Leendet du sänder ut vänder åter till dig




måndag 14 maj 2018

I torsdags var både jag och Tomas lediga och vi hade en fantastiskt fin försommardag.
Då passade vi på att fixa ute på gården. Och vi hann med en hel del.
Bla. så satte Tomas i hop en sittplats vid vår eldstad.
Vi ska sätta dit två pallar till, och sedan ska vi se om vi hittar dynor som passar till.

Mamma och pappa kom hit och bjöd oss på surströmming till middag.
Och vi kunde sitta ute.
Det var riktigt länge sedan vi åt det sist, så det smakade extra gott.

Moa spelade innebandy med Jolly ladies i fredags i Dorotea.
De har aldrig spelat med varandra tidigare, och de träffades bara en timme innan match.
Så de kanske inte hade de bästa förutsättningarna, men de kämpade på bra.
Moa gjorde några riktigt snygga räddningar.
Och jag tycker att hon var tuff som ställde upp fast de inte kände varandra.

På lördagen följde Moas pappa och Elias med. Då spelade de två matcher.
Moa fick pris för bästa spelare i laget. Kul!!

Till lördagsmiddag gjorde vi en variant av fläskfilé provencale.
Vi hade fläskytterfilé i stället. Det blev jättegott!!
Alltid kul att testa något nytt.
Sedan tittade vi på eurovision song contest, och höll tummarna för Benjamin.
Och det gick ju bra till tittarsiffrorna redovisades......

I går hade jag en heldag med denna sköna böna i Östersund.
I julklapp fick hon afternoon tea på Edenbos av mig.
Så efter lite shopping så åkte vi dit.

Vi serverades detta härliga fat av läckerheter tillsammans te och "bubbel".
Det var jättegott och supertrevligt.
Sedan tog vi en liten promenad över till Frösön.
Det är sådana här dagar som jag får tanka massor med positiv energi.

Jag måste ha dragit högsta vinsten när jag träffade Maria.
För bättre vän än Maria får man leta efter. 
1992 åkte vi till Cypern. Maria var 17 och jag var 20. 
2 veckor som var helt galen och alldeles underbara. 
Jag tror att det var där vi "knöt banden". 
Vi åkte över med båt till Israel och fick se klagomuren i Jerusalem och Betlehem. 
Vi liftade med en lastbil när vi insåg att sista bussen hade gått, och vi fick sitta på flaket bland en massa höns och grönsaker.
Efter det har vi upplevt en massa härliga saker tillsammans. 
Vi har varit på Allsång på Skansen, till Ullared 2 gånger, i Stockholm med alla barn på Gröna Lund och inte minst Kroatien 2012.
3 barn var, varav en då vi var gravida samtidigt och fick med knappt 3 veckor mellan.
Maria betyder så otroligt mycket för mig. 
Hon gör livet lättare att leva.
Tack för att du finns i mitt liv!!!
:O)

tisdag 8 maj 2018

Moas pärla är nu framtagen för säsongen.
Det är strax över året sen hon tog moppekortet nu.
Och vilket "stök" det var innan det gick "ro i land".
Men vi gjorde det med glans 😃

Och så till mötet i går med rektor, specialpedagog, mentor och kuratorn.
Det var med en klump i magen som jag och Moa gick in i konferensrummet.
Ett sådant där möte som jag helst velat slippa.
Men tack vare specialpedagogen tycker jag att det blev ett hyfsat bra möte.
Hon fick det att inte känns lika jobbigt som jag hade föreställt mig.
Och jag kan väl säga som så, att jag hade ju redan lagt fram/"serverat" de förslag på "åtgärder" som diskuterades, förutom att Moa behöver stöttning i matten, som hon ska få hjälp av specialpedagogen med.
Jag tog upp några brister framför allt som jag tycker handledaren hade under praktiken.
Det kändes som att de hade fått sig en riktig tankeställare.
För en gång skulle kändes det som inte vi var i underläge.
Vi ska ha ett uppföljningsmöte innan skolan slutar, så det vet vad de behöver tänka på inför hösten.
Och de har fått lite mer "kött på benen" efter att arbetsterapeuten varit hit.
Många bäckar små...

