Erfarenheten talar....




måndag 5 december 2016

Önskar er alla en fin vecka.
Ta hand om er och varandra.

:O)

tisdag 29 november 2016

Hej mina vänner!

Det går sakta men säkert mot jul. På torsdag är den 1 december.
Här är det vinter. Vi har inte haft riktigt kallt än, peppar peppar. 
Vi känner oss lite trötta just nu. Mörkret påverkar säkert mycket.
Det blir mörkt redan vid 15 tiden och ljusnar efter kl 8.

Tomas och jag jobbar som vanligt, och barnen har fullt upp med nationella prov i skolan och med träningar.
Petter spelar med i två lag just nu så det blir sena kvällar både tisdagar och torsdagar.
Och på helgerna är det matcher.
Moa har gipsskena t.o.m nästa torsdag (8 dec) Så efter det borde hon vara återställd efter jul för att också kunna träna innebandy igen.
Förra veckan fick jag min onda häl tejpad. Det känns något bättre, men stundvis gör det riktigt ont ändå. 
Det är nog inte riktigt säkert om det är en inflammerad hälkudde eller hälsporre jag har.
Har dragits med detta sedan i augusti.

Till helgen ska jag och Tomas åka till Sundsvall och julhandla, och jag ska bjuda honom på Pinchos/tapasresturang. Det ser jag fram emot.

December brukar alltid gå så fort med allt man vill hinna med.
Jag ska baka lussekatter på fredag då jag har tagit en semesterdag.
Varför inte unna sig en ledig dag när man kan?

I dag har jag öppnat ett nytt bankonto för mina och Tomas ambitioner.
Vi ska leva länge och göra en massa roliga saker tillsammans och med barnen. 
Sätta guldkant på tillvaron helt enkelt.

:O)

måndag 21 november 2016

Vi firade 5 års jubileum på Gästis förra måndag, med tårta, bubbel och snacks.
Många kom och firade med oss. Så roligt.
Den 14 november 2011 började jag alltså på Gästis.  Och jag trivs som fisken i vattnet.
Och snart firar jag 25 år som anställd i kommunen. Det ser jag fram emot.

Den som väntar på något gott...
I onsdags kom de äntligen och bytte ytterdörren och sidofönstret.

Ut med det gamla och in med det nya.
Den gamla gav en instängdkänsla, nästan som en bunker, efter att vi fick spika igen när Elias körde in armen i båda sidofönstren förra hösten.

Vi är grymt nöjda. En otrolig skillnad.
Äntligen har vi ljust i hallen igen efter ett års "mörker".
Och med kodlåset blev det ju både modernt och supersnyggt.

På torsdagen åkte jag tillsammans med mina arbetskamrater till Hotell Hallstaberget i Sollefteå på planeringsdagar.
Vi jobbade med arbetsmiljön, bla om hur vi pratar med varandra.
Efter det gick vi och bubbla och slappade i deras fina spaavdelning.
Sedan bjöds det på en god två rätters middag.
Det var 2 mycket givande och trevlig dagar.


Samma dag blev Moa opererad för "femtielfte" gången i höger lillfinger i Umeå.
Allt gick bra. De fick åka hem redan samma eftermiddag. Det har aldrig skett tidigare.
Nu är det gipsskena som gäller i 3 veckor framöver.
Tanken slår en då och då hur länge detta ska pågå.
Men jag antar att så länge hon växer i alla fall, så får hon/vi nog fortsätta kämpa och vara tapper.
Vem har sagt att livet ska vara enkelt? ;) 

På lördagen var vi på A-lags match i innebandy mellan Strömsund och Hammerdal.
Petter spelade center.
Det var minst sagt en ny erfarenhet. Heta känslor, mest på plan men även på bänken. Utvisningar i parti och minut. Sargen och spelare som flög huller om buller. Fartfyllt mao.
Kul att Ström vann med 8-4.

Dagsfärsk bild från baksidan av vårt hus.
Det snöar i skrivande stund.
Eftersom man inte kan göra något åt vädrets makter får man se det som gratis motion.
Kroppen är till för att användas.
Jag håller med Dagny 104 år.
- Man ska inte gamla till sig.
- Om man bara degar blir man ju dement.
:O)

fredag 11 november 2016

Förra fredag (4/11) fyllde min lilla mamma 70 år.
Dagen till ära gjorde jag en tårta speciellt till henne fylld med kärlek.
Och en ny mobil (touch) fick hon. Vilket var på tiden.
Den gamla duger inte hur länge som helst ;)
Utvecklingen går så pass mycket framåt, så en enklare modell men ändå med alla funktioner som hon behöver.

