Vy över Strömsund.
Utmärkande för Strömsund är bron.
En snedkabelbro som ofta står modell för fotografering.
Den invigdes 1956. Då var den världens längsta snedkabelbro.  
Den åker du över om du åker E 45:an.
Om du kommer söder i från och till exempel ska åka till Stekenjokk.
Då har du även åkt förbi vår fina camping, utebadet, golfbanan och Dollar store.
På vänster sida vid brofästet finns det en jättefin rastplats.
Och när du kör över ser du vår vackra sjö Vattudalen, som sträcker sig ca 14 mil.
Och blickar du sedan åt höger har du vår fina hembygdsgård.
Där står Jätten Jorm med sitt hus på näsan.
Känd från Dunderklumpen filmen, för den som kommer i håg den.
Beppe Wolgers hade sitt sommarställe på Öhn.
Där fick ha sin idé om Dunderklumpen och hans vänner.
Vid hembygdsgården är det även en ställplats för husbilar och husvagnar, med tillgång till toalett.
Och har du tur så har Café Tomten öppet. De har fika och mat.
En trevlig uteplats. 
I Strömsund finns det mesta du behöver.
Fråga någon av alla trevliga ortsbor så guidar de dig säkert 😄
💗
Ja nu har Moa flyttat till Danmark, en bit utanför Uppsala.
Det var så härligt att ha henne hemma några dagar förra veckan.
Vi hittade allt och lite till som jag hade skrivit upp på lappen.
Flyttlasset åkte tidigt i går morse.
Så när jag ringde till henne efter att jag hade kommit hem från jobbet, hade hon redan hunnit packa upp lite.
Hon visade mig runt i den lilla 1:an.
Det är ju helt perfekt att man kan prata och se varandra samtidigt.
Det är en fin liten lägenhet.
Men alldeles på tok för dyr, med tanke på att hon inte ens kan ställa bilen där.
Inget Wifi. Det måste hon fixa själv.
Soffan och vinterdäcken åkte med tillbaka hem, då det helt enkelt inte fick plats.
Att få vara med och handla till Moas lägenhet var så roligt.
Det känns bara så overkligt.
Men gläds och längtar tills jag får åka och hälsa på.
Jag tycker verkligen att hon gör det så bra.
Det är inte bara att flytta hem i från, nästan 60 mil.
Och lösa sådant själv, som jag eller Gunnar alltid har kunnat fixa.
Det är jättenyttigt.
LIVET!
Naturligt att bryta sig loss och vill stå på egna ben.
Jag tror och hoppas att hon har fått med sig något av mina värderingar, och samtidigt har präglat henne så att hon kan stå upp för sig själv.
Det är viktigt för framtiden.
Vi har ju en hel del i ryggsäcken tillsammans.
Som har stärkt oss mycket.
Vi ger sällan upp.
Det är en egenskap som är värt mycket.
Och hon vet att jag alltid finns där, oavsett avstånd.
När man känner sig trygg så törs man "hoppa" också.
💗
- Jag tycker om dig.
Det sa en gäst till mig när vi sa god natt i går.
Det värmer verkligen.
Då har jag lyckats förmedla trygghet lugn och ro inför natten.
Som i bland kan skapa oro för många äldre.
Tankar som snurrar, och är svåra att bryta.
Det är precis så jag vill att vår äldrevård ska se ut.
Att ha tid att skapa trygghet och att de känner sig sedda och bekräftade.
Inte någon som bara är en belastning för samhället.
Inte behöva vara ensamma.
Att alla får bli bemött med respekt och lyhördhet.
De två orden har följt med mig sedan jag började jobba 1992. 
Men har tyvärr tappat i värde.
Det känns inte som det är lika viktigt längre.
Samma när det gäller kontinuitet.
Men så länge jag jobbar ska det få fortsätta leva kvar som en del av mitt så viktiga arbete.
Jag hoppas att vi någon gång verkligen får känna oss värdefulla för fler än de äldre, även lönemässigt.
Jag tycker att det är otroligt modigt när någon törs anmäla missförhållanden.
Man gör inte det om man inte har tillräckligt med kött på benen.
När måttet är rågat.
När man inte kan stå och se på hur våra äldre blir behandlade ovärdigt.
Vilket tyvärr är allt för vanligt i dag.
Men på bekostad av att man kanske mister jobbet.
För att man är obekväm.
Man ska vara lojal till döden skiljer oss åt.
Det är med sorg i hjärtat jag läser och ser hur mycket har blivit sämre på våra äldreboenden i Sverige.
Det känns som det nedmonteras mer än att det skulle kunna bli bättre, med tanke på de pengar som ska skjutas till för välfärden.
Mycket snack och lite verkstad.
Att de tex skulle behöva mycket mer rehabilitering efter en stroke.
Inte bara få utskriven hjälpmedel, eller hjälp att träna en halvtimme i veckan.
Att de har rätt till en sysselsättning. Etc.
💗
Detta är sådant som ligger mig närmast om hjärtat.
Det faller sig naturligt för mig att skriva om sådant som händer i min vardag.
Och jag har en önskan om att denna blogg ska finnas för mina barn när jag inte längre kan skriva.
Nu dröjer det förhoppningsvis länge dit.
Det ligger ingen prestige bakom.
Ser det mer som en hobby som jag får utlopp för att skriva.
Avkoppling. Återhämtning.
:O)