Leendet du sänder ut vänder åter till dig




tisdag 16 april 2019

Ålder är bara en siffra...
Åldern avslöjas dock på kortet 😉
Firade min födelsedag med mina barn, föräldrar och Tomas.
Fick som vanligt många fina presenter.

Det är alltid roligt att se vad barnen har hittat på.
De vet vad jag tycker om💓

Denna fina ljuslykta fick jag av Petter.
Vi ska köpa olja till den, men innan dess eldar vi vanliga värmeljus i den.

Av Maria fick jag en fotobok.
Så himla kul att se alla bilder från när vi blev vänner till nu.

Detta kort togs på Cypern 1992.
Maria var 17 och jag 20.
Det var vår allra första utlandsresa.
Många fina minnen i den boken 💓

För en vecka sedan fick jag veta att Strömsunds kommun är med på listan över dem kommuner som kan behöva ta emot IS återvändaren.
Den enda kommunen i länet förövrigt.
Detta väckte så mycket i känslor i mig, så jag tänkte att detta kan jag inte se på att det sker.
Helst med tanke på att vi redan har haft terrorförberedelser här.
Så samma kväll skapade jag en facebook grupp med namnet som ovan.
Dagen därpå skapade jag en elektronisk namninsamling mot detta.
Och det har rullat på jättebra.
I dag, en vecka senare är det i skrivande stund 1122 st medlemmar i gruppen.
Och 453 st namnunderskrifter.

Jag har även lagt ut listor på företag och några affärer.
Gruppens syfte är att värna om Strömsunds trygghet och säkerhet.
I går stod jag och en till utanför en mataffär här i Strömsund med namnlistor.
250 st namnunderskrifter på mindre än 3 timmar.
Radio Jämtland kom och gjorde en intervju som sändes i går em på radion.
Innan jag åkte dit ringde ÖP (Östersunds posten) och ville ställa lite frågor.
Så detta har blivit mycket större än vad jag kunde drömma om.
Jag känner mig oerhört peppad. 
Människor ska inte behöva känna sig rädda och oroliga.
Fortsättning kommer...

Solen skiner 😃 Underbart!!
Äntligen kan vi också skönja våren.
:O)

tisdag 9 april 2019

07.30 i lördagsmorse gick bussen mot Stora Blåsjön.
Snön vräkte ner redan då.
Men när vi började närma oss Blåsjön så slutade det att snöa, och vi kunde både se lite blå himmel och sol. Och det höll i sig hela dagen.
Tråkigt var att solliften upp till toppen var stängd.
Den hade tydligen varit det hela säsongen. Eftersom snön inte har fått legat kvar pga blåsten, så var det i stort sätt bara is där. Så det var en liten besvikelse.

Men jag ska inte klaga med tanke på hur tur med vädret vi fick.
Och utsikten var helt ok ändå 😉

Det var väldigt bra pistat i backarna.

Och vi kunde inte klaga på att det var trångt i backen eller långa liftköer heller.
Med andra ord en kanon dag 😄👌👌
Och inte blev det sämre när vi åt lunch. 
Jag åt en pizza med mozzarella, färska tomater med vitlök, basilika och parmaskinka.
På Tomas pizza var det mozzarella, champinjoner och suova kött (renkött).
Galet goda pizzor. 
Sedan var det lite segt att spänna på oss pjäxorna igen, men det blev några åk till innan vi gav oss.
Vi hade sällskap av Carina, Peter, Elin (Carinas dotter) och hennes kille hela dagen.
När vi kom hem var det rejält med snöslask. Snön hade vräkt ner hela dagen.
Jag hämtade Chess hos Moa som hade varit hundvakt hela dagen.
Det hade gått riktigt bra den här gången, så det känns ju lovande om/när det blir fler gånger. Tidigare har han suttit och gnällt vid dörren nästan hela tiden.
Petter hade fått 2 kg fisk på pimpeltävlingen i Lillallvattnet. Kul när det nappar.

Det tog inte länge förrens vi somnade i soffan efter en lättare middag.


