Jag hittade den här bilden på facebook, och den är så otroligt talande hur det är att jobba inom vården.
Det är ofta som jag är på väg att göra något, och så händer det något annat på vägen dit så jag får ta det först, ändra tanken som jag hade till en annan, fokusera på vårdtagaren, telefonsamtalet från tex en anhörig eller en kollega som behöver hjälp.
Sedan är det till att ställa om igen, och så håller dagen på.
Vi som jobbar med människor behöver vara snabba att reagera, vara uppmärksamma, se förändringar, vara lyhörda och agera då det kan hända saker när som helst på dygnet.
Jag går till jobbet och vet vad som behöver göras, men jag vet inte vad jag kan ställas inför.
Den ena dagen är aldrig den andra helt lik, och det är ju det jag tycker om med mitt jobb, det blir aldrig enformigt.
Ena minuten serverar jag mat, andra minuten har en vårdtagare kanske ramlat och behöver åka i väg med ambulansen och jag behöver sätta mig och skriva en "fallskaderapport", den tredje minuten packar jag upp arbetskläder och förbrukningsvaror, och i nästa andetag tar jag en promenad eller sitter och tröstar en vårdtagare som är ledsen, orolig eller bara vill prata en stund.
Vi träffar och pratar med sjuksköterskor, kommun rehab, samordnare, anhöriga, vaktmästare, chefer, serviceassistenter, administratör, taxi (färdtjänst och sjukresor), 112, läkare, tandläkare, städerskor, personer som kommer och underhåller, föreläser eller ger information...
 Allt för att få en så fungerande och trygg tillvaro för våra vårdtagare.
Vi skulle kunna kalla oss för allkonstnärer.
Jag har förmånen att jobba med otroligt kompetenta och fantastiska kollegor, vilket gör jobbet så mycket lättare och roligare när man känner att alla jobbar mot samma mål.
Alla hjälps åt och vill vårdtagarnas allra bästa.
Vi skrattar mycket, är måna om och respekterar varandra.
Vi kan diskutera och försöka hitta lösningar.
Aldrig omöjliga.
Det har jag inte alltid upplevt, så det uppskattar och värdesätter jag otroligt mycket.
Som på de flesta jobb så får vi acceptera att folk slutar och nya börjar.
Vissa saknar jag mer än andra.
Det betyder också en omställning.
En pågående och ständig process.
Förändring kan vara både jobbigt och positivt.
Jag kan kastas mellan flera känslor och tankar.
Jag förstår att folk vill utvecklas, flytta eller prova annat jobb men det blir också ett tomrum som ska fyllas av någon annan som vi ska lära upp och känna.
Men "gräset är inte alltid grönare på andra sidan" heller.
Det är som med en relation, man har alltid ett val, att fortsätta att kämpa tillsammans för det man tror på.

På återseende!
:O)