Vem kan tro att denna kvinna blev 70? 

Eftersom barnen hade höstlov förra veckan åkte vi till Östersund och bowlade, köpte vinterskor (och lite annat "pjöller") och åt lunch på kebabhouse.

Vi bokade 2 banor i 2 timmar så vi verkligen skulle få spela. Det var väldigt jämnt.
Vi var 3 på varje bana. Moa ville stanna hemma.
De är ju så stora nu så de kan få bestämma själv, och det känns tryggt att lämna dem hemma.

På söndagen tog jag och Tomas en promenad förbi platsen där de håller på att bygga en ny sporthall.
Den ligger mellan Dunderhallen (ishallen) och skyttegymnasiets lokal.
Äntligen!!!
Den är verkligen efterlängtad. 

Den ska vara klar i augusti 2017 om allt går som det ska.

I måndags fyllde Tomas år.
Köpte en liten Helgatårta men upptäckte att bilden var något för stor.
Vi firade både han och hans dotter Alva redan på lördagen, så det blev bara ett litet firande med några presenter som jag tror blev uppskattade.
Bla ska jag bjuda honom på Pinchos (tapasresturang) i Sundsvall i samband med att vi åker dit och julhandlar i början på december.

Bilden är tagen i dag. -4 grader. 
Jag är ledig i dag.
Har just fått tag på biljetter till Robbie Williams konsert på Tele 2 arena i Stockholm den 29 juli. Det får bli en julklapp till Tomas och mig.
Det ska bli riktigt skoj.
Och innan dess ska vi på Depeche Mode på Friends arena den 5 maj.
Mycket roligt att se fram emot med andra ord.

Nu ska jag bli bjuden på lunch av min bästa vän Maria.

Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra.

I morgon bär det av till Krokom och bandysammandrag.

:O)

onsdag 9 november 2016

I fredags fyllde min lilla mamma 70 år.
Dagen till ära gjorde jag en speciell tårta till henne fylld med kärlek.

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

Lägg till bildtext

tisdag 25 oktober 2016

Så kom äntligen hantverkarna förra måndag och började med garaget.Den gamla porten var ful, trasig (gick inte att låsa) och var grymt tung.
Jag har varit rädd att den ska åka i huvudet på någon av barnen när de har öppnat den.
Det tog ett tag innan de kom på hur de skulle göra. De kliade sig nog i huvudet både en och två gånger när de läste instruktionerna, men sedan tog det fart.
Den nya porten är snygg, lätt och går låsa. Vilken skillnad.

I samma veva bytte de ett fönster som hade blivit fellevererat sist de var här.
De satte fönsterbleck på fönstren och satte upp persienner.
Nu väntar vi bara på ytterdörren och sidofönstret som ska komma vecka 45.
Sedan är det bara att betala hela kalaset.

Till sommaren ska vi måla garaget och byta några vindskivor.

Baksidan med renoveringen var allt skräp hantverkarna lämnade efter sig som vi fick ta hand om.
De hade blandat allt skräp i säckar, så i söndags stod vi och sorterade, för att slippa hålla på med det på soptippen.
Som tur är har vi åter igen en snäll bekant som lånar ut sin släpvagn med kåpa.

Garageporten var det en på Bortskänkes på facebook som nappade på, och kom och hämtade.
Och de gamla fönstren håller vi på att sälja för en billig summa.
Det är skönt när man får bort saker.
Man får bocka av på Att göra listan.
Att tända ljus och baka nått gott hör liksom hösten till.
Det känns hemtrevligt och mysigt.

Det har kommit lite snö och det har varit någon minusgrad hittills.
Det är rätt grått och trist men man får försöka tänka positivt.
Det är ingen mening att deppa ner sig för vädret. Det går ändå inte att påverka.
Det enda som känns gruvsamt är när halkan och den där bitande kylan kommer.
Min lyx i vardagen är att kunna göra upp en eld i kaminen när jag känner mig frusen.
Och det är en fantastisk mysfaktor.
I går damp det ner ett brev i brevlådan.
Det var en glad överraskning. Jag trodde nämligen att det var nästa år.
Och jag som bara är 28. Hur går det i hop?