På söndagen fick vi mycket nyttigt gjort.
Medan Tomas skottade hela gården gick jag ut med Chess.
Sedan dammsugade jag i stort sätt hela huset. Det var välbehövligt.
Tvättmaskinen gick. Slängde ut sängkläderna på vädring.
Vi åkte på återvinningen. Handlade.
Jag skickade in beställningen för kryddorna som Elias har sålt för klassen.
Vi kollade på flygstolar till och från Cypern. Och nu hade de även släppt hemresorna.
Så när vi började räkna på vart vi landar med flygstolar, boende och fickpengar så kändes det helt rimligt att hinna uppnå det till hösten.
Det känns riktigt hoppfullt 😄
Sedan gav jag mig på deklarationerna, både för mig och mina två huvudmän.
Och när jag ändå höll på så swishade jag min kvarskatt. 
Jäkligt surt. De pengarna hade jag behövt till resan.
Skönt när det är gjort. Man kan lägga det bakom sig med gott samvete.
Efter middagen hämtade jag Petter så han fick övningsköra en timme.
Han behöver många timmars körning innan han ska till Vilhelmina i juni.
Kul att få lite egentid med honom, vilket inte händer så ofta nu för tiden.

Sedan kunde jag och Tomas slå oss ner i soffan och titta på Naturen.
Det är ett stående inslag på söndag kvällar, när jag inte jobbar vill säga.
Vi skulle väl kunna säga att vi är tvnördar, men det är vårt sätt att återhämta oss på kvällarna efter middagen och hundpromenaden.
Det känns som vi har gjort rätt för det då, med en (två) kopp te.

Jag är så glad att jag och Tomas gillar samma om mycket.
Det enda som i stort sätt skiljer oss åt är att han spelar golf.
Och vi har mycket lika åsikter om allt möjligt.
Jag tror att det gör mycket i ett förhållande.
Annars är det nog lätt att man skaver mycket på varandra.
Och vi drömmer mycket tillsammans.


Så nu ska jag ta tag i den här dagen.
Kvällsjobb väntar.

:O)

fredag 5 april 2019

Ledig och solen skiner 😃
Jag har varit och gjort cellprovstagningen. 
Fastän jag vet att det går fort så spänner jag mig som en fiolsträng. 
Slutar nästan att andas för en stund.
Som en liten belöning så åkte jag till klädaffären, och köpte mig ett par nya byxor.
De har bytt namn från Helens kläder till MK Mårtenssons kläder.
Kul att det finns de som vill satsa på Strömsund. 
Vi har ju det mesta.
Sedan undrar man ju i bland hur politikerna tänker. Ta tex Isabella Lövin, miljöpartiet.
Ingen bensin i Sverige om 11 år???
Det känns som att de tänker att alla har samma förutsättningar som storstäderna. 
De glömmer bort oss i norra delen av landet.
Hela Sverige lever definitivt inte.
De försvårar med bussförbindelser och tar bort bussgods till mindre orter som driver tex lanthandel.
Är det rimligt att de själva ska sitta och åka 20 mil för att hämta sina grejer, när bussen ändå går dit? Det rimmar väldigt dåligt tycker jag. 

Hur som helst.
I morgon bär det i väg till Stora Blåsjön för att åka slalom.
Precis som i fjol är det några företag i Strömsund, som har gått i hop och sponsrar med bussresan dit. 
Mycket generöst och bra ordnat. Det kan ju inte bli bekvämare.
Sätta sig på bussen. Fika. Slumra till en stund. Och så är man framme.
De "hotar" med snö, men det går nog åka ändå. 
Jag hoppas bara att vi kan åka upp på toppen några gånger så vi får titta på den fantastiska och vidunderliga utsikten. Den är något utöver det vanliga.
Jag har bokat bord på restaurang Fjällripan. 
De har suveränt goda pizzor, så det kan det nog bli, och en kall god öl.

Jag gillar verkligen variationen i det vi tar oss för.
Från stort till smått.
Ingenting är omöjligt.
Det sitter bara i viljan (och pengarna)
Samtidigt trivs vi så mycket av att bara vara hemma.
Det är vår borg. 

Nu ska jag åka och träna.
Behöver myka upp ryggen lite.

