Häromkvällen fick vi beskåda ett häftigt skådespel på himlen.
Så vackert.
Vi är ju lite bortskämda med sådant, så det blir inte så där spektakulärt som det kanske blir för andra som inte bor här i norr.
Det är många som "jagar" norrsken för att få till den perfekta bilden.
Själv stod jag på trappan här hemma och följde detta en stund innan jag kröp ner i sängen.
Det duger för mig.
Däremot kan jag imponeras av alla dessa entusiaster av alla slag som kan få vänta i timmar/dagar/veckor, frysa, svettas, mygg....
Dessa som filmar djur på de mest utsatta ställen i världen av olika väder, kyla, storm, regn och allt där i mellan.
De får väderanpassa deras utrustning och får skydda den och dem själva från allt möjligt.
Men sedan får de också vackra bilder och filmer som vi får njuta av.

Jag läser om kända personer som tex Bianca Ingrosso som inte mår bra.
Personer med för hög prestationsångest, jobbar för mycket, är ständigt på sociala medier, i media, reser, festar, står i rampljuset, blir kritiserad....
Till slut säger kroppen i från, det säger sig själv.
Man tror att man orkar lite till, tills man kraschar.
Men det är svårt att hjälpa någon som inte är mottaglig.
När de inte vill lyssna eller förstå, utan fortsätter i samma takt.
Hjärnan behöver vila.
Den kan inte gå på högvarv jämt.
Att tro att man kan åka på retreat i sju dagar och bli "frisk" är alldeles för kort tid.
Det går inte så fort att återställa sig.
Om man någonsin blir helt återställd.
Förhoppningsvis klokare.

Den här veckan har jag träffat personer som jag inte har träffat på väldigt länge.
I olika sammanhang.
Jag blev både glad och berörd på flera sätt utifrån våra samtal.
Sådana samtal som får en att tänka till och inse hur skört livet kan vara.
Att bli ensam efter att sin älskade plötsligt och oväntat gått bort.
 Att det finns elaka och giriga människor som inte vill en väl, samtidigt som det finns de som är helt tvärtom.
Att stå ensam med allt och samtidigt sörjer.
Händer detta verkligen mig?
En mardröm.
Hur går man vidare?
En tankeställare.
Jag blir ödmjuk och ännu mer tacksam över livet, och de jag har runt omkring mig.
Man kanske behöver en "käftsmäll" i bland för att vakna?
Att inte ta någon eller något förgivet.

Det är fredag och jag är tredagars ledig.
Har lite att fixa med så jag nu önskar jag dig en trevlig helg och 
på återseende!

 :O)