Om du skulle hitta en plånbok full med pengar, vad skulle du göra?
Visst skulle det vara lockande att ta den utan att säga det till någon?
Men om man vänder på det, och det var du som hade tappat den, visst skulle du gärna vilja ha tillbaka den då?
Du var kanske på väg att köpa något som du har sparat till länge.
Och jag tror att skulle man välja att ta den så kommer förmodligen samvetet i kapp.
Det finns oärliga människor, och så finns det ärliga människor.
Vem väljer du att vara?

Jag skulle säga att de förändringar och de val man gör går hand i hand.
Vad gör en förändring med oss?
Av egna erfarenheter så skapar det först och främst massor av känslor.
Personligen så är det oftast positiva känslor, om inte annat så när det har gått en tid, och man ser att det blev ju faktiskt riktigt bra, kanske mycket bättre än innan.
Många är otroligt rädda för förändringar.
En parantes: läste just om sådana som har metatesiofobi- en intensiv rädsla för förändring och det okända.
Ett annat uttryck som kanske också är det vanligaste är oro, som utmynnar i en oändlighet av spekulationer och ältande.
Det går åt mer tid att spekulera och älta än att tex arbeta.
En förändring kan också göra oss ledsna, arga och besvikna.
Den kan till och med leda till en kris eller trauma.
Men jag vill lyfta och försöka fokusera på det positiva med en förändring.
För vi blir ju ut för förändringar mer eller mindre hela tiden, vare sig vi vill eller inte.
Och för att handskas med dem så tror jag på att ha en positiv inställning, i stället för att "måla fan på väggen" direkt, som jag upplever att många faktiskt gör.
Att gå in med en negativ inställning smittar av sig mer än man tror, kanske omedvetet? på andra.
Det kan vara så att att man har negativa erfarenheter, men allt och alla har väl rätt till en andra chans, att göra om och göra rätt?
Så därför är det viktigt vad jag som enskild person gör för val och med en förändring.
För mig har det negativa som har hänt i mitt liv påverkat mig väldigt mycket.
Som jag ofta tycker jag har varit oförtjänt av.
Detta har lett till insikter om hur jag inte vill, och vill vara som person.
Sakta, steg för steg har jag förändrat och fortsätter förändra mig själv.
Det kan tex handla om att jag som person har varit alldeles för tillåtande och för snäll i olika sammanhang, kanske lite för naiv också, av respekt och lojalitet.
Men har känt att det har kvävt mig.
Så för att visa mig själv mer respekt, och inte tappa bort mig själv i någon som andra tyckte att jag skulle vara, så behövde jag en förändring.  
Och det var bara jag som kunde göra något åt det.
Det gjorde ont.
Det var inte lätt.
Det var inte enkelt.
Det tog tid, och det måste det få göra det.
Jag behövde få göra det på mitt sätt.
Det var nödvändigt.
En förändring som jag har gått styrkt ur.
Jag väljer med kärlek och omsorg.
Varje litet steg jag tar leder mig närmre den jag är menad att vara.

På återseende!
:O)