September 2011.
Året då jag började på Gästis, närmare bestämt i november.
Nu har jag varit lika länge på Gästis/Solbacken (13 år) som jag jobbade på Granbacken (det hette Strömbacka 2 när jag började 1998 )
Det året som jag var på planeringen så jobbade jag helg på Gästis från början, så det kanske räknas också? 
Jag har nog skrivit förut att jag fick min tjänst 1992, jag hade nyss fyllt 20 år.
Så jag har alltså varit anställd åt Strömsunds kommun i 33 år.
3 barn (2000, 2001 och 2004), 2 utbildningar och 5 arbetsplatser.
Jag blev klar undersköterska 2004.
Gymnasiet gick jag på Arnljotskolan på Frösön till barnskötare
januari 1990-december 1991.
Det var där jag träffade Lena och Sara.
Jag skulle kunna skriva att tiden går fort, och ja på sätt och vis, men när jag tänker på vad som har hänt på den här tiden så är det ju massor.
Många arbetskamrater och vårdtagare som har passerat dessa år.
Flera arbetskamrater som tyvärr också har hunnit gå bort.
Maria har funnits med i mitt liv sedan 1991-1992, vet inte exakt.
Oktober 1992 åkte hon och jag på vår allra första utlandsresa till Cypern i två veckor.
Under den tiden åkte vi över med båt till Israel.
Tanken var att vi skulle försöka träffa Sara som var där och jobbade på kibbutz, men tyvärr så var hon på ett annat ställe än där vi stannade med bussen.
Vi besökte bla. klagomuren i Jerusalem, och vi såg det guiden sa var Jesus födelseplats i Betlehem.
Ganska häftigt ändå, vi var ju bara 17 och 20 år då.
20 år senare åkte vi en vecka till Kroatien.
Och det året som jag fyllde 50 åkte vi till Österrike.
I år är det Marias tur att fylla 50.
Tanken var Skottland, men det har vi "lagt på is".
Själv har jag hunnit med några andra utlandsresor så som till Malta, Spanien, Turkiet, Kreta, England, Frankrike och Cypern igen.
Jag är glad att jag har levt och kommer fortsätta leva, jobba, planera, skapa ny minnen och göra roliga saker.
Jag har aldrig varit gift, och jag vet helt ärligt om jag har haft någon riktig längtan efter det heller.
Det förändrar ju inte direkt så mycket bara för att man är gift.
Det är känslorna för varandra som är det viktigaste.
Jag är otroligt nyfiken på vad som framtiden har att bjuda på.
Jag ska väl egentligen inte längta efter pension redan, men just nu känns den väldigt långt borta, minst 12 år till.
När man har jobbat så länge som jag har gjort så skulle jag gärna vilja gå ner i tid, men det får nog vänta några år till.
Jobbet är inte allt, och jag vill orka göra så mycket mer i mitt liv.
Jag vet att det finns ett datum när det är slut, men det datumet får vänta länge till om jag får bestämma.
Det som är meningen är meningen.
I dag är jag ledig och sedan väntar jobbarhelg.
Jag ska bjuda mina barn på middag, och jag tror att jag ska baka en kaka.
Fredag den 12 september 2025.

Trevlig helg och på återseende!
:O)