I dag är det Kanelbullens dag. Jag hinner inte baka i dag men det går ju alltid köpa, även om de inte går upp emot hembakta. Jag hoppas att du blir bjuden på en färsk kanelbulle i dag.

I går kom jag och Moa hem i från Umeå. Jag körde de 30 milen dit i måndags och vi hade tid hos Moas läkare Isabella 13.30. Sedan blev det röntgen och träff med narkosläkaren. 

Inget är som väntans tider. Tur att man kan ta död på lite tid genom att wordfeuda lite.

Vi checkade in på Hotell Björken/patienthotellet i närheten av sjukhuset. När möjligheten finns att få sova där i stället för på sjukhuset så gör vi gärna det. Middagen smakade gott. Moa åt upp hela portionen med fläskfilégryta och ris och då är hon hungrig.

Redan kl 7 skulle vi infinna oss på sjukhuset nästa morgon för förberedelser inför operationen.

Isabella sa att de ska skära i ärret från förra operationen i maj för att slippa flera ärr. På bilden ovan är det dock ärret på vänster arm. Ärret på höger arm är längre. Känslan när vi kommer in i operationsrummet är alltid lite jobbig. Det är många som "flyger" på Moa och ska presenterar sig, sätta på pluttarna och slangarna på bröstet för att kolla hjärtat, manchetter och sätta spruta. De frågar en massa frågor och visst är de artiga och trevliga och tycker att Moa är duktig men, det är jobbigt som mamma att bara kunna stå där och se på och inte kunna göra någonting. Samtidigt så tänker jag ofta på hur Moa känner och vad hon tänker när hon ligger där och har en massa okända människor runt omkring sig. När Moa hade somnat fick jag gå därifrån och vänta. Förra operationen tog 4 timmar så jag förberedde mig på att denna operation skulle ta ungefär lika länge. Det var svårt att hålla tårarna borta. Livet känns i bland bra orättvist. Jag gick tillbaka till hotellet och åt frukost och där träffade jag folk härifrån Strömsund som jag gjorde sällskap och pratade bort en stund.

 

Operationen tog 2 1/2 timme. De ringde mig när de hade skjutsat Moa till uppvaket. 

Sedan var det lång väntan. Moa sov nästan hela dagen. Det var inte många stunder hon var vaken.

3 påsar dropp fick hon innan hon fick i sig lite mat.

 Isabella kom in och berättade att höger tumme var helt ur led och att de hade hittat en stor ärrkaka i armen som de hade opererat bort och som hade hindrat senorna som går ut i handen att fungera som gör att hon kan böja och sträcka på handen och fingrarna. Annars var det meningen att de skulle förlänga senorna för att de trodde att de var för korta. Det är svårt att ta in all information när hon förklarar vad de har gjort.

Återbesök om 3 veckor och fortsatt sjukgymnastik.

Sova på sjukhus är alltid som det är men det är skönt att det finns personal som tar väl hand om Moa.

Bilden ovan är utsikten från vårt fönster på sjukhuset.

När vi sitter i bilen på vägen hem säger Moa -När jag blir stor ska jag åka till Vilda Västern, vill du följa med mamma?
Jag Älskar verkligen mina Barn med hela Hjärtat.

:O)