Vi har ett rikt fågelliv utanför vårt köksfönster. Roligast tycker jag det är med domherrarna som fortsätter att komma dag efter dag. Som mest kan det vara 5 domherrehanar och 3-4 honor samtidigt.

Det brukar inte vara så vanligt att de kommer den här tiden på året och definitivt inte så många samtidigt.
Det blir som ett levande konstverk, med alla olika fåglar och färger.
Och de kvittrar så fantastiskt härligt, den ena avlöser den andra, som om de sjunger eller pratar för/med varandra.
Övriga fåglar som vi har här är pilfink, talgoxe, blåmes, nötväcka, bofink, bergfink, grönsiska och några till sorter som är svåra att identifiera exakt.

I går hade vi även besök av ekorren. Han eller hon satt där länge och väl och gnagde på solrosfröna.
Ekorren är en kvick och elegant liten varelse.
Det är kul med djur, dock inte alla djur då förstås.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Jag har svårt för pessimister, sådana som har en förmåga att sprida negativ energi runt omkring sig.
Det är smittsamt och det är lätt att dras med.
Vissa har en alltigenom barsk attityd och är svåra att sätta fingret på vad de är på för humör. Att dra på flin verkar betungande, om de inte själva säger något som roar dem förstås.
Jag vägrar att hamna i surträsket!!!
:O)