Leendet du sänder ut vänder åter till dig




torsdag 24 januari 2019

Dagsfärsk bild. Under natten fick vi fluffsnö.
Känner mer och mer att vinter är inget för mig. Vi är liksom inte kompisar.
Jag längtar hela tiden efter sommar och värme.
Helst när jag tittar på tv, som tex i går på Renées brygga.
Tänk om man bara kunde gå i ide från första november till sista februari.

Den här veckan har verkligen rusat i väg.
Jag har haft något att pyssla med nästan hela tiden.
Jag har gjort klart båda årsredovisningarna. Känns otroligt skönt.
Jag var och röntgade hälen i går.
Så i morgon hoppas jag på att jag får tag i läkaren, och får ett utlåtande.
Jag måste lämna ett besked till min chef i morgon.

Jag har varit på den årliga linskontrollen.
Har märkt det senaste halvåret att synen har förändrats.
Så nu ska jag få prova en lins på vänster öga, som tydligen är det dominanta läsögat, för att se om det blir någon skillnad.
Annars är det nog bara att försöka förlika sig med tanken att använda läsglasögon i vissa sammanhang.

Moa gjorde illa den opererade handen häromdagen, och har sedan dess haft ont.
När hon var till sjukgymnasten i tisdags, så ringde sjukgymnasten och pratade med arbetsterapeuten i Östersund, vilket i sin tur ringde till Umeå.
De ringde mig och sa att Moas läkare ville att vi skulle åka dit i dag, så hon fick träffa Moa.
Men min känsla var att det inte kunde vara något akut, eftersom det varken var svullet eller varmt.
Så jag frågade om Moas läkare kunde prata med Moa först.
Och som tur var lyssnade de på mig och bokade in en videokonferens i dag på hälsocentralen. 

Men preliminär bokade en tid på måndag.
Och efter knappt 10 minuter kunde hon konstatera att det inte var något allvarligt.
Där "tjänade" vi 60 mil. Skönt att ha intuition i bland.
Det kan ju i och för sig bero på att man har en del erfarenhet vid det här laget.
Jag känner mig verkligen som "spindeln i nätet".
Jag får styra upp, och ordna med mycket kring allt som har med Moa att göra.
För det mesta går det bara av sig själv, men i bland blir det lite för mycket även för mig.
Däremot fick jag till mig i veckan att de har upptäckt ytterligare 2 st med samma diagnos som Moas. 

Det känns märkligt.
De går igenom ungefär samma som vi har gjort i 17 år.
Det kan se lite olika ut, beroende i vilken omfattning diagnosen ter sig, person till person.
Först var Moa ensam i världen, som de kände till.
Sedan blev dem två (flickan i Chile), och nu är dem fyra helt plötsligt.
Har de samma förutsättningar? Har de möjlighet till samma proffsiga sjukvård?
Många tankar flyger igenom mitt huvud.


Saker händer i vårt avlånga land. Grov rattfylla här i Strömsund, tre döda i Sala, 
förmodligen en familjetragedi, 
dödskjutning i Umeå och fortsatt oroligt i Värnamo.
Och det är bara vad som har hänt under natten till i dag.
Storbranden i Skövde var troligtvis en mordbrand.
Misshandel med ungdomar i centrum i Östersund.
Människorov i Göteborg, med som tur var lyckligt slut.
Mobbing. Vuxna- bla de som vi har valt att styra vårt land.
Och inte minst allt som sker i Malmö varje dag.
Det är klart att man blir påverkad.
Det är oroligt i hela landet.
Och inte är det bättre ute i världen.
Polisen och utredare har det svettigt att hinna med allt som sker.
Det känns inte som det får bli lugnt någon gång. Det ena avlöser det andra.
Och jag läser om väldigt många multi sjuka som hamnar mellan stolarna, de bollas i mellan och ingen vill ta ansvar. Om man inte har nog med att vara sjuk??
Detta är något jag inte kan acceptera på något sätt.
Jag hoppas hela tiden att det ska bli bättre, men det blir snarare värre, råare, hårdare klimat och svårare för dem som redan har det nog svårt.
Folk får bråka för att ens ha en dräglig inkomst medan de är sjuka.
Jag tänker på hur det ska bli för våra barn i framtiden?
Jag hoppas att jag kan ge mina barn så goda förutsättningar i livet, så de kan klara sig i denna inte alltid så trygga värld.

Nu säger jag God natt! 
Inte ofta jag bloggar den här tiden på dygnet.
:O)

2 kommentarer:

  1. Hej vännen!
    Här sitter jag och önskar lite snö! Med betoning på lite! Även om jag fryser jämt så skulle jag vilja ha lite snö och några minus grader!
    Ja du, man kan verkligen undra hur det skall bli här i Sverige framöver!!
    Tur att du gick på din magkänsla vad det gällde Moas hand.
    Såg din kommentar hos mig, och nej jag lyssnar inte på ljudböcker, och har aldrig gjort.
    Önskar dig en fortsatt fin fredagskväll och helg! Kram Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg att det skulle snöa i dina trakter i dag, så du har kanske fått lite snö nu då? :) Isvittring finns även som bok om du skulle vilja läsa den. Tack för att du hälsar på och kommenterar på bloggen. Det uppskattar jag mycket :) Kram Katarina.

      Radera