Jag har i alla fall lärt mig något nytt om mig själv, och det är att jag äntligen inte försöker linda in något, av hänsyn. För vem? kan jag fundera på nu.
Jag har verkligen beskrivit hur vi har upplevt detta.
Och som det verkar så tog det rejält skruv.

Mitt värdefullaste bollplank och ofta min "sophink" är Maria.
Vad skulle jag göra utan henne?
Det är guld värt att han en vän som henne.
Som finns där i ur och skur.

Petter fick sommarjobbet som han helst ville ha, som vaktmästare på campingen.
Jag blev så glad när han kom hem i går och berättade det.
Han får jobba hela sommaren om han vill.
Så vi får se om vi kan planera någon resa neröver för att hälsa på Gun och Bertil på västkusten.
Har sonderat lite boenden i närheten av och runt Varberg/Ullared.
De vet hur de ska ta betalt, om man säger som så.
Önskar verkligen att jag hade oömt med pengar, eller att de växte på träd.
Jag drömmer ofta om vad vi skulle kunna göra om vi hade det bättre ställt,
i stället för att det bara går precis runt, varje månad.

Snön har nästan tinat bort helt, på rekordtid.
Jag har trott hela tiden att den inte ska vara borta förrens tidigast till skolavslutningen/midsommar.
SKÖNT!!!

:O)

fredag 4 maj 2018

Elias och jag har varit på bio.
Filmen med alla superhjältarna.
I denna hade de skapat en ny "superhjälte" Thanos, överst på bilden.
Han skyr inga medel för att bli den värsta av dem värsta, med superkrafter som ingen annan rår på.
Det blev lite to much för mig med 2 och 1/2 timme. Det händer någonting exakt hela tiden.
Det är en häftig film på många sätt.
Ett plus är att det är nya och bättre stolar i biosalongen.
Och nu kan man äntligen förhandsboka biljetterna och välja platser.
Det var inte en dag för tidigt.

Det har varit en riktigt riktigt tuff vecka känslomässigt.
Förra fredagen var jag på utvecklingssamtal på skolan med Moa.
Det var som att få en käftsmäll.
Enligt Moas mentor så hade inte Moa riktigt uppnått målen i praktiken.
Det är ingenting vi har fått indikationer på innan detta samtal.
Det var några moment som hon hade haft svårt med när det gäller det finmotoriska.
Och det första mentorn säger är att detta kan ställa till problem när det är dags för nästa praktik på sjukhuset i Östersund. Och så tog hon upp en massa olika exempel.
Och så undrade hon om det här verkligen är en lämplig linje för Moa, och om hon kunde tänka sig att byta till en annan linje?
Det kändes som att Moa direkt blev "sågad vid fotknölarna".
Moa blev så klart jätteledsen!!!
Snacka om att se problemen och hindren först, och inte det hon faktiskt kan.

När vi kom hem, och jag började jag tänka på hur mentorn hade framfört det hela, så blev jag både arg och ledsen.  
Som att det bästa och enklast vore att Moa bytte linje, så var problemet löst. 
Krigaren i mig växte. Nu skulle det redas ut ett och annat. Jag är sååå trött på att ta skit. Och inte minst när någon av mina närmaste blir behandlad illa.

Jag skrev till Moas handledare och sen till hennes läkare.
Jag smsade med mentorn, och förklarade hur vi kände.
Jag började dra i lite trådar här och där.
I går hade jag mail kontakt både med mentorn, och handledarens chef.
Här ska det finkammas, och ingenting ska väntas till senare.
Jag har i fråga satt vad skolans ansvar ligger i detta, och förklarat för mentorn ett och annat.


