Leendet du sänder ut vänder åter till dig




fredag 24 september 2021

I går gjorde jag mitt 1700:ade blogginlägg.
Första inlägget gjorde jag den 26 januari 2009.
Det är kul att kunna gå tillbaka och se vad som har hänt i bloggarkivet.
Som den har förändrats under tid.
Och som jag har tänkt att den alltid ska få finnas kvar.
Med fina minnen.
Det är värdefullt.
Annars tror jag att det är mycket som vi förmodligen skulle glömma bort.
Mycket tankar, känslor och vardagliga saker i en salig blandning.
Som kanske ger lite eftertanke.
Nu kan jag tex se hur många som har varit inne och läst varje inlägg.
Det varierar verkligen.
Det verkar vara de inlägg som "sticker ut" lite mer som drar mest läsare.
Det skulle vara roligt att få lite fler kommentarer, men har förstått att alla inte har ett googlekonto.
Det har hänt att några har sagt att de läser min blogg när vi har stött på varandra.
Några flitiga som kommenterar när jag har lagt upp på facebook att jag har gjort ett nytt inlägg.
Det är jättekul och mycket uppskattat.
Det är roligt att kunna glädja andra.
Kanske inspirera, ge tips och förhoppningsvis lite igenkännande.
Alltid kan man plocka ur det göttaste och göra det till sitt.
Av omtanke.
Jag väljer mina ord och hoppas att det ska tolkas precis som det är tänkt.
Men i bland kanske det kan lämna frågetecken.
Och det är för att jag inte vill eller kan avslöja allt.
Men behöver ändå få ur mig det.
Jag tror att många förstår vad syftet var/är.
En liten ventil och ett sätt att hjälpa mig själv att gå vidare.
Mycket har jag ältat om och om igen.
Som du säkert känner igen.
Jag har så otroligt mycket att glädjas åt i mitt liv.
Jag har så mycket att vara nöjd och tacksam över.
Det har tagit många år att acceptera mig för den jag är.
Jag utvecklas genom mina barn.
Jag försöker att vara en bra vägvisare och mentor.
Och jag får följa med på deras väg.
Jag har aldrig tvivlat på att det ska gå bra för dem.
Vissa saker kan få ta lite mera tid än andra.
Att det kanske behövs så ett litet frö...
Det ena behöver inte utesluta det andra.
Sedan tillkommer det alltid en viss oro, men jag är ju mamma.
Det följer bara med instinkten.
Allting löser sig, med lite jävlar anamma.
Att stå på sig.
Och att välja sina strider.
Att jag har Tomas bredvid min sida.
Trygghet, kärlek, omtanke och tillit.
Att jag faktiskt är bra på många saker.
Jag kan klappa mig själv på axeln i bland.
Tänk att nästa år har jag varit tillsvidareanställd åt kommunen i 30 år.
12 maj 1992.
Helt Galet!!
Och den 14 november har jag varit på Gästis i 10 år.
Får det inte att gå i hop.

Ha en riktigt skön och trevlig helg!
:O)

 

2 kommentarer:

  1. Stort GRATTIS till den höga totala siffran inlägg. Det är imponerande. För du skriver sällan korta snabba inlägg. De har din personliga stil och eftertanke som jag hunnit uppskatta flera gånger. Det märks verkligen när du mår bra och det motsatta, som kan göra mig ledsen på håll. Visst är det trevligt att kunna gå tillbaka i sin blogg. Själv skriver jag femårsdagbok sedan lång tid tillbaka. Extra intressant är det när jag skriver på det femte året. Då tittar jag nästan alltid upp och läser samma dag, de fyra senaste dagarna.
    Jag upplever att tiden går fortare ju äldre man blir. Barnen växer men kommer alltid att vara barn. Man vill dem så väl. Jag hoppas att du siktar på minst 5000 inlägg.
    Kram, Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Bosse :) Jag ska fortsätta att skriva så länge jag bara kan.
      Det är som en "drog", ett behov som jag har skapat.
      Jag tänker att ens blogg ska spegla sitt sanna jag, alla dagar är inte en dans på rosor, men när det är det så är livet underbart :D
      Hörde just på radion att en kvinna har slagit sönder en massa bilar i Visby.
      Så fruktansvärt onödigt. Hoppas att er bil klarade sig.
      Önskar dig/er en riktigt trevlig helg. Kram Katarina.

      Radera