1915
Man skulle kunna tro att det är ett årtal.
Men det är faktiskt antalet inlägg som jag har gjort på bloggen sedan jag började.
Det känns som att jag upprepar mig, skriver oftast om samma saker.
Som att jag har tryckt på repeat knappen gång på gång.
Fast när jag började tänka efter så är det ju inte så konstigt.
Vi upprepar ju oss i stort sätt varje dag från det att klockan ringer och vi kliver upp ur sängen.
Bortsett från vissa dagar eller veckor på året.
Och jag upplever att de allra flesta mår bra av att ha rutiner, samtidigt som det är lika skönt att frångå dem då och då.
Jag tycker om variationen, och försöker tänka nytt.
Jag har funderat många gånger på om jag ska sluta att skriva.
Men det slutar ändå alltid med att jag sätter mig och skriver igen, och det finns ju egentligen ingenting som hindrar mig.
Det slog mig att jag får ju faktiskt inga elaka kommentarer, och det är jag väldigt tacksam över.
Det är svårt att veta om mina inlägg gör eller kommer att göra någon som helst in eller påverkan.
Sedan kanske de skapar åsikter, känslor eller inspiration?
Det är många gånger en balansgång mellan vad jag skulle vilja skriva och vad jag skriver.
Jag får tänka efter före.
Jag kan ha skrivit något och så får jag radera.
Det är något med skrivandet, en slags stark dragnings eller drivkraft som är svår att förklara.
Jag imponeras ofta över författare som kan skriva bok efter bok.
Att samtidigt som man skriver på en bok, redan har en annan bokidé på gång i huvudet som bara vill blomma ut.
Det är kanske en slags flykt från verkligheten, och gå in i en värld som man kan påverka helt själv?
Som tex i en självbiografi.
De blir ju vanligare och vanligare.
Att man vill att sanningen om en själv eller verkligheten ska få komma fram.
Det kanske går se min blogg som en självbiografi med ett visst filter.
Jag vinner inget på att utelämna någon som tex har gjort mig illa.
Däremot kan det återkomma i text om hur jag har mått eller mår, och hur jag har upplevt det.
Att inte stanna kvar i det negativa.
Bearbeta och gå vidare.
Jag strävar efter att det ska kännas äkta och ärligt.
Som jag är.

På återseende!
:O)