;O)

fredag 21 oktober 2016

Kent konsert och Hällingsåfallet

Förra fredag åkte vi till Östersund för att gå på Kents avskedskonsert på Östersunds arena.
Vi hade riktigt bra sittplatser. Bara några meter från scenen.
De blandade kända och mindre kända låtar, i alla fall för mig eftersom jag inte har lyssnat på dem så mycket innan jag träffade Tomas.

De har en del riktigt bra låtar.
Utan dina andetag spelade de i en häftig och annorlunda version.
Några av mina favoriter är egoist, jag ser dig, 999, FF, alla mot alla, la belle epoque, Sverige,  och andromeda.
 
På lördagen hade jag tagit semester. När jag jobbar så intensivt i stort sätt varannan helg året runt så är det skönt att kunna göra det någon gång i bland.
Det föll sig så bra att Maria och Mattias var lediga och kunde spendera dagen tillsammans med oss.
Vi bestämde att vi skulle åka upp till deras stuga i Svaningen.
På vägen upp stannade vi till för att titta på Fågelberget som ligger så otroligt vackert till.

Nästa stopp gjorde vi vid Hällingsåfallet.
Det var länge sedan vi alla hade varit dit, och just på hösten.
Det är 42 meter högt och mäktigt.
Har alltid förundrats över vart allt vatten kommer i från oavsett när man kommer dit eller till något annat vattenfall.

Coolt med istappsväggen.
Rena konstverket.

Det var en något kylig med fin höstdag. Solen sken upp och det uppskattades verkligen.
Det är alltid trevligt att ha tur med vädret.
Sen som pricken över iét var att få fika när vi kom till stugan.
Eftersom dessa trakter är en av de björntätaste ställen så spanade vi på vägen dit, men utan resultat. Det hade varit häftigt. Men björnskit fick vi alla fall se sedan, alltid något.

Sådana här dagar känner man sig rik och privilegierad.
Vi hade en supertrevlig utflyktsdag med goda och fina vänner.

Den här veckan har jag varit sjukskriven. Jag har dragits 
med en inflammation i ena hälen (hälkudden enligt doktorn) i minst 2 månader, vilket har begränsat mig rätt rejält, helst med längre promenader.
Förra fredag ringde jag doktorn om råd och han sa att det enda du kan göra är att sjukskriva dig själv, äta inflammationshämmande, avlasta och vila.
Ja vad hade jag för val? Inte många. Så nu jag göra mitt bästa.
Det blev ytterligare en vecka eftersom jag kände att 5 dagar blev för kort.
Jag har bla. fördrivit dagarna med att lyssna på Morgan Allings Kriget är slut.

Trevlig Helg!
:O)

torsdag 13 oktober 2016

För exakt en vecka sedan satte vi oss på tåget o5.45 i Östersund till Stockholm.
I rätt tid kom vi fram och med god marginal innan vi skulle vara på sjukhuset.
Det kändes som dagen D. En milstolpe i livet.

Vi tog oss till sjukhuset med buss. Inte helt lätt att hitta rätt busshållplats då den låg på Sveavägen efter rondellen vid Sergels torg.
Vilket stort sjukhus!
Vi fick gå runt hela komplexet för att hitta till Klinisk genetik.

Där träffade vi Ann som har forskat på Moa i flera år, Eva-Lena som jag har haft kontakt med under tiden, Bertil (en pensionerad läkare) som var med från första början på barn och ungdomshabiliteringen, då på Frösön. Och Tobias en handkirurg på Karolinska.

Ann började med att berätta att de har en namn och en diagnos på avvikelsen eller sjukdomen.
PROS
Pik3ca related overgrowth syndrome.
Hon förklarade att på Moa har det satt sig på musklerna medan på andra med liknande avvikelse kan det ha satt sig på tex. skelettet eller på huden.

Detta skedde tidigt i cellutvecklingen. 

Det var ingenting som varken jag, Gunnar eller vi två tillsammans hade kunnat påverka på något sätt. Så det är därför inte heller ärftligt.
Och det betyder att Moa med största sannolikhet kan få barn om hon vill.
Hon kan ta ett enkelt prov den dagen hon är gravid om hon vill för att vara helt säker.