Jag har aldrig varit någon som har “sopat mattan” framför Moa, eller gjort henne sämre än vad hon är.
Hon har fått berätta själv, frågat om hon behöver hjälp eller så har tex lärarna fått fråga henne. Hon vet bäst själv vad hon behöver hjälp med.
Sedan är hon inte någon som “basunerar” ut till alla om detta.
Hon är en ganska tyst person som inte vill göra något större väsen av sig.
Och hon vill klara sig själv.
Hon vill verkligen jobba inom vården. 
Ska hon bli fråntagen det för att ingen kan ta hänsyn till att hon kanske behöver lite längre tid på sig för att klara vissa moment?
Och vilken 16 åring är inte blyg i början? Det tar ett tag innan man lär sig att ta egna initiativ. Vi har alla varit nybörjare.
Vi jobbar väl för att hjälpa, inte stjälpa?

När Moa åkte för att fira en kompis som hade fyllt år gick luften totalt ur mig 
(förra fredag kväll).
Jag var totalt dränerad på energi.
Tårarna kom och jag orkade inte stå emot längre.
Det kändes som att jag rasade som ett korthus.

Varför ska jag/vi prövas och ställas inför utmaningar hela tiden?
Det ena avlöser det andra.
Hur många växlar har man att dra i?
Jag skulle vilja skrika rakt ut:
- NU RÄCKER DET!!!!
Jag är så trött på att höra att man får det man klarar av.

Jag har pratat med en annan handledare på praktikplatsen, som jättegärna vill hjälpa Moa och komplettera de moment som hon hade svårigheter med.
Det första hon sa till mig var - problem är till för att lösas.
- TACK!! sa jag. Det var precis det jag ville höra.
Hon verkar se hela personen.
Sedan ska Moas arbetsterapeut komma hit och se vad hon kan hjälpa henne med, efter att vi har varit en sväng till henne först.

På måndag är en sk stödkonferens inbokad med diverse professioner på skolan.

Så där står vi just nu i detta.

Jag känner mig som en tigrinna.

Som ni säkert har hört till ledes på nyheterna så gjordes det ett tillslag här i Strömsund (och Akalla) i måndags av nationella insatsstyrkan. 
En misstänkt greps för planering till terrordåd.
Ett tiotal tunnor med någon slags kemikalie beslag togs. 
För några år sedan var det ett mordförsök på en imam, också här.
Det är här det händer. På denna lilla ort.
Det har framkommit att dessa tre personer som har häktats har bla planerat terrordåd här i Strömsund.
SKRÄMMANDE!!
Det finns mycket att säga om detta, men jag avstår med det just nu.
Vi får se vad som framkommer mera.

Detta blev ett lååångt inlägg.
Det är såå skönt att få skriva av sig.
Det är mitt sätt att avreagera mig på, och bearbeta saker.
Det måste komma ut någonstans.


Nu ska jag jobba helg.

Sköt om er!
:O)

onsdag 25 april 2018

Petter och ett gäng killkompisar körde till Stockholm i fredags, för att gå på bandy SM finalen på globen på lördagen. Det var final både för damerna och herrarna.
Det kändes lite gruvsamt att de skulle köra på motorvägen, när man vet att det finns så många idioter på vägarna. Men allt gick som tur var bra både dit och hem.
Och roligt hade de haft, och det är ju huvudsaken. 

Första dagen som vi lämnade Chess ensam lite längre än han är van vid hade han "stökat" till det på toa.
Man tror att man har tagit bort alla möjliga saker som kan tänkas skada honom eller gå sönder. Men tur att det gick bra, och att det inte var något större. 

Moa har fått mormors konstnärsådra.

Något som jag tyvärr inte har fått.
Det hade varit roligt att kunna måla eller rita.

En egen stil, med mycket detaljer.

Denna ljuvligt vackra orkidé har vi på jobbet. 

I går fick Moa ett glädjande besked om att hon har fått sommar/feriejobb på närvårdsavdelningen i 4 veckor.
Hon var där förra sommaren också, och trivdes jättebra.
Nu får vi hålla tummarna att Petter också får något av jobben som han har sökt.
Snart kanske vi kan "planera" sommaren lite bättre.
Än så länge har vi inte kunnat bestämma någonting.

