Gott Nytt År och/eller God fortsättning på det nya året!
Så kul att få börja blogga med ett helt nytt år framför mig.
Det nya året firades in väldigt lugnt här hemma.
Petter, Elias och Tomas var tussiga. Feber, ont i halsen och hosta.
Vi åt lite god mat och spelade bingolotto.
Moa var hos Gunnar och firade.
På tolvslaget gick vi ut och skickade i väg två stycken ufo ballonger, som flög i väg fort med vinden.
Vi visste inte hur Chess skulle reagera på raketerna, men det gick riktigt bra, som tur var.

Jag har börjat det nya året med att vara sjukskriven.
Jag skrev i förra inlägget att jag har ont i min högra häl.
Jag har gått med det länge, men det har blivit värre.
Jag skulle ju jobba två dagar, men jag kände att nu eller aldrig var det läge att bestämma mig för att ringa läkaren.
Jag kom fram, och hade turen att få komma dit direkt.
Avlasta och äta inflammationshämmande. Han sjukskrev mig till den 10 januari.
Så nu sitter jag och försöker fördriva dagarna. Inte det enklaste.
Det kryper i kroppen efter ett tag.
Inte riktigt min grej att sitta still, men ett måste om det ska bli bra någon gång.
Jag har faktiskt varit ute ett par gånger med Chess och sparkat.
Nerför går det bra, men uppför är det trögare.
Men jag får i alla fall röra lite på mig och få frisk luft.

Mina bästa minnen från 2018 är det underbara vädret i sommar, jag njöt varje dag som solen lös. 
Alla små enkla och mysiga stunder hemma och ute på gården, när vi grillade och fick umgås med dem vi älskar. 
För det är trots allt hemma jag trivs allra bäst.
När Chess kom till familjen.
Petter fyllde 18 år.
När vi åkte till Ullared. Det var inte självklart att vi skulle kunna ta oss i väg.
Vi badade i havet, vi fick sand mellan tårna och det var varmt och skönt.
 Vi träffade Gun och Bertil. Tomas och Petter spelade golf.
När vi åkte till Brattforsen med Peter och Carina. 
Och när vi åkte med Maria och Mattias till Norrfällsviken och åt på fiskeresturangen, och sedan såg vi GES. 
När jag och Tomas var på B.A.R i Stockholm och åt skaldjurstallrik och var på Orup.
Men det absolut bästa är ändå att vi har varit friska, och jag hoppas att vi får fortsätta vara det 2019 också. 
För hälsan är det viktigaste av allt.
Och att vi har varandra  Min familj, föräldrar och bästa vänner.
Ingenting betyder mer för mig än dem två sakerna.

Av det nya året önskar jag att det fylls med mer trygghet och omtanke i hela landet. 
En stabil regering, mindre kriminalitet och framför allt färre som dödas och misshandlas. 
Jag önskar att fler kunde känna sig nöjd och tillfreds med livet.
Då skulle vi kanske få bukt med bla näthatet som har blivit allt mer utbrett. 
Jag önskar att alla får vara friska. Även om jag vet att det är en utopi.
Men när jag i mitt arbete ser vad en svår sjukdom kan göra med en människa, och deras anhöriga, 
så finns det bara en tanke om hur orättvist livet är för alldeles för många. 
Jag önskar att ingen ska behöva bo på gatan. Det är ett så ovärdigt liv.
Alla har definitivt inte samma förutsättningar.
Tur att det finns människor med hjärtat på rätt ställe som hjälper och finns för dessa människor. 
Mitt nyårslöfte är att hjälpa till med pengar för dem behövande här i Sverige.
Där jag ser att de verkligen gör gott, och inte går till chefers redan höga löner eller bonusar. 

På fredag får jag och Moa besök av en frilands journalist och en fotograf, för att göra ett reportage om Moa till Allers.
Det känns som att det är läge nu att berätta om vår unika historia.

Jag hoppas att du vill fortsätta att följa mig här på bloggen.
För mig betyder bloggen jättemycket.
Det blir som en dagbok. Och jag hoppas att mina barn också kan få glädje av den.

Puss & Kram
:O)