Bydalsfjällen bjöd oss på det absolut vackraste vädret, och visade sig från sin allra bästa sida i lördags. Det hade varit riktigt nattkallt, men mitt på dagen blev det ca -5 grader.

Strömsunds slalomklubb ordnade med en bussresa, så kl 8 rullade bussen mot en fin (semester) dag tillsammans med Tomas och Petter.
Vi fick uppleva ett fantastiskt brett lift och backsystem, som syns ovan (plus lite till).

Det är en skön känsla som infinner sig i kroppen när jag åker slalom.  Det är liksom hela konceptet med att vara ute, få vara tillsammans med dem jag älskar och få uppleva en fantastisk miljö/utsikt i den bästa av årstider, när ljuset har kommit tillbaka och det börjar bli mildare och solen ger oss ny kraft och energi. Sommaren har sin tjusning, men det är något alldeles speciellt med vårvintern tycker jag. 
När vi kom hem tittade vi på melodifestivalen och bara slappade i soffan.
Luften suger, men på ett oerhört positivt sätt.
Jag känner mig privilegierad på många sätt. 

Jag är så glad att jag är jag. Jag har en vilja av stål. Det jag har bestämt mig för driver jag till 99,9% igenom. Det sitter aldrig fast. Ingenting är egentligen omöjligt. Jag ser oftast möjligheterna i det mesta. Och jag är öppen för nya saker, oavsett vad det gäller. Jag vill gärna ha lite utmaning i livet som gör att jag utvecklas.
Jag tror att det beror på min inre trygghet och styrkan jag har fått. Det har inte varit gratis och det har definitivt inte varit en raksträcka, men det är väl det som kallas livet?
:O)