Det svartvita fotot på mig och mina barn talar så mycket för sig själv.  

Jag känner en sådan ynnest, starka band, kärlek, glädje, trygghet, tillit och mycket vilja.  

Jag har kanske skrivit om hur jag har tänkt och gjort i uppfostran av mina barn förut?  

Det har jag nog gjort med många saker som gör mig påmind.  

Alla har vi olika bakgrunder, förutsättningar och hur livet har präglat oss.  

Från början var det inte så lätt att veta vad som var den bästa uppfostran.  

Det har liksom växt fram allt eftersom.  

Den uppfostran som har känts bäst för mig.  

Det har definitivt inte alltid blivit rätt, men jag tror att det bara är mänskligt och förståeligt. 

Att ingen är perfekt.  

Och jag tror att det är viktigt att ha med sig.  

Alla har sina brister och fel. Liksom att alla har bra egenskaper. Oftast överväger dem bra.  

Sunt förnuft. Det kan man säkert tolka på olika sätt, som allting annat.  

Jag har tolkat det så här: 

Jag har inte varit överbeskyddande. Jag har tex låtit barnen klättra i träd.  

De har fått lära sig att man kan ramla och göra illa sig.  

De har fått skrubbsår på knäna och jag har tröstat, blåst och satt på plåster. Jag har inte "tuttinuttat" och "gulligullat".  

Jag har aldrig kallat dem för min lilla prins eller prinsessa.  

Jag har nog varit en tjatig mamma. Och jag tror att ett och annat har gått in när jag ser på dem i dag.  

De ska säga Hej och Tack. 

De behöver inte tycka om alla, men de ska kunna bete sig bland folk och ha vanligt hyfs. 

Jag har alltid sagt att jag älskar dem mest i hela världen.  

Och det tror och hoppas jag att de känner. Det är äkta, innerligt och för evigt.  

Jag har lärt mig att välja mina strider. Vad jag verkligen ska lägga energi på. Speciellt när någon är trött eller hungrig.  

Gnäll och tjat är nog det som jag har haft svårast för. Det kan verkligen tära på tålamodet.  

Ingen tycker om, om man ljuger och skvallrar.  

Jag har alltid sagt att jag alltid får veta om de gör något dumt. Det är alltid någon som ser dem, och talar om det för mig.  

De ska känna sig trygga. De ska känna att de när som helst kan komma hit. 

Att jag alltid finns här för dem. Oavsett vad det än är. Om de vill ha hjälp med något, eller bara vill komma och äta middag och ha sällskap.  

Jag har tidigt pratat med dem att jag absolut inte vill se att de börjar röka. 

Att det är det dummaste som de kan göra.  

Jag har säkert varit en jobbig och pinsam mamma som har sagt och gjort saker som inte alltid har varit så populärt, men som bara har varit av omtanke och välmening. 

Jag har lovat mig själv att aldrig lägga mig i mina barns liv, sådant som jag inte har att göra med. De måste få göra sina val, lära sig av dem, bra eller dåliga. Lösa problem och känna vad som de tycker om/accepterar och inte.  

De ska kunna be om råd och tips utan att skuldbelägga och ge dåligt samvete. Jag har försökt att förklara varför jag inte har kunnat köpa allt de har velat ha. Jag har köpt det jag har tyckt att de har behövt, och att det alltid jämnar ut sig. Den ena gången har jag köpt något dyrare till den ena och nästa gång är det den andres tur.  

Jag har inte köpt för samma summa för att det ska vara rättvist, och de andra har inte fått en present för att någon fyller år.  

Den som fyller år ska känna att det bara är hans eller hennes dag. Att de får bestämma mat, vilken tårta eller om de vill ha något annat. Det har känts som en viktig tradition att hålla fast vid, så länge de själva vill.  

Jag har försökt att lyssna på vad de har velat berätta. Att inte ignorera eller förminska. 

Men när jag själv har varit för trött, så har jag säkert sagt fel saker eller inte alltid trott på vad de har sagt många gånger.   

Men jag har blivit bättre tycker jag själv i alla fall. I bland är det inte så lätt att veta vad som är sant eller påhittat för att själv försöka få en fördel. 

 På senare år har de fått bestämma mycket själva, med en viss kompromiss.

Jag har försökt att göra saker med dem var för sig, så gott det har gått.  

Mycket tid har gått åt till Moa med alla sjukhusbesök, operationer, handskenor som har gjorts och tandläkarbesök. 

Jag har velat kompensera det, men har inte alltid haft råd eller orkat.  

Men vi har gjort väldigt mycket tillsammans allihopa. 

Jag har planerat, sparat, prioriterat och försökt vara realistisk. 

Vi har gått många år på kyrkis.

Alla gånger som vi har varit till Ullared, bott många gånger på hotell, badat både i Östersund, Sundsvall och Ö-vik, varit på bio, ätit på resturang och alla bandy och fotbollsmatcher som jag har varit med på.  

Jag/vi har lärt dem att cykla, simma, åka slalom, skridskor och skidor.  

Vi har varit till Blåsjön och bott i stuga, åkt skoter och bob.  

Vi åkte båt till Finland och bodde i skärgården en vecka hos Gunnars släktningar.  

Vi har åkt zipline i Åre, åkt sommarrodel i Rättvik och varit på Leksand sommarland.  

Vi har varit till Lycksele och gått på djurparken, badat och varit på SPA i Sollefteå.  

Vi har varit till Stockholm på Gröna lund.  

Vi åkte till Cypern. Och vi får inte glömma Moas Min stora dag på Disney world i Paris.  

Vi har fiskat, åkt båt, paddlat kanot, badat på näsviken och i Strand, grillat, bakat pepparkakor, läst böcker, målat/ritat, dansat, spelat spel och sjungit.  

Tittat på barnprogram-häxan surtant, hotell kantarell, gissa bajset, julkalendrar, bananer i pyjamas, telletubbies, disneyfilmer, Astrid Lindgrens alla filmer Emil i Lönneberga, Pippi...   

Vi har varit på utvecklingssamtal, jag har gjort fika till utedagarna, köpt stövlar, vinteroveraller och hjälmar. 

Vi har varit på teater, julgransplundring och filminspelning av Gladiatorerna i Sundsvall. 

Elias var med Gladiatorerna i Umeå en hel dag med tre kompisar.  

Petter och Moa har fått träffa Kalle Järnkrok, Jacob Silverberg och Foppa i Hoting. 

Hockeymatcher med Brynäs både i Ö-vik och Gävle.  

Vi har varit på Dundermarknaden och åkt karuseller och tittat på artister. Listan kan göras ännu längre. 

Alla födelsedagar, konfirmationer, studenter, körkort julaftnar, tårtor, jul och påskmat...   

Vi har skrattat, gråtit och bråkat. 

Jag är så lyckligt lottad.  

Jag har lärt mig så mycket av livet som jag aldrig hade fått uppleva om jag inte hade Petter, Moa och Elias 💖💓💖 

Tack för att ni finns i mitt liv 😄