I dag ska jag göra en liten tillbakablick på året 2012. Ett år som rörde om och förändrade både själsligt och känslomässigt. Möjligtvis en 40 års kris, men i så fall en bra sådan. Jag tycker att 2012 var mitt år. Mycket hände, både planerat och oplanerat. Och så ska det väl vara också, men den största förändringen var separationen med Gunnar och mötet med Tomas, som jag inte ångrar en enda dag men, som jag skrev i ett tidigare inlägg att jag fick otroligt mycket skit för, och som jag kan tycka att jag inte var förtjänt av. Det gjorde ont, riktigt riktigt ont. Samtidigt som jag var upp över öronen kär. Jag bollades mellan två världar, och kan fortfarande göra det till och från, inte minst känslomässigt. Jag saknar barnen de veckor de är hos Gunnar och jag saknar Tomas de veckor vi har barnen då vi bor var för sig, utom på helgen. 

   

Förutom detta fick jag uppleva många roliga saker under året.

I maj blev jag bjuden på en kombinerad 40 års och bröllops fest hos en av mina allra bästa vänner Lena.

Dessutom flög Moa och jag till Stockholm samma månad och tittade på De tre musketörerna på Stockholms statsteater med min klasskompis Johannes Bah Kuhnke sedan högstadiet i en av huvudrollerna.

I juni åkte jag och Maria till Kroatien en vecka. En resa väl värd att minnas länge eftersom det var 20 år sedan sist vi reste tillsammans och dessutom 6 barn senare.

Sedan hände allt väldigt snabbt med separationen och flytt med allt vad den innebar.

Inom loppet av några veckor hade jag tagit lån, köpt lägenhet och nya möbler. Och mitt i allt detta åkte jag, barnen och mina föräldrar till Ullared en vecka, som var planerat sedan länge.

Moa genomgick tre operationer under året. 1 i Östersund och 2 i Umeå. Även detta mycket känslomässigt jobbigt men, dock så viktiga för att Moa ska få så funktionsdugliga händer som det bara går.

Hon har under hela höstterminen gått två gånger i veckan hos en helt fantastiskt duktig sjukgymnast här i Strömsund.

Jag har under hösten försökt att anpassa mig till mitt nya liv med barnen  ena veckan och den andra veckan med Tomas. Det har bla. resulterat i att jag jobbar i stort sett varannan helg när jag inte har barnen.

Att vara bonusmamma till två barn är också något alldeles nytt för mig, och som jag försöker förhålla mig till på ett bra sätt. 

Det är inte heller helt enkelt när 5 viljor är tillsammans, och ska försöka  få det att fungera på ett tillfredsställande sätt så alla är nöjda och glada. Tålamodet prövas ideligen. Vart går gränsen? 

Förhållandet till våra respektive ex? Hur mycket törs jag lägga mig i? åt båda hållen. Vad har jag med att göra och inte?

Det kan vara en nog så svår balansgång känner jag.

Nu får vi se vad 2013 har i sitt sköte. Jag ser fram emot det med framförsikt. Jag hoppas på en fin slalomsäsong med många goda möjligheter att få åka slalom i vår med barnen och Tomas.

Tack för alla fina kommentarer under året som gick. Jag uppskattar dem otroligt mycket ska ni veta.

Hoppas att du vill fortsätta läsa och kommentera, byta tankar och erfarenheter med mig.

:O)