Det där med att saker helt plötsligt bara kommer till en.
I går när jag kollade mailen så dök detta upp.
Jag skickade i väg en intressekoll till både Sara och Lena, och vips så var det bokat.
På rad 2.
Det är ju nästan för bra för att vara sant.
Vilken supertrio av skådespelare.
Det är premiär strax innan vi har bokat vår 150 års träff.
Flyg ner har jag bokat.
Så kan resten komma sedan.
Sist det blev så var när jag satt strax före jul och klurade på vad jag skulle hitta på till Tomas i julklapp, och så dök julkonserten med Lisa Nilsson och Weeping Willows upp.
Det är lite roligt, för det händer då och då faktiskt, helt oväntat.
En pirrig lyckokänsla.
När saker faller på plats.
Jag tror minsann att jag har medvind.

I måndags körde jag Moa till lasarettet i Östersund.
Hon hade tid för kontroll av hjärtat.
Allt såg bra ut.
Skönt!
Vi gick lite på stan och sedan åkte vi upp på Lillänge.
Jag har inte varit till Östersund sedan 1 november när jag och Maria var på föreläsningen med Tomas Gunnarsson.

Jag jobbar kväll i dag.
Jag kan snart börja nedräkningen.

Vi har sett koltrasten några gånger, ett trevligt och välkommet vårtecken.

Sinnesrobönen
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan, och vishet att se skillnaden.
Leva en dag i taget.
Njut en stund i taget.
Acceptera svårigheter som en väg till frid.
Acceptera denna syndfulla värld som den är.
Att jag kan vara rimligt nöjd i detta liv och ytterst lycklig för evigt i nästa.

På återseende!
:O)