De har "äntligen" hittat en 8 årig tjej i Chile som är som Moa. Det känns helt otroligt.
Vi fick se bilder och hon ser nästan helt identisk lika ut som Moa.

Jag berättade att vi har känt oss väldigt ensam i detta. Vi har inte haft någon förening eller andra med liknande "problem" att prata med eller fått stöttning av.
Så då sa de att de ska prata med dem, ca 10 st. med anhöriga i Sverige om de är intresserade av att träffas.
Så nu hoppas jag att det kommer att bli av. Att skapa bekantskaper och byta erfarenheter med.

Det känns helt fantastiskt att efter 15 år få en förklaring.
Så många tankar som har snurrat av och till i huvudet.
Oro.
Gråt.
Frustration.
Känslan av att måsta vara stark inför Moa vid tex operationer.

Samtidigt försöka vara klok och inte göra henne "sjuk".
Låta henne klara så mycket som möjligt själv, och att hon själv får be om hjälp på tex. skolan, och att lärarna frågar och pratar med henne om vad hon behöver hjälp med.
Det är lätt att ta överhand som förälder. Att vara för överbeskyddande, och det har jag aktat mig för.
Jag tror och hoppas att det har präglat henne och gett henne ett bra självförtroende, styrkan och envisheten som hon har.

Att hon inte har blivit retad eller mobbad är jag så glad och tacksam över.
Jag vet ärligt talat inte om jag hade orkat med det också.
Jag har ju faktiskt 2 barn till som behöver min uppmärksamhet, trygghet och närvaro.

Det sägs att man får det man klarar av, men i bland har det känts övermäktigt.
Att vara stark är inte alltid en fördel.
Jag skulle nog behöva tillåta mig själv att vara svag också för att orka med.

Jag tror att det kan vara svårt att sätta sig in i hur det verkligen verkligen känns att ha ett barn med en annorlunda "sjukdom" eller en sjukdom över huvud taget.

Moa var också jättenöjd med dagen och det känns som det viktigaste av allt. 
De pratade mycket och ställde frågor bara till henne vilket uppskattades mycket.
Vi var delaktiga allihopa och de pratade så att alla förstod.

Bertil bjöd på taxiresan tillbaka till centralstationen, vilket vi uppskattade så att
vi skulle hinna med tåget hem.
Moa firade med en "liten" negerboll ;)
Och vi kom fram i tid. Skönt att slippa förseningar.
Vi var hemma i Strömsund strax före kl 24. Då var det skönt att krypa ner i sängen.
Och att få vara ledig dagen efter.

:O)

måndag 10 oktober 2016

Guldälg galan

Förra lördag var jag och Tomas på Guldälg galan med Peter och Carina.
På guldälg galan uppmärksammas duktiga företagare, servicepersoner och eldsjälar lite extra med priser och utmärkelser.

Vi tyckte det lät trevligt att få klä upp oss och gå ut och ha lite trevligt tillsammans så vi anmälde oss också.


Jag och Carina dricker bubbel och minglar.

Likaså Peter och Tomas.
Årets tema var guld och rosa, så kvällen till ära hade Tomas införskaffat en guldslips.

Menyn gick inte av för hackor.
Så trevligt att få sätta sig vid fint dukat bord.
Det var fullt med ballonger i taket och trevlig feststämning.

Förrätten var jättegod.

Liksom varmrätten med en flaska rött vin till för 2 personer.
Prisutdelningar mellan rätterna och Ständut blakk- The ultimate showband som underhöll.

Och efterrätten var riktigt smarrig.
Man äter ju med ögat. Så fint upplagt.

Finaste Peter och Carina.
Det är så härligt att träffa nya bekantskaper som vi trivs så otroligt bra med. 

Det var riktigt roligt att få vara med om lite glitter och glamour.
Man behöver göra något kul och annorlunda i bland och tänka på något annat än på jobb, krav och ansvar.

Håret fixade en snäll bekant. Blev så otroligt nöjd.
Eftersom jag alltid har varit korthårig så kändes det extra roligt att få göra detta.

Vi var ense om att vi gärna vill göra om detta nästa år också.

:O)