Denna text får mig att tänka på att vi får ingenting gratis.
Vi skapar våra egna liv, och det har inte kommit av sig själv.
Vi jobbar med oss själva, vi jobbar med/vårdar våra relationer och vi jobbar med det vi vill uppnå.
Det är enkelt och lätt att tro att man kan åka på ett "bananskal" eller på en "räkmacka" genom livet, men det är inte så det fungerar.
Vad lär man sig av det?
Inte mycket skulle jag vilja påstå.
Jag tror att de flesta kan skriva under på att "inget ont som har något gott med sig".
Vi lär oss av våra misstag och allt som vi stöter på.
Framför allt alla människor som vi möter på gott och ont.
Vi får jobba med våra tankar (som kan vara nog så utmanande), hur vi beter oss, bemöter andra människor och hur vi uttrycker oss.
Jag har nästan hela livet ältat saker, och funderat på vad andra tycker.
Det har jag i princip helt slutat med, och jag mår så mycket bättre.
Jag har även haft höga krav på mig själv, något som jag också mer eller mindre har släppt på.
Det som däremot slog mig förra veckan (det blev plötsligt så uppenbart) är hur andra människor påverkar mig.
Oftast med sådant som jag egentligen inte rör mig, men som jag blir indragen i, och som jag har känt att har påverkat mer än vad jag själv har trott.
Och inte minst dränerat mig på energi.
Jag kände att jag hade ett stort behov av att få ur mig all frustration som jag hade gått och burit på under en längre tid, och tillfället kom så lägligt.
Och det kändes så skönt efteråt.
Det går ju inte skydda sig mot allt, men jag ska definitivt jobba på att bli bättre på att bemöta dessa som påverkar mig, och stjäl energi.
Just när det gäller den biten har jag nog varit alldeles för tillåtande, och framför allt för snäll, men också av medkänsla och av omtanke i olika situationer.
En svår "nöt att knäcka" är att hitta ett sätt att vara mer rak, ärlig och tydlig utan att såra. 
Det handlar också om respekt gentemot andra.
Att hantera sådant som vi stöter på.
I bland måste man ta obekväma och jobbiga beslut.
Det tillhör också livet.
Och hur mycket man än önskar, så är det inte heller alltid rättvist.
Respektera, acceptera eller inte accepterar, men ändå fortsätta att vara ödmjuk.

På återseende!
:O)