Tomas åkte strax före kl 8.
Jag tänkte att jag ligger och drar mig en liten stund till.
Tittade på klockan 9.
Låg och lyssnade på hur tyst och lugnt det var.
Kände inte för att lyfta på täcket riktigt än.
Chess låg och tryckte sig mot mig, och verkade inte heller så angelägen om att kliva upp.
Jag låg till kl 10.
Det har inte hänt sen jag var riktigt tussig sist.
Det är knepigt hur man fungerar.
Man tillåter sig inte att ligga länge i vanliga fall, men nu lyssnade jag på vad kroppen ville, och det var nog det bästa jag kunde göra, i alla fall just i dag.
Det är kanske så jag läker?
Att hjärnan får vila från alla intryck som jag har matats med.
Jag har blivit irriterad över små enkla grejer som jag förmodligen inte skulle ha reagerat på annars.
Jag har undvikit/undviker att träffa folk för att jag inte orkar.
Som jag förstår nu beror på att hjärnan har varit för överbelastad.
När jag tänker på hur mina dagar har varit så är det inte så konstigt.
Jag har aldrig kunnat tänka mig att jag skulle hamna här själv.
Jag har bara läst om andra, som formligen har gått rakt in i väggen.
Det har varit svårt att förstå hur det känns tills nu.

När jag tittade ut genom fönstret så såg jag att min kompis Korren är här i dag också 😄
Han eller kanske hon är så kvick.
Hela tiden på sin vakt.
Äter frön i en rasande fart.
Ett trevligt inslag i min annars ganska lilla värld, just nu. 

Det snöar och snöar.
Grenarna är så snötyngda.
Allt är vitt och flera nyanser av grått.
Det är inte så konstigt att man längtar efter solen, ljuset och värmen sådana här dagar, som det är ganska många av under en alldeles för lång tid.
Snön liksom packar in oss, isolerar oss lite från sådant som vi annars är vana vid att kunna göra.
Pratade med en vän i går, som sa att där hon bor regnar och blåser det mest hela tiden.
Vet inte vad som är bättre?

Jag brukar träffa en äldre dam med sin hund när jag är ute med Chess.
Vi stannar alltid och pratar om ditt och datt.
Vi blir alltid glada att se varandra.
Vi har lärt känna varandra lite de sista åren.
En sådan där trevlig bekantskap som bara känns lättsam och kravlöst.
Vi har bestämt att vi ska träffas någon dag och äta pizza och dela en flaska vin.
Och surra som hon sa.
Jag tror att det kan göra henne gott, då hennes man avled i höstas och hon är mycket ensam.
Hon känns lite som den mormor eller farmor som jag inte har haft sedan jag var liten.
Mötet med människan.
Det är fascinerande.

På juldagen stals eller lämnades Elias jacka ut till fel person, när han var på hemvändardisco.
Trots att det var garderob och personal.
I den jackan låg olyckligt bilnyckeln till hans bil.
Vi har inte fått någon respons på att någon har fått fel jacka eller har lämnat tillbaka den.
Detta har ställt till det en del även om han har fått tillbaka lite pengar för "skadan".
Vi har bla fått beställa en ny nyckel, som inte har kommit än, och den är inte billig.
Det är så fruktansvärt tråkigt att sådant ens ska behöva hända.
Men uppenbart så finns det folk utan samvete.

I em har jag en telefontid med en läkare på HC.
Får se vad det utvisar.
Har en tanke om att få mjukstarta på deltid, och när han tror att det är lämpligt för mig att börja jobba.
Så jag kan ge ett besked, och att det inte blir i sista minuten.

På återseende!
:O)