Det fortsätter att snöa.
I fredags vräkte det ner kopiösa mängder.
Det är egentligen lönlöst att klaga eftersom det inte går att påverka, men just nu känns det lite tröstlöst.
Det är väl bara att bryta i hop och komma igen.

Jag har roat mig med att putsa fönstret i sovrummet och bytt till nya gardiner.
Det tog sin lilla tid då jag passade på att dammsuga persiennen och lägga upp gardinerna.
Jag gör det enkelt för mig genom att stryka dem och nåla, i stället för att sy.
Vi har ju en förhoppning om att kunna renovera sovrummet.
Byta garderober och tak och tapetsera om.
Och samtidigt byta dörrar, lister och trösklar.
Vi har snart bott i huset i 10 år, och har hunnit att fixa en del, men det blir ju inte billigare att renovera, och för oss skulle det kräva ett lån vilket känns så där.
När man inte har någon "guldgruva att gräva ur". 
Vi har en tanke om vi ändå måste ta lån för att ev dränera så kan vi låna upp lite till för renovering.
Det beror lite på.

När Tomas åkte i väg på konferens i helgen så bjöd jag hit Maria i fredagskväll.
Jag bakade en kladdkaka med kolasmörkräm som jag bjöd på med färska hallon och blåbär.
Det är alltid gott med något sött efter middagen.
Timmarna går fort när man har mycket att prata om.
Så trevligt och mysigt.
Sedan tog vi en promenad både på lördagen och söndagen och fortsatte att prata 😄
På lördag kväll hade jag och Moa en myskväll.
Jag pysslade om henne lite extra eftersom hon hade så ont efter operationen.
Petter och Elias kom också förbi på middag, men de hade annat planerat.
Precis som det ska vara.
Det är bara kul och en ren ynnest att vi bor nära och kan ses en stund.

Ja något annat revolutionerande har det väl inte hänt.
När livet flyter på och allt är som vanligt så får man vara nöjd och glad?
Men om man ska tro på allt som sägs på nyheterna, så skulle det ju vara lika bra att kasta in handduken direkt.
Det är inga ljusa framtidsutsikter som de rapporterar om precis.
En skrämselpropaganda som kan få vem som helst att bli deprimerad.
Som att våra barn och barnbarn inte har någon framtid.
Jag läste en debattartikel om att unga gråter ut på tiktok för att orka med en framtid som inte finns.
Den psykiska ohälsan har aldrig varit större än nu.
I stället för ett paradis vid historiens slut ser vi öken med stängda gränser.
Vattnet är förgiftat.
Livet är meningslöst.
Vi studerar för att arbeta, vi arbetar för att producera, vi producerar för att konsumera.
Vi konsumerar för att orka börja om igen när solen går upp.
Ungefär det handlade den om.
Var det bättre förr?
Vi har alltid att stävat efter att få en bättre välfärd.
Bättre ekonomiskt, bättre bostad, bättre bil och bättre status.
Vi vill leva gott. Vi vill ha det bra.
Det moderna samhället med alla bekvämligheter för att vi tycker att vi är värda det.
Vi får den framtid som vi förtjänar.
Vi har gjort det valet att hänga med i utvecklingen, en utveckling som inte går att stoppa på gott och ont.
Därför går det inte att skylla på någon.
Då det är vi själva som har skapat detta.
Okunskap och oerfarenhet.
Nu vet vi bättre än någonsin om hur vi ska ta hand om olika avfall etc.
Hur vi ska ändra på våra vanor...
Den som lever får se.
Det som är så läskigt är alla knäppgökar med diverse konspirations teorier som sprider sin propaganda och får med sig nya knäppgökar världen över.
Minst sagt en snedvriden "verklighet".
Det är inte ofta som jag skryter om mig själv, men jag tycker att jag är normal, har ett sunt förnuft,  i förhållande till många andra, tack och lov 😄
Men det är säkert någon som tycker annorlunda.

Torsdagen lunkar på mot kvällsjobb.
Det är snart måndag igen 😉😂

På återseende!
:O)