Första frukosten ute 😄
Som jag har längtat och plötsligt händer det.
Popcorngräset är på plats, fontänen porlar svagt i bakgrunden, vindspelet klingar fint när vinden sveper förbi och solen skiftar mellan molnen och öppen himmel.

Jag såg att förra inlägget gav fler läsare än genomsnittet, vilket är roligt att det lockade till läsning.
Det skiftar verkligen från inlägg till inlägg.
Jag blir ju lite nyfiken på vad det var som gjorde det mer intressant än andra?
Det har kommit fram personer till mig i bland och sagt att de läser min blogg och att jag skriver/uttrycker mig så bra/väl.
Det uppskattar jag otroligt mycket.
Jag skriver ju mest för att jag har ett behov och det är tillfredsställande att kunna dokumentera ner stora delar av mitt liv, kanske för eftervärlden att läsa.
Det är säkert ganska oansenligt för merparten, men för mig har min blogg en stor betydelse och värde.
Jag kopplar bort lite av vardagen och sjunker in lite i skrivandet.
Ungefär som när jag tittar på en film.
Livet är inte en rak sträcka, guld och gröna skogar.
Det är mer som höga berg och djupa dalar.
Jag väljer ju vad jag skriver om, och allt som sker står givetvis inte här.
Jag skulle tex aldrig hänga ut någon.
Sedan tror jag att man kan lägga i hop 1 och 1 och läsa mellan raderna i bland.

I dag ska jag fixa ett nytt pass.
Sedan blir det bara lite småfix och återhämtning.
Vi ska äta pizza med mamma och pappa.
Och hoppas på att vädret håller i sig så att vi kan sitta ute.

På återseende!
:O)