Puss & Kram
:O)

tisdag 2 april 2019

För ett tag sedan skrev jag om att jag inte mådde så bra.
Det berodde på flera bidragande orsaker.
Jag tog tag i det. Men förhastade mig inte.
Som jag skrev tänkte jag igenom det noga.
Det fick bära eller brista.
Jag var tvungen för mig egen skull. För att inte gå sönder, ännu mer.
När jag "släppte bomben" så visste jag inte hur det skulle tas emot.
Det är alltid lite pirrigt. Alla reagerar olika.
Men över förväntan så blev reaktionerna desamma som jag kände.
Det gjorde att jag kände en oerhörd lättnad.
Jag var inte ensam om att känna som jag gjorde.
Sedan handlade det om att föra det ett steg vidare.
Det var lite trögare. Men när det väl lossnade så gick det fort.
Och jag fick säga vad jag kände och vad jag tyckte.
Och där står jag just nu. Det är bara att vänta och se vad som händer.
Men det känns oerhört skönt att jag vågade ta steget, lite i det okända.
En sten har fallit från mina axlar.
Nu känner jag mig mindre stressad, magontan och hjärtklappningen har släppt.
Det går åt massor med energi att driva igenom något som är jobbigt.
Jag har tagit lärdom av tidigare gånger.
Gör om gör rätt.
Tänka efter före.

Nu kan det bara bli bättre 😃

Tomas och jag tittar ofta på tv program som skildrar verkligheten.
Jag har skrivit om det tidigare, tex tunnelbanan på kanal 5.
Vi har blivit mera samhällsmedvetna, om man kan kalla det så?
Vi hänger med i politiken. Vi tittar ofta på Marcus Oscarsson.
Nyheterna.
Förra veckan tittade vi på Uppdrag granskning ang Daniel Kindbergs mfl. blufferier.
Det är jättebra att de granskas. Det ska komma fram att de har gjort/gör fel.
Det som förundrar mig mycket är, hur alla dessa bluffare törs hålla på, fast de är medvetna om att de kan kommas att granskas?
Och ju mer dem gräver ju mer hittar de, oftast.
Och oftast så nekar de till att de gjort något fel, eller skyller på någon annan.
Eller så får de kalla fötter. 
Som landshövdingen i Jämtland som följde med ÖFK till London, och tog med sig sin sambo utan att betala. Påstår att det har glömts bort.
Sedan när det uppdagas betalar han.
Visst har Daniel Kindberg gjort mycket för Östersund och ÖFK.
Men frågan är hur ärligt det är gjort på?
Samtidigt som det är intressant att följa vad som händer, så är det tråkigt att behöva se den verkliga sanningen bakom mycket.
Det är ofta som vi ställer oss frågan hur de har samvete att göra som de gör?
Jag är inte uppfostrad så.
Jag vet inte ens om jag skulle kunna komma på så mycket dumheter som folk hittar på.
Och det mesta handlar om girighet.
Mycket vill ha mer....
Tråkig utveckling i vårt land.

För att få ihop till Swedbanks VD:s avgångsvederlag på 21,5 miljoner måste en undersköterska jobba i 60 år! Sug på det.....
Sedan är inte alltid medias grävning av godo.
De gräver i bland alldeles för långt.
De kan förstöra en annan människas liv på bara några sekunder.
Men det kan ta år att få tillbaka förtroendet.

I lördags åkte vi till Backe och åkte slalom.
Elias, Alva, Melvin och Chess var med.
Solen sken.
Tomas och jag delade på ett liftkort. Han åkte på fm och jag på em.
Och så turades vi om att ta hand om Chess.
Petter spelade sista bandymatchen i Dorotea 7-7. På kvällen hade de avslutning.
Moa praktiserade på Näva.

I går morse ringde Maria, min bästa vän, som jobbar som tandhygienist och sa att hon hade fått några avbokningar, och undrade om jag ville komma och "vårstäda" mina tänder?
Det ville jag så klart göra. Och inte blev det sämre när jag hade 300 kr i tandvårdsbidrag.
Sedan bjöd jag Petter på leverbiff i gräddsås och ris till middag. En av hans älsklingsrätter.

