Jag har haft en gammal och seg dator, den har krånglat med att när jag har slagit på den så har den pipit i bland, den senaste tiden oftare och oftare. 
Jag fick ett tips för länge sedan hur jag skulle göra för att få det att sluta.
Jag har tänkt att det där måste jag ta itu med, men har dragit på det, jag gör det sen.
Moa kom hit med hennes laptop som hon fick köpa billigt när hon slutade skolan.
I lördags kväll satt hon och pillade med den, och försökte bla fixa ett nytt mailprogram, för även det var uråldrigt, men den har funkat.
Då kunde hon synkronisera laptopen med min gamla dator.
I måndags när jag slog på den så gick det inte få bort pipet hur mycket jag än försökte.
Den hade gett upp.
Alla kort och dokument var ju kvar.
Och ingen mail.
Panik!
Vad gör jag nu?
Andas.
Som tur är känner jag duktiga och snälla personer i mitt sociala nätverk.
Jag kontaktade min fd. svåger.
Min räddande ängel.
Han hjälpte mig med en ny mail, och att jag även har den på mobilen.
Sedan förde han över alla bilder och dokument på en usbsticka.
Elias kom med en nyare skärm som han hade över, för den gamla gick inte att koppla i laptopen.
Ingen är gladare och tacksammare än jag.
Det är så värdefullt när man inte kan själv.
Allt ordnar sig.

Livet är det som pågår medan man sysslar med annat...
eller?
Det beror nog på hur man väljer att se på livet.
Jag försöker i den möjligaste mån bara tänka positiva tankar.
Det blir så mycket lättare.
Man ska inte tro på allt man tänker.
Det som är svårt är att sortera vad man ska tro på.
Det är så otroligt många som försöker påverka vad jag ska tro, tycka och tänka.
Jag har lärt mig att inte alltid säga eller skriva allt som jag skulle vilja.
Det gynnar ingen.
Jag försöker i stället acceptera och respektera.
Jag kan småle ibland när jag fick rätt, det känns bra.
Tystnad kan ibland vara det allra bästa.

Jag kan verkligen rekommendera att lyssna på Björn Natthikos sommarprat från 2020.
En mycket klok man.
Han sa bla något som fastnade  hos mig.
Mina föräldrar fick oss barn att alltid känna att vi var just den personen i hela världen som de ville se där och då vandra in genom dörren.
Precis det vill jag också att Petter, Moa och Elias ska känna varje gång de kommer hit.
Jag tyckte även mycket om Anders Bagges sommarprat.
Alltid lär man sig något nytt.
Kanske tänka på ett annat sätt.
Allt handlar inte bara om dig eller mig.
Att man tex kan tänka utanför sitt eget ego, och göra något för någon annan.
Ytliga och egoistiska människor går bort för mig.
Det är därför just sådana personer har försvunnit ur mitt liv.
Och jag saknar dem inte.

Jag har skapat en facebook grupp för oss som har eller har haft UMS-utmattningssyndrom/utbrändhet.
Jag har valt att kalla den Strömladdarna, med lite koppling till Strömsund.
En mötesplats där vi stöttar, peppar och lyfter varandra.
Omtanke föder mera omtanke.
Vi kan hjälpa varandra att inte behöva känna oss ensam i detta.

På återseende!
:O)