I lördags körde vi husbilen till Rossön för vintervila.
Eftersom det var en så otroligt fin höstdag, så passade jag på att visa Tomas och Alva den vackra naturen och stigen där jag och Moa gick i fjol vid den här tiden.
Det vi alla reagerade på att det var så tyst.
Endast några fågelkvitter hördes på avstånd.

Kanske var det den sista riktigt fina höstdagen som vi fick turen att få njuta av.

Vi stannade vid vindskyddet som ligger så vackert bredvid Stor-Litjärn och fikade.

Jag känner mig privilegierad på många sätt.
Jag har det så bra och jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av det också.

Tänk vad lite som krävs för att få uppleva så mycket vackert.
I det enkla bor det vackra 😍

Vi utgick i från Lidsjöberget strax utanför Backe (mot Rossön).

I måndags kom första snön, som tur var övergick i regn, och som fortsätter även i dag.
Jag ska snart åka och jobba kväll.
Lyssnar på musik som gör mig glad, bla. gamla godingar Barry White, Jhonny Nash, Bill Whithers och The real thing 😄
Man behöver något uppiggande den här årstiden, annars är det lätt att deppa till.
Jag klippte mig i går, och så var jag på yogan.
Jag är så otroligt glad att jag har hittat yogan, den gör mig så gott i kropp och själ.
Det är bara tråkigt att jag skulle behöva bli utbränd först innan jag upptäckte det.
Men bättre sent än aldrig.
Har förstått att det är fler och fler som är utbränd/utmattningssyndrom som hittar yogan.
Lyssnade på Hjärta och Hjärna på P4 i lördags fm när jag satt i bilen, som handlade om just detta med UMS.
Väldigt intressant och igenkännande.

På återseende!
:O)