det.

Jag har inga nyårslöften i år heller.
Jag tänker bara fortsätta vara snäll, omtänksam, medmänsklig och tänka på andra på olika sätt.
Men även vara snäll mot mig själv, fortsätta säga nej till sådant som jag inte vill göra, göra roliga saker, uppleva och inspireras av och med andra 💗

I dag fyller min huvudman år, så nu ska jag åka och köpa tårta och gratta honom.

God fortsättning på det nya året, och på återseende!
:O)