I dag fyller Sara år.
Sara är en av mina bästa vänner.
Hon är verkligen vänligheten själv.
Genuin.
Det är så mycket som jag beundrar med Sara.
Vi är så olika men ändå lika.
Det är så enkelt och trevligt att umgås med henne.
Hon är en lätt person att tycka om, hon bär på så mycket klokhet, harmoni, styrka, mod, eftertanke, humor, omtanke och godhet.
Det känns som att hon är fördomsfri, men om hon har några fördomar så döljer hon dem bra. 
Jag tror helt ärligt, att om det fanns fler Saror i världen så skulle den se mycket bättre ut är vad den gör.
Jag träffar henne alldeles för sällan.
Men hon finns ofta i mina tankar, och speciellt mycket i dag.
Jag är så glad att ha henne i mitt liv 💗

Jag tror att det är viktigt att uppskatta mer det vi faktiskt har, än att hela tiden sträva efter det vi inte har.
Jag hörde en låt med Vikingarna på radion häromdagen som heter:
Den stora dagen.
Den handlar om en äldre dam som fyller år.
Hon väntar på att hennes barn ska komma och hälsa på, men de ringer en efter en och säger att de inte kan komma i från, de tog fel på vilken dag det var.
Hon svarar att det gör ingenting, för hon finns ju där var dag.
Ingen av hennes tre barn kom på hennes födelsedag.
Jag läser ofta om att många äldre känner sig väldigt ensamma.
Om ansträngda relationer, eller ingen relation alls med sina barn och barnbarn.
Om nära vänner som har avlidit och/eller att det bara är de kvar.
Tänker på en kvinna som fick ett oväntat arv efter en man med anledning av att han alltid tyckte att han fick ett så vänligt bemötande av henne varje gång som han handlade i matbutiken där hon satt i kassan.
Tänk vad lite det behövs.
Att vara vänlig, ta sig tid, visa att man ser dem, säga hej och kanske stanna och prata en stund.
För dem betyder det så mycket och det krävs så lite.
Ingen ska behöva känna sig osynlig, som om de inte fanns/vara anonym.
Önskar mer vänlighet och omtanke om varandra.

På återseende!
:O)