Den här veckan praktiserar Elias som vaktmästare.

 I dag jobbar jag kväll.
Skulle egentligen på cellprovstagning nu på fm, men det blev framflyttat till på fredag.
Så nu får jag gruva mig några dagar till 😝
Jättebra att man får göra det, men det är ett av det obehagligaste jag vet.
Moa har fått tid för omoperation i maj.
Det föll sig precis när hon hade tid hos tandläkaren i Östersund och jag ska besikta bilen.
Men, det löser sig. Tyckte bara att det var lite komiskt, eftersom vi inte hade något annat inbokat på hela den månaden.
Jag har lagt in om ledigt, och bokat rum på patienthotellet i Umeå.


Ha´de!!
:O)

onsdag 27 mars 2019

ANDAS IN och ANDAS UT!!!
I bland blir det bara för mycket.

I måndags var Moa och röntgade handen som hon opererade sist.
Det visar sig att plattan som är inopererad har gått av.
Hennes läkare i Umeå ringde i går och bekräftade detta.
Men det är inte något akut som måste åtgärdas.
Både jag och Moa var överens om att hon i alla fall vill slutföra praktiken på Näva först.
Så då bestämde vi att Moa ska få en kallelse efter påsk någon gång till Umeå.

I går åkte Moa med sin pappa till Östersund.
Först hade hon tid på barnhabiliteringen för att göra ett avslut där,
eftersom hon fyller 18 år i år.
Sedan hade hon tid på specialisttandvården för att justera tandställningen.

För inte så länge sedan fick Moa rejält ont i ett av de opererade fingrarna.
Hon berättade det för sin sjukgymnast, som ringde till arbetsterapeuten i Östersund.
Hon i sin tur ringde till Umeå, och helst hade Moas läkare velat att vi skulle ha kommit dit direkt.
Men jag styrde upp det lite, och undrade om vi inte kunde ha en videokonferens först.
Det ordnades, och när Moa förklarade och visade hur och vart det gjorde ont, så blev hennes läkare genast mycket lugnare, och sa att det inte var någon fara.
Hon kunde ta några värktabletter i några dagar tills det hade lagt sig.
Jag kände en stor lättnad att vi den gången slapp sätta oss och köra till Umeå.
På vintern vet man aldrig vilket väder eller väglag det är.

Men nu ska vi alltså påét igen.
Jag tänker främst på Moa som verkligen får vara med.
Hon har ju liksom inget annat val.
Men jag känner själv att detta tar så otroligt mycket energi, känslomässigt av mig.
Vad ska det då inte göra för Moa??
Jag vill vara stark för henne.
Så hon känner sig trygg, att vi stöttar och finns där vad som än händer.
Jag vill samtidigt känna att jag har tid för Petter, Elias och Tomas också.
Och träffa mina vänner och föräldrar.
De är också väldigt viktiga för mig.

Sedan tar ju arbetet mycket tid och energi i anspråk.
Något som jag inte heller kan påverka.
Det är ju liksom bara som det är.


Men jag är glad att jag har människor runt omkring mig, som jag kan ventilera med.
Få ny kraft och energi att fortsätta kämpa.
Det går inte stoppa huvudet i sanden, och tro att det löser sig av sig själv.
Det hade ärligt talat varit skönt i bland.
Men jag är inte så som person, det skulle kännas så fel.

Det blir väldigt mycket skrivet om Moa och allt som sker kring henne.

Men det är så här vi har det. 
Även om jag skulle vilja att det vore annorlunda, så kan jag inte göra något åt det.
Det är bara att försöka göra mitt allra bästa som jag kan.
Och betyder det att jag måste vrida ut och in på mig så är det så.
Men då hoppas jag också, att andra har överseende med att jag kanske inte är på topp alla dagar heller.
Eller väljer att "låsa" in mig för att få återhämtning.


Man kommer till en gräns för vad man klarar av.

fredag 22 mars 2019


Nu finns Artikeln om Moa på Allers hemsida. 
Klicka på det röda/understrykna så kan du läsa den där om du missade det i tidningen.
I veckan fick jag ett sms från Allers, om en förfrågan från danska tidningen Ude og Hjemme att återpublicera reportaget i deras tidning.
Jag skrev tillbaka att det går bra. Och Moa tyckte också att det var kul.

