Jag tror att jag har åkt på alla influensor man kan få sedan i höstas.
"För säsongsinfluensa", säsongsinfluensa. "mellan säsongsinfluensa", mykoplasma...
Extra extra allt.
När man ligger i sängen och orkar knappt vända sig, eller gå på toa.
Allt blir bara jobbigt och gruvsamt.
Trots att jag tycker att jag gör exakt allt för att mota "Olle i grind" för att slippa bli sjuk.
Är det något som jag verkligen ogillar så är det att sjukanmäla mig.
Jag är inte skapt för att inte göra någonting.
Nu blir jag ju inte sjuk i så många dagar som tur är, men det grämer mig oavsett att jag måste vara hemma från jobbet.
Ev fick jag med mig bacilluskerna hem från Umeå, men Moa har inte blivit sjuk, och jag har inte smittat någon annan heller som har varit i min närhet.
Märkligt!
Att gnälla och klaga ligger inte heller direkt i min natur, men nu tycker jag faktiskt att jag verkligen har fått mer än nog.
Om jag ska se något positivt med det så är det väl att jag och Tomas får lite extra tid tillsammans, eftersom han är sjukskriven.
Det är ju så värdefullt att han bla har kunnat gå ut med Chess. 
Jag han ju faktiskt bli klar med årsräkningen i fredags, så det känns otroligt skönt.
Nu har jag ett par lediga dagar innan jag ska jobba helg.
Så jag hinner nog komma på banan helt innan dess.
Eftersom jag har en komplicerad relation till nässpray, då jag i många år, till och från varit missbrukare av det så försöker jag verkligen inte överkonsumera, men det finns ju nästan ingen skönare känsla än när man känner att nästäppan släpper, och kan andas normalt igen.

På återseende!
:O)