I går em åkte jag och Tomas till Östersund för att titta på föreställningen Schyffert forever på Storsjöteatern.
Tomas överraskade mig med att han hade köpt biljetterna redan i augusti.
Det var lite otippat, men man måste kunna skilja på sak och person.
Henrik bjöd på i stort sätt 90 minuters skratt.
Han började med ett citat från ett instagraminlägg som han hade läst, som en influencertjej från Stockholm hade lagt upp.
- Vad precis att Olof Palme dog just på Olof Palmes gata 😂
Hon hade alltså ingen koll alls med andra ord.
Ett skratt förlänger livet och det skriver vi under på.
Lördagen spenderade vi i Engconhallen med att stå i fiket hela.
Sista sammandraget hemma.
Två sköna vinster för IBK.
Sedan bjöd vi mamma och pappa på middag, och tittade på mello.

I dag har Tomas följt med Moa till Umeå på återbesök.
De åkte redan halv 6 i morse.
Det känns bra att hon har sällskap i fall det skulle hända något efter vägen.

Tomas sjukskrivning blev förlängd i två veckor till, sedan ska han börja försiktigt med 25%.
Jag tänker ofta på att det händer saker som man överhuvudtaget inte kan påverka i livet.
Men som man måste ta tag i vare sig man vill eller inte/orkar.
Man får ta många smällar i livet.
Oftast helt oberoende av varandra, och utan hänsyn till vart man står i livet.
Egentligen passar det aldrig just då det händer.
I bland tunga saker som kräver otroligt mycket känslomässigt.
Då är det inte så konstigt att kroppen till slut säger ifrån.
Kroppen kräver en paus.
Man kan få många diffusa symptom som det tar ett tag innan man kan relatera till stress.
Så för oss blev det ombytta roller med samma diagnos.
Att vara utbränd är ingenting som man bara kan vifta bort och tro att att det går över av sig själv.
Det är som det mesta att det sitter i huvudet.
Man måste få tid att läka, tänka om och nytt.
Omvärdera. 
Ta omtag.
Alla gör sin individuella resa utan rätt eller fel (tillrättavisningar).
Fördelen (på gott och ont) med att ha gått igenom det själv så får jag en helt annan förståelse. 

Ny vecka.
Det är plusgrader och ganska grått och trist.
Vi har haft många fina dagar med sol som faktiskt värmer redan nu i februari.
Det brukar vi inte vara bortskämda med.
Om det fortsätter så här så har vi kanske vår på påsk, eftersom den är så sent i år.
Det skulle ju vara helt underbart att få börja cykla redan då, eller till och med tidigare.
Vi pratar redan om att vi hoppas på att kunna hämta husbilen till sista april.
Vi blickar framåt.
Och njuter av ljusare och längre dagar.

På återseende!
:O)