Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 8 juli 2020

Grannar!

Gick och tänkte på det ganska känsliga ämnet som grannar.
Inte alltid så lätt.
När man känner att det skulle vara läge att påpeka något som man tex länge har gått och irriterat sig på.
Men avstår för grannsämjan. Och får fortsätta vara irriterad.
Det är mer regel än undantag att ha en eller flera grannar som inte tänker på att de har grannar.
Att de tror att de är själva i kvarteret, i bland.
Jag har hört dem som har fått anonyma klagomål genom kommunen.
Jag har även hört klagomål som skrivits i andras namn. 
Vilket är jäkligt fegt och fult gjort.
Det bästa är ju så klart att prata med berörda.
Men jag drar mig helst för det.
Det här med att visa hänsyn känns främmande för vissa.
Vad är brukligt hur en gård/tomt får se ut?
Man har ju vissa skyldigheter som tomtägare.
Vissa verkar skita fullständigt i det. Bryr sig inte ett dugg.
Vilket gör att grannen/grannarna behöver se detta dagligen.
Det går ju inte att blunda.
Hur länge får en hund stå och skälla i hundgården?
Hur mycket får man väsnas? (skrika).
Katter som springer runt och kissar överallt?
Jag har ju ingen störningsjour att ringa 😉
Och det finns nog inget riktigt bra svar heller.
Jag är i alla fall glad att vi inte har någon Ove Sundberg som granne.
Då skulle jag bli tokig.
Det handlar lite om att veta vart gränsen går, för vad som är tillåtet.
Det är inget lätt dilemma.
Och jag har inga planer på att flytta ut i skogen, så jag får väl fortsätta klura på vad som är bäst?
:O)

2 kommentarer:

  1. Det är ett intressant ämne som jag ibland också funderar på. Jag har ventilerat det lite grann i första bloggen och i mina kåseriböcker finns kåserier som handlar om ämnet. För ett tag sedan blev jag sugen på att göra något större av det. Vi har bott på så många olika ställen, att jag har underlag för en hel bok. Samtidigt är det känsligt och skulle också kunna bli farligt. Tänk vad många olika sorters människor det finns. En del tror att det är helt ensamma "i världen" och följer inga regler. Sådant som är självklart för de flesta. Vad snabbt ett väl fungerande grannskap kan förändras om det bytts ut ett par människor mot andra. I efterhand kan det vara kul att prata om internt. Men när man lever mitt i lejongropen kan det bli förfärligt. Vi har flyttat ett par gånger där grannar varit en avgörande faktor.
    Önskar dig en fin fortsättning. Tänk att halva denna speciella sommar redan är över.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket Bosse för dina kloka tankar.
    Jag har förstått att detta är ett mycket större problem än vad man ens kan ana.
    Samtidigt så tänker jag att någonstans måste man ju få lufta sin frustration och sina funderingar, och då passar det ju bra här på bloggen, där jag skriver exakt vad jag vill.
    Inom rimliga gränser så klart. Och det kan ju vara så att det är fler som känner likadant, och slipper känna sig ensammast i världen med att ha jobbiga grannar.
    Och skulle någon råkar ta åt sig, så är det förmodligen för att de känner sig träffade.
    Det är helt åt fanders att man måste flytta för att grannar inte kan bete sig som folk.
    Kram Katarina.

    SvaraRadera