Förra veckan när jag och Moa åkte till Östersund till tandläkaren, passade vi på att köpa  färg för att måla om toaletten nere.
Det är lite förberedelser innan vi kan börja, men det ska bli roligt att fixa till den.
Så det blir förmodligen en tur till IKEA framöver.

I lördags bjöd vi Tomas föräldrar på middag, regnbågsöring som vi hade stekt i ugnen.
Vi firade Melvin som fyllde 12 år förra veckan.

Just nu i skrivande stund snöar det.
Det känns inte så upplyftande, men förhoppningsvis är det den och regnet som har kommit, som ska ta bort gamm´snön.
Jag vill ha vår NU!!
Ta fram grillen och börja fixa på gården. Kratta bort allt fågelfrö, och ta bort julbelysningen på paviljongen.
Och kanske till och med sätta några vårblommor.

Jag har två arbetspass kvar denna vecka, sedan är det helg.
Vi ska bla. åka på granngården och hämta lite lastpallar som vi tänker försöka få till någon slags sittplats av, vid utegrillen.
Och så börjar vi nog med toaletten, om det inte är strålande solsken vill säga.

:O)

måndag 16 april 2018

Jag har varit på mitt livs första vernissage på Galleri katten, Livsstigar samtid och barndomssteg med konstnären själv Mathias Kärnlund.
Han kallar sin teknik för "penselviftning".
Han bor i Stockholm, men tavlorna är inspirerade här i från Strömsund där han är uppväxt.
Vi är parallell klasskompisar.
Tavlan ovan sa han att han har i sitt vardagsrum.
Så om den inte blev såld skulle han ta med sig den hem igen.

Jag tycker om hans tavlor jättemycket.
Om jag hade råd skulle jag gärna köpa en.
Jag såg att flera av hans tavlor var markerade med en röd prick, vilket betydde att den var såld. Jättekul!!
Hans facebooksida heter Fine art Mathias Kärnlund.

Kvällen innan målade han inför publik, vilket tydligen blev en riktig succé.
Det var fullsatt och folk stod i kö för att få vara med.

På påsklovet (och jag hade "VAV", vård av valp) gjorde vi piroger med köttfärsblandning.
Vi gjorde även en köttgryta dagen efter som blev jättegod.
Det är kul att göra nya maträtter.
I bland är jag mer inspirerad av att laga mat. 

Jag fick många fina presenter på min födelsedag.
Av Moa fick jag teet till vänster, muggen fick jag av Elias och teet till höger av Petter.
Jag fick även nya stövlar, parfym, pengar, presentkort, blommor m.m.
Maria hade skrivit ett kort där det stod: En utflyktsdag väntar med härlig vandring, gott fika och underbar natur. En heldag med bra energi för både kropp och själ!
Det ser jag mycket fram emot. Jag älskar upplevelser.

Födelsedagsmiddag!
Tjälknöl med potatisrulle, rödvinssås, honungsmelon och physalis.
Sen blev det tårta.

Elias klass har sålt korvkassar för att samla pengar till en klassresa i 9:an.
Så i 
fredags åkte jag och en mamma till, till Änge för att hämta 500 kg korv och bacon på Änge chark.
När vi kom hem skulle det packas i kassarna och hämtas.
Vad gör man inte för barnen??
En ny erfarenhet för mig i alla fall.
I dag har jag ordnat så att backarna (som det tydligen är pant på) ska ica här i Strömsund se till att de skickas tillbaka. Jättesnällt!!
Annars hade vi varit tvungna att åka tillbaka med dem.
Chess myser i solen.
Förra veckan var Tomas hemma med honom.
Han har verkligen funnit sig till ro hos oss.
Nu är det bara att försöka lämna honom lite längre stunder.
Hittills har det bara blivit kortare stunder, och det har funkat rätt så bra.

Har varit till tandläkaren.
Hade tydligen inte varit där sedan 2015. Så det var väl på tiden nu då.
Fick lite "påbackning" på ett par tänder som jag tydligen hade missat att borsta ordentligt.
Bra att bli påmind. Onödigt att det blir hål. Det brukar dra i väg kostnadsmässigt.

