I går var jag och hämtade mina grejer som jag hade på kontoret på teknik och planeringsenheten, minst sagt med blandade känslor.
Det har varit ett härligt gäng att jobba med, och det han bli många härliga skratt.
Blomman fick jag av kollegorna vid ett tidigare tillfälle, och den står så fint på vardagsrumsbordet.
Omtanke kan man aldrig få för mycket av.
Det betyder oerhört mycket.
Och sätter avtryck.

Den fina ljusringen fick jag av kollegorna när jag fyllde 50.
Jag har haft den i fönstret på kontoret, och nu får den hänga här hemma som ett fint minne av dem i stället. 

Jag träffade en kollega från Solbacken på affären.
Hon hade hört att jag ska komma tillbaka, och sa
-du passar mycket bättre som undersköterska 😄
Det kändes verkligen som att det kom direkt från hjärtat.
 Det är bara att inse att jag är undersköterska i själ och 💗
Det känns verkligen som att jag är välkommen tillbaka, och det gör det så mycket lättare.
Men jag ångrar inte att jag tog och fick chansen att prova något annat.
Vem vet vad som händer i framtiden?
Nu är nu och det känns bra.

Jag blir bara så lycklig av att få se och uppleva himlens och naturens alla skiftningar.
Att bo lite högre som vi gör, gör det så mycket lättare att lyckas fånga det på bild också, även om det inte alltid blir den bästa skärpan jämt.

Jag har fått en paus i livet.
Det var kanske meningen?
Jag styr nästan helt och hållet mina dagar själv, med minimalt få tider att passa.
Och det tror jag har varit min sk läkning.
Jag har varit expert på att göra flera saker samtidigt.
Nu gör jag en sak i taget, nästan 😉
Jag njuter av mina koppar te.
Mitt livselexir.
I morse när jag gjorde i ordning te bryggaren, så stod jag och luktade extra länge på kvitten te i burken.
En ljuvlig doft.
Jag fnittrade lite för mig själv, när jag tänkte på vilken last jag faktiskt har.
Jag fick nyss hem ett paket med kvitten på 500 gram, där det stod: 
Omsorgsfullt packat på Te centralen för Katarina Olofsson.
Det finns ett paket på 1000 gram också, men någon hejd får det väl ändå vara? 😂
Men det är en konst att hitta det där perfekta teet.
Jag brukar försöka köpa något nytt te när jag kommer på något nytt ställe.
Jag får lukta i många burkar innan jag hittar det rätta.
Påste dricker jag bara i nödfall.
Hörde jag nörd?
Ja kanske lite då 😄
Beroende?
JA!
Kan berätta en liten historia.
Jag och Tomas var i Stockholm och bodde på hotell.
Vi hade varit på Orups 60 års konsert/fest i Globen.
Jag var sugen på en kopp te.
Det fanns en vattenkokare på rummet så jag gjorde mig en kopp.
På natten vaknar jag och måste springa och kräkas på toa.
Jag mådde riktigt illa.
Dagen efter så började vi fundera på varför.
Vi hade ju ätit och druckit exakt samma saker, utom den där koppen te.
Sedan gick det ju upp ett ljus.
Jag hade ju läst vid något tillfälle att vattenkokare på hotell brukar användas till att "tvätta" underkläder och sockar i.
FY FAN!
Jag vill inte ens tänka på vad som hade varit i den där vattenkokaren.
Jag kommer aldrig någonsin att dricka te på hotellrum igen.
Som tur var blev jag bättre, och kunde njuta av skaldjursplatån på BAR på kvällen.
Det var där vi lärde oss att äta och tycka om ostron 😋

Ni är många som läser mig blogg, och det uppskattar jag väldigt mycket.
Jag känner säkert inte alla, men jag tänker om jag kan hjälpa någon med tips och råd, få någon att skratta eller inspirera någon till att göra något av det jag/vi gör så känns det bara roligt.
Jag skriver precis som det är.
Bara så äkta och ärligt jag kan.
Jag skriver till mina barn, så att det finns minnen kvar när jag inte finns längre.

Ha en riktigt trevlig och skön helg.
På återseende!
:O)