Ååå vad jag har längtat efter den här fredagen.
Jag har nästan räknat ner timme för timme.
Jag har ingenting planerat, så det får bli precis vad som faller mig in.
Även om jag gillar att planera (ibland), så känner jag mig mer avslappnad och stressfri när jag inte gör det.

Förra veckan var det sista bubbeltorsdagen före sommaruppehållet.
Vi träffades ett gäng tjejer på Nordica.
Åsa hade bokat bord.
Bubbel och snittar.
Team sportia var gästande företag, som bjöd på en presentation och fina
goodie bags, fick bla ett par riktigt snygga solglasögon.
Lotteri och musikquiz.
Trevliga samtal och härliga skratt.
Och en vinst på lotteriet även denna gång.
Trött men glad och tacksam.
Att kunna gå ut en vanlig torsdag i lilla Strömsund är en förmån.
Tack vare innovativa och drivkraftiga kvinnor.
Mycket uppskattat!

På lördagen tog vi en liten roadtrip till vackra Tåsjödalen med mamma och pappa.
Fjällsikten på Tåsjöberget hade en fantastisk buffé som vi njöt av.
Det var roligt att komma tillbaka dit efter så många år.
Det var där som jag lärde mig att åka slalom.
Jag har varit där både med familjen och skolan många gånger.
En fantastisk utsikt över Tåsjön.
Vi hade tur med vädret, att det var klart och fint.

Utsikt som vi gissade och borde vara Borgafjäll.
Vi besökte vårmarknaden i Viken och kyrkogården.
Mamma ville se om hon såg några gravar från sin släkt från Norråker med omnejd.
Det är inte många kvar tyvärr, förutom kusiner, tre och fyrmänningar som vi inte känner.
Holmlander (efter morfar) från Tjärnmyrberget, Norlin (efter mormor) från Saxåmon och Petterssons.
Sist vi var där uppe åkte vi till Storfallet och träffade Karl-Ivar Pettersson som spelade dragspel och och sjön sina egen skrivna sånger för oss.
Det är ett fint minne.
När vi kom hem kunde vi sitta ute i solen och njuta.
Söndagen bjöd också på vackert väder så vi premiär åt middag ute med barnen.
Härligt att kunna hänga ut kläderna på tork igen.

Jag har bokat en natt på Hallstaberget för hela familjen i sommar, efter önskemål från pappa som fyllde jämt i januari.
Det ska bli riktigt roligt, och att se fram emot.
Sist vi var där var för tre år sedan, men då bara över dagen.

"Vår" söta lilla blåmeshona ruvar och pysslar fortfarande om sina ägg.
I dag är det 23 dagar sedan som hon la sina första två ägg, så det måste börja närma sig kläckning snart.
Spänningen är olidlig!

I dag fyller en av mina bästa vänner år.
Lena 💖
Grattis och ha en trevlig och fantastisk dag!
Njut av livet goda 🍹🌞
Kram 🌹

Jag känner mer och mer att jag vill manifestera för mer vänlighet till folket.
Läste att det betyder att göra något tydligt och uppenbart, eller att få något att bli verkligt.
Yttring eller offentliggörande av någons ståndpunkt.
Det för mig osökt in på när jag skapade Nej till IS återvändare till Strömsund för några år sedan.
Sedan tillkom en person som hängde på, och vi hjälptes åt.
Det är verkligen något som jag känner mig stolt över att vi drev igenom, med en tyst manifestation med banderoll och skyltar genom Strömsund till kommunhuset, där vi träffade och lämnade över namninsamlingen till företrädare på kommunen.
Det är ingen som mig veterligen har gjort varken före eller tills nu i Strömsund.
Att stå upp för vad man tycker och brinner för.
Jag fick över 1500 underskrifter.
Det var t.o.m företag som hörde av sig och ville ha namnlistor liggande hos sig.
Det engagerade (nästan) hela Strömsund på ett eller annat sätt.
Sedan fick jag tyvärr ingen återkoppling mer än att listorna hade blivit skickade till någon på regeringskontoret i Stockholm, vilket jag inte har något som helst bevis på.
De kanske strimlades direkt efteråt?
Det får mig ju så klart ändå att fundera på om det vi gjorde verkligen gjorde någon skillnad?
Det har inte kommit till min kännedom, att det har flyttat hit några IS återvändare i alla fall.
Jag vet att många tyckte att det vi gjorde var bra.
Men jag såg också hur många fegade med att tex inte gå med i själva tåget, men stod lite på sidan om eller låtsades att "råka" gå förbi när vi pratade med kommunpolitikerna.
All cred till de som gick med i tåget.
Radio Jämtland var där.
Det är bara när man öppnar munnen som man kan få till en förändring.
Det är ynkligt att inte heller stötta de som försöker göra skillnad.
Jag är så trött på lismare.
Vad är det man är rädd för? 
Om jag måste vara "obekväm" i en fråga så finns det inget som hindrar mig från att säga eller visa det igen.
Jag föredrar att vara tydlig och ärlig.
Det vinner man mycket på.
Har väldigt svårt för att det ska "lindas in" och låtsas som att saker är bra när det inte är det.

Till alla mammor så hoppas jag att ni blir ordentligt firade på söndag.
Trevlig helg och på återseende!
:O)