Nu har jag, mamma och pappa varit och tittat på korten som vi tog för exakt två veckor sedan i Östersund.
Vi valde ut de 10 bästa. Så inom 3 veckor ska de mailas till mig.
Jag känner mig så otroligt glad och nöjd med korten och att det blev av.
Det är en sådan once in a lifetime grej.
Och som även har stått på min "bucket list".
Sååå himla kul!
Nu längtar jag bara tills korten kommer.

I år måste jag dela upp min semester.
Kommunen har bestämt att det ska vara tre perioder, juni juli och augusti.
Så för min del blir det de två sista veckorna i juni och två första veckorna i augusti.
Det är det bästa av två val.
Tomas och jag kommer förmodligen bara att få två veckor tillsammans, men vi får hoppas och tro att vi kommer i väg utomlands till hösten, så vi får en vecka till tillsammans.


Nu har alla barnen sökt sommarjobb, så nu är det bara att hålla tummarna.

Dags för jobbarhelg igen.
I kväll spelar Petters lag sista bandymatchen hemma mot Krokom.
Synd att jag missar den, men jag får följa den på appen på mobilen.
Just nu lyser solen. Äntligen börjar vi skönja vårvintern.
Önskar dig en riktigt skön och trevlig helg!
:O)


måndag 18 mars 2019

Bättre sent än aldrig...
Det kom bara lite i mellan.
På fredagen på sportlovet åkte vi till Östersund för att fotografera oss.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var det meningen att vi skulle fotografera oss i höstas.
Men fotografen blev sjuk och då lade vi det på is.

Sedan vann jag en facebook tävling där själva fotograferingen och en inramad bild ingick.

Min tanke var först att jag ville ha kort på barnen, mamma och pappa.
Men när vi ändå fick denna möjlighet så kunde fotografen ta kort på oss i olika kombinationer och bakgrunder.
Så nu ska vi få en tid för att åka dit och titta på bilderna,
och bestämma oss för vilka vi vill ha.


Efteråt gick vi och åt på Grekiska kolgrillen.
Petter, Moa, pappa och Elias åt Gyros.
Mamma och jag åt linguine pasta med tigerräkor och vitlöksbröd.
Jätte jättegott!

Morfar och Elias gjorde tummen upp för gyrosen.
Kul att pröva en resturang som vi inte har varit på förut,
och hört att det ska vara bra mat på.
Det blev en fulländad dag.
Moa åkte sedan till sin faster på Frösön för att hälsa på över helgen.

Nu har pimpeltävlingssäsongen satt i gång.
Pappa och Petter åkte på första tävlingen i lördags.
Det handlar mest om hur mycket fisken är på hugget just då.
Teknik och utrustning också så klart.
Och vad fisken hugger på.
Pappa kom 5:a. För Petter gick det inte lika bra, men pris fick han i all fall.

Samtidigt var det sista bandysammandraget hemma i Engconhallen för Moa och Elias lag.
De spelade två matcher och vann båda. Skönt att få avsluta med det.
De slutade på tredje plats, med ett poäng från tvåan.
Jag kunde åka hem strax efter 20.30 då vi hade städat klart, och de sista två lagen hade spelat färdigt. 
Då var det gott med en pizza till middag. Och så tittade vi på filmen om Ted Gärdestad.
Jag blev rejält tagen av hur illa däran han faktiskt var av sin schizofreni.
Och hur hans bror verkligen fanns bredvid hans sida hela tiden.
Det kallar jag syskonkärlek.
Duktiga skådespelare.
Kan verkligen rekommendera den.

Så får vi se vad denna vecka bjuder på.
Var rädd om dig, det finns bara en av dig och det är Du!
:O)

onsdag 13 mars 2019

I går kom Allers ut i affärerna med reportaget om Moa.
Jag är jättenöjd, och det blev riktigt bra.
Jag är glad att de ville göra ett reportage om oss.
Det känns bra att få dela med oss av vår historia.
Det är en stor del av vårt liv och vardag som kretsar kring detta.
Vi har ingenting att dölja eller skämmas över, snarare tvärtom.
Vi kan kännas oss stolta över mycket.
Inte minst styrkan i varandra.

