I år blev det inga vanliga lussekatter, jag ville pröva något nytt, så det blev saffransbullar med vanilj och kardemumma.
Jag älskar nybakade, gärna lite ljumma bullar.
Och nalla lite av degen hör ju till.
Medan jag bakade så följde/lyssnade jag på årets sista kommunfullmäktige.
Det var min första.
Ganska intressant att se hur det går till.
Jag gick in via en länk på kommunens hemsida.
Denna gång var mötet via teams då flera ledamöter bor långt från tätorten, och vädrets makter kan man aldrig styra över.
Det är ett bra och enkelt sätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer i kommunen.
Jag har även följt lite om att S och C har fått igenom att säga upp avtalet med hyresvärden på Älvgården i Backe.
Det har upprört många känslor, och det kan jag förstå.
Det ska bli spännande att se hur det blir med det särskilda boendet som planeras i Strömsund med 90 platser, om det blir av.

Årets gran blev utan glitter av den enkla anledningen att jag tycker att den är fin precis som den är.
Inte för mycket och inte för prålig. 
Julklapparna ska fyllas på eftersom.

När jag såg att det var en som hade lagt ut en massa pussel på facebook på köp & sälj så fick jag en idé om att köpa ett.
Tomas tyckte att vi kunde väl börja med ett på max 500 bitar, men det fanns bara 1000 eller 1500 bitars.
Så i lördags kväll (13/12) satt vi och letade kantbitar.
Det är svårare än man tror.
Bra hjärngympa.
Det är roligt att göra något annat, tänka på nått annat och ett lättsamt sätt att umgås på.
Så nu ska vi se hur lång tid det tar för oss att lägga klart det.
Magkänslan säger att det kan nog ta ett tag, amatörer som vi är.
Men någon gång ska vara den första.
Tanken var att vi skulle på Nordica på trerätters middag med underhållning, men Tomas kände sig tussig så vi fick avboka.

När jag gick i skolan så fick jag aldrig vara lucia.
Vi var flera stycken som aldrig blev vald till lucia.
Jag kommer fortfarande i håg känslan , hur jag så gärna ville bli lucia, men visste att jag aldrig skulle bli vald.
Då skulle en lucia se ut på ett speciellt sätt.
Gärna vara lite längre och ha långt (ljust) hår.
Och oftast så skulle man vara populär bland killarna.
Vi visste i förväg vilken som det kunde bli, det stod alltid mellan några från varje klass.
Och de som inte blev lucia blev sur.
Om man hade tur fick man vara med i luciatåget.
Samma sak när vi tex skulle spela brännboll, jag blev nästan alltid vald bland de sista.
Jag tror att många kan känna igen sig.
Därför blir jag extra glad och varm i hjärtat när det inte blir någon som är sk. "favorittippad", eller att alla som vill vara lucia får vara det.

I går blev jag och mina arbetskamrater så glada.
Vi har en snäll kollega som vi än så länge inte vet vem, som hade lämnat en låda med små söta julklappar till oss alla på avdelningen i, och med en lapp med så fina ord i vårt fikarum.
Samma dag bjöd en annan kollega på mat från hennes hemland.
Detta förgyllde verkligen min dag på jobbet.
Omtanke och snällhet är det bästa som vi kan ge varandra i dessa tider av motsatsen 💖 

Jag besväras fortfarande av glaskroppsavlossningen som jag fick på vänster öga i juli.
Jag måste ta ögondroppar minst två gånger per dag mot torra ögon.
Något verkar det som att de flesta måste besväras av.
Så om jag måste dras med detta så får jag väl vara "glad".
Och det finns ju alltid de som har det värre.

Tre arbetspass kvar innan en veckas välbehövlig ledighet.

På återseende!
:O)