Ärtskotten som jag satte förra fredag växer så det knakar.
Snart är de klara att börja knipsas av för att avsmakas på en macka eller i en sallad.
Så himla goda.
De är rika på vitamin C, vitamin A, folsyra och en del protein.
Det är så härligt att se det växa.
Och tänk så enkelt det är att odla.
Man blir glad helt enkelt.

Tänk vilken härlig respons jag fick av kommentarer på facebook jag fick efter förra inlägget.
Så många som grattade och önskade mig lycka till, till det nya jobbet.
Så fantastiskt roligt.
Som jag blev så otroligt glad för. 
Det var inget jättelätt beslut.
Men jag har nog känt under en längre tid att jag är klar för att gå vidare i livet, när jag tänker efter, av olika anledningar.
Att det skulle bli just detta är ju ändå som att ha en fot kvar, eftersom det handlar om att planera för hemtjänsten och trygghetsboenden.
För att vårdtagarna ska få en så trygg, säker och bra vård som möjligt.
Att vi är en hel kedja av olika personer/professioner som säkerställer den.
In i mista detalj.

Det är så härligt att kunna vara spontan.
I går lyxade vi till lördagen lite extra med en räkmacka bara för att vi kunde och ville.
Inför den här helgen hade vi ingenting bestämt eller inplanerat.
Det är ett av det bästa som finns.
Inga måsten.
Bara få ta dagen som den kommer.
Lördagen började med att jag tog en promenad med Maria.
Efter att jag och Tomas hade fikat tog jag och rensade och torkade i skåpen på toa.
Det är ju nästan så man skäms då man hittar gamla salvor och mediciner från 2013
och ------>
Och som alltid så ställer man sig frågan, hur lång tid tog det?
Typ en timme ungefär.
Varför har jag inte gjort det tidigare?
Ja säg det?
Förmodligen för att det är så super duper jättetråkigt.
Men det känns alltid lika skönt efteråt när det äntligen är gjort.
Och vilken plats vi fick i skåpet sen.

När man äntligen känner att livet håller på att komma tillbaka efter en lååång och mörk 💩 vinter.
Solen som värmer i ansiktet igen.
Klarblå himmel.
Vårvintern är här.

För tredje helgen på raken använder vi eldstaden till att göra mat som smakar himmelskt.
Och som är klart på ett litet kick.

I dag blev det strimlad kyckling i sweet chilisås med minimajs, vattenkastanjer, champinjoner och potatissallad i tortillabröd. 
Moa och Evve kom äntligen och gjorde oss sällskap.

I går spelade utvecklingslaget där både Moa, Elias och Petter är med, i Brunflo.
Första matchen mot Brunflo slutade 3-3.
Andra matchen mot Jemtland (Östersund) slutade 7-5 till Strömsund.
Petter fick göra två mål och Elias två 😄

Vi brukar titta på elitstyrkans hemligheter.
De som medverkar pratar om att de vill testa och tänja på sina gränser på vad de klarar av.
Att utmana sig själv.
Man kan ju verkligen undra varför?
Är det verkligen värt det?
Kanske för att bevisa för sig själv och/eller kanske andra att de duger.
Besegra sk demoner och annat obearbetat som verkar flyta upp till ytan ju tröttare och hungrigare de blir.
Det de utsätts för är ju inget inom ramen av det normala.
Psykiska, fysiska utmaningar och påfrestningar, minimalt med mat och nästan ingen sömn alls.
De blir förnedrade och ifrågasatt.
Snacka om att bli ställd mot väggen, eller ha kniven mot strupen.
Häromkvällen, i väntan på ett annat program tittade vi på ett program från Monaco.
Där rika människor köper båtar i miljardklassen.
Kontrasterna är verkligen stora, då en annan inte ens har råd att köpa den enklaste aluminiumbåten med en vanlig motor till.
Eller lyxlivet på de lyxigaste lyx hotellen, på de mest fantastiska platserna.
Det är både fascinerande och intressant att se hur verkligenheten ser ut utanför 50 skyltarna, i den stora vida världen.

Med detta önskar jag dig en riktigt fin vecka.
På återseende!
:O)