Livet tar sina egna vägar. Den visar vägen.
Kanske inte alltid åt rätt håll, eller den väg jag själv skulle välja,
men av olika anledningar så måste man ta den ändå.
Och på vägen lär man sig en massa saker, både positiva och negativa.
Det har präglat oss till de människor vi är i dag. 
Och det kommer förmodligen fortsätta att prägla oss.
Man blir lite mer ödmjuk kan jag tycka.

I dag känns det lite bättre.
Jag har varit hemma från jobbet i 2 dagar.
Jag behövde tid att tänka.
Tid att reflektera över en del saker som har påverkat mig väldigt mycket den sista tiden. 
Jag har analyserat, benat ut och nästan dissekerat mina tankar.

Få lite perspektiv.Hur jag ska gå vidare?
Vad är bäst?
Inte förhasta mig, och göra något oigenomtänkt som jag kan ångra sen.
Efter ett långt samtal med min livsmentor i går,
som är en otroligt klok person och själv besitter en massa erfarenheter, 
så har jag kommit lite närmare ett svar på det jag grubblar över.
Det är otroligt värdefullt att ha en livsmentor. Som alltid finns där.

Och som jag kan lita på till 100%.Hur hårt det än blåser.

På promenaden nu på morgonen träffade jag en granne och hennes hund.
Hon frågade mig om jag hade sett Skavlan i fredags.
Intervjun med läkaren från England, som ser ut som han kommer från Indien, och som har skrivit en bok som heter Hälsobalansen.
Jag sa att jag hade sett honom på nyhetsmorgon.
Hon berättade om olika saker som han tog upp i programmet.
Jag gick hem och googlade fram boken, och nu har jag också beställt den.
Läkaren heter Rangan Chatterjee.
Han verkar ha ett sunt sätt att se på människan.
Han botar inte sjukdomen utan människan.
Jag tror att jag redan har en ganska bra balans, men den går göra ännu bättre.
Det kan vara det där lilla som gör den stora förändring i livet.
Det är värt att pröva.
Jag är jätteglad att jag träffade min granne som gav mig tipset.

Moa har börjat praktisera på NÄVA (närvårdsavdelningen) här i Strömsund.
Hon har varit där två somrar på feriearbete, så hon känner till stället ganska bra.
Nu ska hon få göra lite andra arbetsuppgifter.
Nya erfarenheter. Träffa nya människor.

Livet Livet!!
:O)

måndag 11 mars 2019

Jag känner mig låg.
Jag känner mig skör.
Jag känner mig ledsen och besviken.
Jag har ont i magen.
Jag har hjärtklappning.
Samma känslor som jag hade vid ett annat tillfälle, har blommat upp igen.

Jag försöker se varför jag ska behöva känna så?
Det är flera faktorer som påverkar.
Och inte bara sådant jag själv har orsakat.

Jag försöker se möjligheterna i det mesta, men just nu känns det lite som att någon har dragit bort mattan under mina fötter.
Att jag inte vet vilket ben jag ska stå på.

Är det något som jag ska ta lärdom av?
Ytterligare en lärdom.
Kan det komma något gott av det?
Tiden får utvisa.

Jag har huvudet ovanför vattenytan.
Och jag tror att jag kan behålla det där.
Men jag måste låta saker och ting bero innan jag vet.
Förmodligen kommer det bättre dagar snart.
Man blir ju inpräntad att alla dagar inte kan vara bra, för att kunna uppskatta de verkligt bra dagarna.

Jag behåller för mig själv vad det handlar om.
Och det är inte heller av vikt.
För mig är det viktigare att få ur mig det jag känner just nu.
Att jag erkänner min sårbarhet.
Inte minst för mig själv.
Att jag måste tillåta mig själv att släppa på saker. Ta ett steg tillbaka.
Inse mina begränsningar.
Det är kanske lärdomen?