I dag är jag ledig efter jobbarhelg.
Vi har haft runt 8-11 grader varmt den senaste veckan, så det har tagit bra på snön.
Äntligen!!! Vill ha vår NU!!
Solen skiner även i dag, så jag och Chess ska ta en promenad nu.
Sen får vi se vad dagen har att ge.
Det finns alltid något att göra.

Må så gott till nästa gång!
:O)

fredag 6 april 2018

Påsken 2018

På långfredagen, för precis en vecka sedan hämtade vi hem vår nya familjemedlem Chess.
Vi kom hem till strålande solsken, så vi gjorde upp en eld vid vår uteplats och gjorde mackjärnsmackor. 

Sedan satt vi där tills det var dags att göra middag.
Petter och pappa hade varit på pimpeltävling i Rudsjö, så de kom förbi för att träffa Chess.

De första 2 dagarna var han inte helt nöjd. Han gnydde och ville helst vara inne. 
Vi fick gå ut med honom ett par gånger på natten.
Tomas klev upp tidigt som tusan första morgonen, så när jag klev upp gick han och la sig.
Sen bestämde vi oss för att bara gå ut med honom när han gnydde, och sedan gå och lägga oss igen. 
Och det har funkat bra.
Han ligger i vår säng, i alla fall nu i början. Sen får vi se hur det funkar när han blir större.

Vi hade ett fantastiskt påskväder. 
Jag kan inte minnas när vi hade det sist, och i så många dagar dessutom.
Det höll i sig ända tills i tisdags.
Att vi dessutom bara kan gå ut på gården och både kan sola och laga mat är ju super.
Och det passar oss alldeles utmärkt.
På påskafton åt vi påskmiddag med mamma och pappa.
Petter som är hos sin pappa just nu kom också.
Alltid mysigt och trevligt.

Vi har verkligen njutit den här påsken.
Vi uppskattar verkligen när det är lugnt och inga tider att passa.
Ta dagen som den kommer.
Vi har sett många fullpackade bilar och fullastade släpvagnar med skidor, skotrar och pulkor som är på väg någonstans.
Och det ligger säkert en hel del förberedelser inför det innan.
Sedan blir man lite ironisk:
Och det är nu som alla ska vara glada.
Inte alltid så lätt när man trängs många i en stuga, utan rinnande vatten och utedass 😉
Visst det har också sin charm.
Det kanske är en av få gånger på året man kan träffas.

Den här veckan har jag haft semester med Chess.
Och barnen har påsklov. Så lägligt att få lite tid tillsammans med dem också samtidigt.
Vi har börjat lära känna varandra riktigt bra.
Elisabeth som vi köpte Chess av, hade hunnit träna en hel del på att han ska bli rumsren, så det har vi fortsatt med.
Vi har börjat träna på halsband och koppel.
Trafik, människor och andra hundar.
Och lite smått på att vara ensam.
Det har snöat i två dagar (fruktansvärt onödigt) så jag har kört snöslunga.
Och av det jag kan se så verkar han finna sig i det, och går och lägger sig på min gamla morgonrock på toagolvet, där det är golvvärme.
Det är mycket "följa John". Där jag är, är Chess, i alla fall så att han ser mig.
Vi har vägt honom och han har gått upp 300 gram. 
Han väger strax under 3 kg.
Testade lite smått att klippa klorna i går, men det får vi nog träna lite mera på.
Barnen busar och myser också med honom.
Och när Tomas har kommit hem från jobbet är det hans tur.
Nästa vecka har Tomas semester med Chess i 3 dagar. De andra två är jag ledig.


På skärtorsdagen efter middagen tog jag och Tomas en promenad.
Det var en fin men lite kylig kväll.
Vi gick en bit på isen. 
När vi gick förbi en båtbrygga fick vi se en massa vacker is konst.

Det hade bildats flera lager med is under bryggan.

Fascinerande hur det kan bli, helt av sig själv.

