Sista hjälpen.
En serie på SVT om personer som lever med svåra sjukdomar men får ingen hjälp i Sverige att få dö trots att de lider.
Jag känner mig lite kluven, men lutar mer åt det hållet att dödshjälp ska bli lagligt även här.
Deras önskan är att få dö tryggt i hemmet med sina närmaste omkring sig, i stället för att resa tex till Schweiz.
När man är vid sina sinnes fulla bruk att ta det beslutet själv.
De kan ha varit fånge i sin egen kropp i många år.
Tufft att vara anhörig.
Hur förbereder man sig?
Det är svårt att ta in känslan.
Men det är intressant att se hur de hanterar det, och vad det finns för alternativ.
Samtidigt som de inte har några val.
Tror överlag att vi är lite dåliga på att prata om existentiella frågor.
Man måste våga fråga.
Att ta tag i sådant som måste ordnas med.
Det underlättar att göra det medan man kan och orkar själv.
Skriva ner hur man vill ha det.
Skriva fullmakter.
Känsligt men oundvikligt.
Det är nog tyvärr mer regel än undantag att det kan skapa konflikter, inte minst mellan syskon.
Många viljor.
Att då ligga steget före uppskattas nog av de flesta.
Undvika skuld och skam om det går.
Tänker även att det kan vara bra att tänka på i tid, att inte lämna över allt till sina anhöriga att ta hand om hus och hem.
Döstäda kan man göra lite nu och då.
Det försöker vi göra även för att underlätta för oss själva den dagen det är dags.
Det finns mycket kring detta som skapar mycket känslor och framför allt bryderier.
Tycker att det är bra att det blir belyst.
Det skulle förstås vara lättsamt, men det går inte att "sopa det under mattan".
 
Reflektion.
Eftertanke.

På återseende och önskar dig en trevlig helg!
:O)