Jag blir riktigt illa berörd när folk smutskastar andra människor, helst när det är oförkänt.

I första hand tänker jag på vad Björn Ranelid får utstå främst från media men, även från privatpersoner som i mina ögon kastar skit på honom, troligtvis bara för att han vågar säga att han tycker att det han gör är bra och har sitt säregna språk (uttrycker sig väl i ord och skrift) och utseende.

Jag tycker att i mångt och mycket är människor råa och onda mot varandra. I det stora hela verkar det handla om den svenska avundsjukan/svartsjuka. Många människor klarar inte av att se att andra människor lyckas. De kan helt enkelt inte glädjas med dem och då måste man instället göra allt vad som står i deras makt att trycka ner och kränka personen.

Denna jantelag, om att man inte skall tro att man är något står mig upp i halsen men, det är så vi som är födda på 70- talet och bakåt är fostrade i Sverige.

Samtidigt ska vi uppfostra våra barn till att bli enskilda individer med bra självkänsla och självförtroende.Vi ska uppmuntra dem och tala om för dem när de är duktiga och har gjort någonting bra. Detta blir för mig totalt motsägelsefullt.

"Hur man än vänder sig så har man alltid ändan bak".

Jag är i alla fall glad att Björn Ranelid orkar och törs stå på sig, och jag hoppas verkligen att han gör det i fortsättningen också. Han är en otroligt intelligent person med många fina sidor, utifrån det jag kunde se när han medverkade i Stjärnorna på slottet.

Många människor borde titta sig själva i spegeln och rannsaka sig själva lite oftare tycker jag.