I dag börjar skolan efter jullovet.
Barnen har verkligen vänt på dygnet.
De har sovit till långt inpå em, och suttit och spelat långt efter natten.
Ett riktigt slöar lov. Tur att de får komma tillbaka till verkligheten.
Och Moa har fått ok från sin läkare att hon får börja träna i dag.
Elias hade turen att få följa med sina bästa kompisar, och deras mamma till Åre i helgen som var.
De badade, bowlade och spelade minigolf på holiday club.
Innan han åkte tyckte jag att han var i behov av en klippning,
så vi åkte ner på byn på drop in. Han var klar på en halvtimme. 
Det är ju jättesmidigt att kunna göra så, i stället för att boka en tid flera veckor i förtid.

I fredags hade vi som jag skrev i förra inlägget, besök av en frilandsjournalist och en fotograf.
Vi satt och pratade i över 2 timmar. Tiden gick så fort. 
Reportaget ska sedan komma i tidningen Allers under våren någon gång.
Jag hoppas att det ska ge lite "ringar på vattnet".
Om inte annat för att sällsynta diagnoser också ska få ett "ansikte".
Att det går leva ett normalt liv ändå, på vårt sätt.
Sedan fick jag och Moa skynda oss till hälsocentralen för en videokonferens med Moas läkare och sjukgymnasten, som vi träffade när vi var upp till Umeå strax innan jul.
En uppföljning för att bla se hur det fungerar med skenorna.

Det har äntligen börjat kännas lite bättre i hälen.
Det tog över en vecka innan jag kunde känna någon skillnad över huvud taget.
Jag hoppas verkligen att det räcker med att vara sjukskriven veckan ut.
Jag har försökt att greja på lite här hemma.
Något vill jag försöka sysselsätta mig med.
Så i helgen kunde jag och Tomas hjälpas åt att plocka bort julen.
Det jag saknar allra mest är komma ut på promenaderna som jag är van.

Petter "flyttade" till Gunnar i går efter att ha bott hos oss hela hösten.
Jag har fått ha alla barnen här samtidigt en tid, vilket har känts både mysigt och bra.
Det är ju inte lika mycket tjafs och bråk som det var förut dem i mellan.
Men det kändes ändå rimligt att Petter får vara med sin pappa ett tag nu.
Tänk att han bara har en termin kvar på gymnasiet.
Resten är oskrivet, förutom körkortet då som han ska ta i juni. Det kommer att bli bra.

Moa och jag klippte håret i går kväll, vilket verkligen var behövligt.
Sist jag klippte mig var i juni, och Moa i augusti.
Det är så himla lyxigt att frisören kommer hem till oss.
Vi blev båda jättenöjda.
Det är bekvämt att ha långt hår. Efter så många år då jag tvättade, fönade och sprayade håret varje dag för att det skulle vara snyggt.
Och tänk vad mycket tid och pengar jag sparar nu 😉

I morgon ska jag följa med Elias till tandläkaren.
Det har inte fungerat med tandställningen som han fick.
Han glömmer den, och tycker att den är obehaglig att ha i munnen.
Den ser ungefär ut som tandskyddet som hockeyspelare brukar ha, fast mycket tjockare.
Jag tänkte att det är bättre att rådfråga om det går göra något annat, än att de går i tron att han använder den, och när han ska på återbesök så har det inte hänt någonting.
Det blir bara en besvikelse.

Vi har börjat kika lite på en förhoppningsvis utlandsresa i november.
Men vi har bestämt oss för att ha lite is i magen. 
Det är pengarna det sitter i.

Ja det var väl allt för i dag.
På återseende!
:O)