I dag har jag varit på en hälsoundersökning, som vi får genom jobbet vart annat år.
Jag blev väl godkänd. Så det är bara att fortsätta att "tuta och köra", ett tag till.
Det enda som fanns att "anmärka" på var BMIét. 
Jag skulle kunna väga några kilo mindre till min längd, men det är inget som stör mig nämnvärt.
Det är så tråkigt att hela tiden gå och tänka på vad jag stoppar i mig.
Jag äter det mesta med måtta. Lagomt är bäst.
De som äter hälsosamt hela tiden verkar inte heller tyvärr vara förskonade från sjukdomar.
Jag tror även på lagomt med motion.
Och kläderna krymper inte i tvätten.

Till middag ska vi pröva oss på att göra piroger.
Det var många år sedan sist så det ska bli spännande att se hur de blir.


Önskar dig en riktigt trevlig och skön helg!
:O)

onsdag 28 mars 2018

Detta väcker många minnen hos mig.
När jag var påskkärring och gick och knackade dörr.
Jag sa - Glad Påsk och fick en liten peng i kaffepannan.
Det var uppskattat av många äldre.
Oftast fick jag höra:
- Vilken söt liten påskkärring.

Jag och min morfar Göte hemma hos honom på Ängsgatan.
Min mormor Enny gick bort alldeles för tidigt.
Vi fick bara 6 år tillsammans.
Morfar och jag fick nästan 10 år till.
Det är tyvärr inte många som har hållit fast vid just denna tradition,
men nya traditioner har skapats på vägen.
Jag är glad att jag har gjort det. 

Önskar er alla en riktigt
Glad Trevlig och Mysig Påsk!
Hoppas att solen kommer att skina på er alla.

:O)

fredag 23 mars 2018

Stora Blåsjön (Frostviken) lördagen den 17 mars 2018.
Vi åkte buss (gratis) från Strömsund.
Vi fick sällskap av Peter, Carina, Elin, Oscar och Bella. 
Det var kallt hela vägen.
Solen mötte oss när vi kom fram.
Vi blev informerade om att solliften upp till toppen var öppen,
och de rekommenderade oss att åka upp direkt, för på em. väntades det bli mulet
och blåst.
Sagt och gjort. Vi åkte upp och fick uppleva denna vidunderliga, mäktiga
och storslagna utsikt.
Jag blev så lycklig, för det var första gången som Tomas åkte slalom där,
 och fick uppleva detta.
Det är något alldeles speciellt.
Backarna var fantastisk bra pistade.
Åre "släng dig i väggen" 😉

Det var fortfarande kallt men det var som att det inte gjorde nått.
Vi hade klätt på oss ordentligt.
Mycket riktigt blev det mulet och rejält blåsigt på em så då fick vi hålla oss i de nedre backarna.
Vi åt en otroligt god lunch på resturang Fjällripan.
Vi hade bokat bord så att vi fick sitta tillsammans allihopa. Och det var tur för det var fler som var hungriga just då. 
Det blev en stenugnsbakad pizza med bresaola och kantareller, och en stor stark.
Det är ett par från Italien som driver resturangen. Fantastiskt att de har hittat till denna lilla by i norraste Jämtland.

Det är en frihetskänsla att åka slalom. 
Du behöver bara koncentrera dig på dig själv och skidorna. 
Man kopplar bort allt annat.
Skön känsla.

I tisdags åkte vi ett gäng undersköterskor till Östersund på utbildning på Campus/Mittuniversitetet.
Det handlade om våld i nära relationer/mot äldre.
Kerstin Kristensen från Kvinnofrid i Göteborg föreläste.
Polisen, Centrum mot våld och Region Jämtland/Härjedalen var också där och pratade om hur de arbetar.

En mycket intressant dag.

Samma dag, i tisdags åkte detta gäng till Bryssel för att bli EU-ambassadörer på gymnasiet här i Strömsund.
Moa har skickat en massa fina kort.
Tänk vilken möjlighet och erfarenhet.
Jättekul!!

I dag är jag ledig och jag är bjuden på lunch hos Malin.
Vi är tre tjejer som brukar träffas hos varandra och äta lunch.
Det är roligt att vi har fortsatt med detta fast våra barn har blivit stora.

