Ostron 😋
Ända sedan jag och Tomas var till Stockholm för några år sedan, och åt ostron för första gången så har jag längtat efter att få äta det igen.
Jag hade ju en tanke om att göra det i somras när vi skulle åka till Smögen, men då ösregnade det och vi hade lite tidspress att komma till Uddevalla.
Men i lördags blev det äntligen av.
Vi skjutsade Evve till tåget i Östersund.
Då passade vi på att handla lite.
Vi köpte dem på ica kvantum, men såg att det fanns även på ica maxi, samma pris.
Det är inget man äter många av, men perfekt som förrätt.
Det blev en hel dag i Östersund. 
Det var så länge sedan så jag minns inte ens när vi gjorde det sist.
Det är ytterst sällan som vi gör det utan en anledning.
Det är mysigt och trevligt att unna sig.

Sommartid?
Detta mötte oss på söndag morgon.
Inte så upplyftande när man bara vill ha vår.
Men samtidigt så vet vi ju att det brukar komma bakslag i vädret den här tiden.
Det blåste ordentligt både fredag och från söndag em.
Det kändes som att taket skulle lyfta när det tog i som värst.
Det knakade och brakade.
Skönt att vara inne.

Jag har blivit tillfrågad om ett nytt godman uppdrag.
Jag träffade huvudmannen i måndags em och vi skrev på papperna.
Det känns bra att hjälpa någon annan, och samtidigt få lite bonuspengar.
I år behövs de lite extra till allt roligt som jag/vi har planerat.
Vi börjar firandet nästa lördag då vi ska åka på SPA hela familjen, mamma och pappa.
Det ser jag fram emot jättemycket.
Att göra saker för andra behöver inte vara så omständigt eller jobbigt.
Bara att de känner att man har tänkt på just dem betyder så mycket.
Jag tycker ju om att träffas och äta tillsammans.
Det försöker jag få till så ofta det bara går.
Att få bli bjuden på mat är nog ett av det bästa och finaste som finns.
Samtidigt som att vi får tillfälle att träffas en stund.
Det är värdefullt.
Jag skickar ofta med Tomas en extra matlåda så Petter eller Moa får lunch, eftersom de jobbar på samma ställe.
Det handlar inte om att skämma bort, utan av ren omtanke.
Helst när det ändå blir mat över.
Det är de där små sakerna...
Det är tanken som räknas.

Jag kommer inte att ha något storkalas i samband med att jag fyller år.
Det är inte riktigt min grej att stå i fokus på det sättet.
Och jag känner mig inte bekväm med att "festa" i den bemärkelsen.
Jag kommer inte att ha öppet hus heller eftersom jag fyller år på en måndag.
Jag har en tanke om att ha något i sommar för mina närmaste vänner.
Då vi är lediga och kan sitta ute.
Det tycker jag är trevligt.
Kanske spela lite kubb.
Jag ska fira med familjen på födelsedagen, precis som jag vill ha det.
Jag tycker om det enkla.
Att jag ska fylla 50 känns så konstigt.
Men samtidigt när jag börjar tänka på vad jag har gjort, så förstår jag ju att åren har gått.
Det går ju inte helt obemärkt förbi precis.
Petter fyller 22, Moa 21 och Elias 18 år i år 💗

Jag har pratat med Moa om hon hur hon vill göra med sin fina moppe som bara står i Gunnars garage.
Och hon vill försöka sälja den till en seriös köpare.
Det är bara lite småfix som måste göras först.
Jag tror inte att det är några problem att sälja den då det snart är säsong för det.
Och det är många som är intresserade av "gam moppar"
Denna är från -74.
En Cresent compact.
Historien kring den moppen är ett roligt minne i sig.
När vi fick veta att inte Moa fick köra en EU moppe så kände jag att det inte ska få sätta käppar i hjulet för att hon skulle få ta körkortet.
Så jag började höra mig för runt Östersundstrakten och hittade till slut en liten butik utanför Brunflo, Mickes cykel och motor.
En riktig entusiast på gamla mopeder.
Så vi åkte dit och tittade på den.
Dagen innan Moa skulle ta körkortet på Körfältets körskola körde han dit moppen så hon skulle kunna köra upp med den, eftersom de inte hade någon sådan moped själva.
Helt fantastiskt bara det tycker jag.
Sedan kunde vi rulla hem med den på släpvagnen.
Efter att Moa tog körkortet så har den tyvärr bara stått.
Hon köpte moppen för försäkringspengarna, som hon fick efter att de olyckligt hade råkat klippa av en nerv i lillfingret, under en operation så hon tappade känseln.
Plus att jag hade sökt från rotarys fond och fick lite där ifrån också.
Vi har många fina minnen.
Ingenting är omöjligt.
Och det sitter aldrig fast.
Jag tänker ofta på att jag ordnade så Moa fick Min stora dag.
Helt fantastiskt!
Glad, nöjd och tacksam är bara förnamnet.
Man gör allt för sina barn.

Elias har praktiserat klart på begravningsbyrån.
Nu ska han vara på Team sportia/Andreés i tre veckor.
Sedan får vi hoppas och hålla tummarna för att han får ett sommarjobb.
Den äldre kvinnan som han klippte gräset hos i flera somrar har flyttat till ett trygghetsboende.

Den här helgen ska jag jobba.
Den näst sista.
Det ska bli så grymt skönt att slippa jobba helger i sommar, när man bara vill vara ledig, och slippa planera allt som man vill göra.
Det känns riktigt lyxigt efter 30 år.
Tror ingen missunnar mig det.

På återseende!
:O)