I fredags tog jag beslutet att gå tillbaka och jobba i dag, eftersom inte röntgenbilderna visade någonting. 
Det brukar oftast inte göra det på mjukdelar, som just hälkudden är, enligt läkaren.
Men jag ska få bli kallad till en fotspecialist.
Och det är väl kanske inte så konstigt, att det är någonting i kroppen som protesterar, efter snart 28 år inom vård och omsorg, och en aktiv fritid.
Började som 20 åring inom omsorgen på ett gruppboende, och sedan har det rullat på.
Innan dess sommarjobb på Tullingsåsgården och sen omsorgen.
Trogen kommunen kan man säga.
Visst har jag funderat på, och funderar fortfarande i bland på, om jag kan göra någonting annat än att ta hand om människor. 
Det har varit lockande, men det har inte dykt upp något som slår det jobb som jag har just nu. Så jag blir nog kvar ett tag till.
:O)