I morgon ska Petter äntligen få åka på en Brynäsmatch i Gävle tillsammans med sin pappa och två andra Brynäsfans. 
Och i kväll spelar han den sista bandymatchen för den här säsongen.
Och vi ska självklart kolla.

Om en vecka ska vi hämta Chess. 
Vi längtar jättemycket!!

Leendet du sänder ut vänder åter till dig!!
:O)

fredag 16 mars 2018

Att få det att gå i hop varje månad.

Jag brukar tänka att pengarna räcker ju i alla fall så vi klarar oss jämnt upp.
Vi har allt som vi behöver.
Och då får vi vara nöjda och glada.
Vi har ingen stor buffert som vi ligger och "ruvar" på.
Det finns det inte utrymme för  med våra löner.
Däremot har vi vårt gemensamma ambitionskonto som vi pytsar in lite på.
Det ska vi inte försöka röra om det inte blir riktigt kris förstås.
Tanken att den ska växa så vi någon gång i framtiden ska få råd att åka utomlands.
Det går inte fort. Men det tickar på.
I bland kommer det flera höga räkningar samma månad.
Bla har vi fått fiber nu, så bahnhof skickade en riktigt saftig räkning.
Jag har sökt några fonder för att försöka få den där lilla extra slanten, 

för att kunna göra något med barnen. 
Det sticker gärna i väg när man är många.
Jag har fått avslag på två av dem, så nu väntar jag på besked från den tredje.
Min tanke är att det ska sätta lite guldkant på någon slags gemensam sommaraktivitet.
Det har jag som en ambition att få till varje år, om det går.
Jag sätter alltid undan pengarna jag får för godmanskapet, och om jag får tillbaka på skatten. 

Det är mina bonuspengar.

Jag vill ha "morötter". Något att se fram emot.
Och vi har ju den förmånen att vi har många fina vänner och föräldrar som vi kan göra olika saker tillsammans med.
Jag har bla. smidit lite planer med Reino om att han, Saa, jag och Tomas ska åka till Sundsvall tillsammans.
Och jag har länge haft en längtan att åka till Lofoten.
Och denna längtan har ökat ännu mer nu när jag har tittat på Tina i fjällen.
Så mäktigt. Så storslaget.
Tänk att få se späckhuggare.
Kanske får vi med oss Reino och Saa dit också. 
Jag gillar att drömma.
Och det bästa av allt är att det är gratis.
Allt från Kenya till Lofoten, och allt där i mellan.
Det finns ju så mycket man kan se och göra.
Jag är nyfiken.
Nyfiken på livet utanför 50 skyltarna.
Sedan är jag glad att Tomas aldrig är omöjlig på att följa med.
Vi har redan gjort en massa roliga saker tillsammans.
Det är inte lika lätt längre att hitta på saker med barnen som passar alla 3.
Men det brukar alltid ordna sig på ett eller annat sätt.

Elias klass håller på att tjäna pengar till en klassresa i 9:an.
Vi har precis lagt in ordern för newbody. 
Och den här veckan har vi börjat sälja korvkassar från Änge chark i Trångsviken.
Visst, det är ingen stor ansträngning. Jag (Gunnar och Tomas) lägger ut lappar/kataloger på jobbet och på facebook. Och det sköter sig nästan själv.
Men jag känner mig nöjd på detta.
Har erfarenhet från både Petters och Moas klass, och det har nästan bara varit tjafs.
Allt från i fråga sättningar från föräldrar till vart de ska åka etc.
Jag kan säga att det är nog inte många ungdomar som lägger två fingrar i kors och säljer så mycket, 

utan det är nog mest föräldrarna som gör det största jobbet.
Vilket egentligen inte är meningen, utan tanken är väl att de bara ska hjälpa till. 

Ungdomarna vill åka, men vill helst göra så lite som möjligt.
Jag räknar ner.
2 år till....

Nu ska jag gå ut i solen på en promenad.

Trevlig och skön helg!!
:O)