Med full kylbox, varma kläder och fiskegrejer styrde vi våra bilar mot Ankarvattnet i fredags.
Humöret var på topp.
Grabbarna var taggade på fiske, syftet och siktet inställt. 
Vad kunde gå fel?
Ett fikastopp för att hålla sockernivån på rätt nivå.
Regntyngda moln följde oss hela vägen upp.
Men ruset av lycka höll fast känslan av det det kommer att bli en toppen helg.
Att mötas av denna vy i Ankarvattnet gjorde det ännu lättare.

Tänk vad smidigt att få komma till ett ställe där båtarna är färdigställda att hyras, med eller utan båtmotor.
Om vågorna inte hade slagit upp i båten, och på grabbarna hade gjort fisket så mycket enklare och roligare.
Efter 20 minuter gav de upp, dyngblöta.
Med torra kläder gjorde de ett nytt försök från land.
Sedan fixade vi middag.
Det blev både yatzy och kortspel innan de tog sats och åkte ut en lite längre sväng, men utan ankare var det svårt att stå på samma ställe.
Några napp var de inte så nöjda med, fullt förståeligt. 
Tur att det fanns både det ena och andra att förtära i stugan.
Då får det vara tillåtet med lite extra extra allt.

Lördagmorgonens väder bjöd på samma rengtyngda moln och blåst när vi drog upp rullgardinen.
Vi var ganska snabbt eniga om att det inte kändes som någon mening att sitta i en liten/trång stuga hela dagen, och vänta på att det skulle sluta blåsa.
Så efter frukost packade vi i hop, städade och drog.
SURT! är bara förnamnet.
Det blir inte alltid som man har tänkt.
Men då försöker man göra det bästa av situationen.
Vi körde vägen över Stekenjokk efter ett kort stopp vid Gaustafallet.
Uppehåll och med helt ok sikt så blev upplevelsen ändå så bra som den kunde bli.
Vidunderliga och milsvida vyer.
Man känner sig rätt liten.

Med några korta stopp här och var.
Fika vid trappstegsforsen.
Köpte fläsk och rökt älghjärta på Bergmans i Vilhelmina.
Och sedan middag hemma så verkade alla rätt nöjda och glada trots allt.
Tanken var god att helgen skulle ha sett annorlunda ut, inte minst att vi skulle
 fått komma hem med lite ädelfisk efter många timmars fiske.

Förra veckan med sjukskrivning var nödvändig.
För varje dag som gick så kändes det bättre och bättre.
Stressen som jag hade inombords, och tankarna som malde försvann succesivt.
Jag drog i bromsen i rätt tid.

I går var det första dagen på semestern.
Vi köpte färg till tvättstugan så i dag ska jag börja måla.
Nu ska jag ta de här veckorna till att göra sådant som man inte orkar ta tag i när jag jobbar.
Och SAS strejken är slut!!!
Så underbart skönt.
Ett mindre orosmoln.
Jag är redo för att skapa nya härliga semesterminnen.
Det är vi grymt duktiga på.
Helt ärligt, världsbäst på faktiskt 😉😄
 
Mer Altruism så skulle världen se bra mycket bättre ut!

På återseende!
:O)