Vår
Var den förändring du själv vill se hos andra!
Var det skrivet till mig?
Var det meningen att just jag skulle läsa det?
Det träffade mig så starkt.
Vi vill ofta se förändringar hos andra, men vi ser kanske inte oss själva i det.
Jag tänker att då behöver vi kanske hjälpa varandra.
Att inspirera snarare än att förändra.
Man är ju liksom den man är, men kan behöva lite "verktyg" att tänka eller göra på ett annat sätt.
Det handlar om hur man säger det, och främst hur det tas emot.
Är man mottaglig för det?

Sommar
Jag kan bara utgå i från mig själv.
Det är där man måste börja.
Jag saknade "verktyg".
Just då skulle det ha varit väldigt enkelt om någon kunde ha talat om för mig hur jag skulle göra.
Men det var bara jag själv som kunde ta tag i min egen förändring, som var nödvändig.
Eftersom jag har kommit en bit på väg, så kan jag utifrån mina erfarenheter försöka göra mitt bästa för att visa vad jag har lärt mig.
Jag ser det inte direkt som en plikt, utan mer som en förmån att kunna bistå.

Höst

Att visa att det går även om det kan innebära många tuffa beslut.

Att stå fast i mina beslut och inte vika mig när jag har sviktat.

För mig har det gjort att jag känner mig mycket starkare och tryggare som person.

Det har även inneburit att jag inte längre är rädd för att säga vad jag tycker.

Det betyder däremot inte att jag säger allt vad jag tycker.

Vinter

Det man behöver vara medveten om är att det tar tid att förändra.

Oavsett om det är dig själv eller något annat i livet.

"Rom byggdes inte på en dag".

Alla kan göra något.

Det kan tex vara att sluta klaga och gnälla på allt.

Tänka på hur vi påverkar varandra positivt och/eller negativt.

Vara ärlig.

Inte försöka vara någon annan som man inte är.

Tänka på hur man uttrycker sig.

"Det finns alltid två sidor av ett mynt"

Tror att det inte är fel att ifrågasätta sig själv i bland.

Vad beror det på att något inte fungerar eller inte är bra?

Reflektera över saker.

Alla passar kanske inte just på den plats som de befinner sig.

Det behöver inte betyda att man har misslyckats, utan hellre känna att jag har vågat och prövat, och blivit en erfarenhet rikare.

Det är oftast en själv som har alldeles för höga krav på sig själv.

Och mest rädd för vad andra ska tycka.

Inser jag att jag är viktigast i mitt eget liv, att ta hand om mig själv på bästa sätt, så är jag en mycket bättre människa mot andra jag möter också.

På återseende!

:O)