Oooppss!
Jag råkade visst boka en natt på Görvälns slott till Moa och mig 😉
Om vi vill kan vi bada badkar med magnifik utsikt över Mälaren.
Jag har länge tittat på bilder därifrån, och hoppats att jag ska få åka dit någon gång.
Och nu när vi kan köra bil dit så gör det, det möjligt.
Hur ofta unnar man sig något sådant?
Det känns som att vi båda har gjort oss förtjänt av det.
Göra något helt annat. Inga måsten. Inga krav.
Bara hon och jag, som kan mysa och vara tillsammans.
Det ska bli så roligt.
Jag läängtar jättemycket!
Känner att jag behöver ett brejk, en paus från vardagen.
Det har varit vardag väldigt länge nu.
Typ samma samma hela tiden.
Jag vet inte sist som jag var till Östersund ens.
Jag är så evinnerligt trött på allt som har med corona att göra.
Och jag lär ju inte vara ensam om att känna så.
Och på folk som inte respekterar, så det kan bli slut på detta någon gång.
Jag tror att vi inte kommer att kunna leva ett helt "normalt" liv på väldigt länge.
Men jag får väl vara tacksam för att jag bor där det inte är så mycket folk.
Och slipper sitta isolerad.
Det går inte föreställa sig hur det är för många, som var ensam redan innan corona.

Jag känner mig väldigt orolig för hur LAS förhandlingarna kommer att sluta.
Det är med en stor klump i magen jag upplever att vi inom offentliga sektorn inte sätts något värde på, helst inte de som har ett långt och strävsamt jobb bakom sig.
De gör verkligen inte vårt arbete attraktivt för fem öre.
Jag blir både arg, ledsen och fruktansvärt besviken.
Vi ska bara göra mer, vara ännu mer flexibel och springa ännu fortare, men det ska inte märkas i löne"kuvertet".
Upplever att vi sällan blir lyssnad på.
När de som bestämmer har bestämt sig för något så är det så.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tycker jag att kontinuiteten inte betyder lika mycket längre.
Att de boende tex får träffa och känner igen samma personal, att personalen ser förändringar och vet vad varje boende har för specifika behov.
Ärligt talat vet jag inte om jag vill jobba kvar om vår anställningstrygghet försämras ytterligare.
Och vem vet? Gästis kanske inte får vara kvar om det blir nedskärningar?
Det är mycket som känns osäkert just nu.
Det tar jättemycket energi av mig 😢
Jag hatar den där känslan jag har i magen.

Föräldramöte för Elias klass (handel och administrationsprogrammet) i tisdags.
Uppslutningen var inte den bästa. Det var bara jag som kom.
Som tur var hade en lärare åkt dit, så jag fick väldigt bra information.
Deras mentor ska sluta, och en ny ska tillsättas.
Det lät som det är en bra klass och att de är flitiga.

Nu har mamma och pappa flyttat helt till lägenheten.
De sov där första natten i söndags.
Jag var dit en sväng förra fredagen.
Den är jättefin.
Vi har fått lite möbler som de inte får plats med, eftersom de har köpt nytt.
Kul för dem 💗

Maria har fyllt år.
Uppvaktade henne i dag när vi tog en promenad.

Så, det var väl allt för i dag.
Ska ta och göra i ordning middagen.
Pastasallad.
Sedan tror jag att jag ska sitta i soffan resten av kvällen.
På återseende!
:O)