Dagny 
Vilken kvinna.Vilken förebild.
I går såg jag den nya dokumentären om henne på tv. 
Jag känner bara en sådan enorm glädje och värme när jag ser henne. 
Hur hon väljer att leva livet. Det är helt underbart! 
Och när hon träffade en kvinna som t.o.m var äldre än henne. Fantastiskt! 
Jag är så imponerad och fascinerad.
Äldre människor ligger mig mycket varmt om  och har alltid gjort.
Tänk vad de har varit med om, och vad mycket de har att berätta, bara man tar sig tid att lyssna.
Dagny sitter inte och och väntar på döden.
Hon ser inga hinder och problem.
Det är klart att hon skulle vara med i kortfilmen på Åland.

Efteråt så visades en ny serie i 3 delar som hette Butterfly.
Jag blev sittandes kvar och titta på den.
Det handlade om en pojke som ville vara en flicka.
Vid en scen sitter pojken i badkaret och säger tills in pappa,
 att han inte vill ha en penis, att han vill att den ska trilla av.
Och vid ett annat tillfälle har pojken tjejkläder på sig och dansar.
Då smäller pappan till honom.
Pappan försökte göra killgrejer med pojken för att han skulle komma på andra tankar.
Men så en kväll kommer pojken ut i en flick skoluniform och hårspänne, 
och hans syster säger att Max vill heta Maxine.
Och han säger -Jag har verkligen försökt.
Mamman var orolig för vad barnen på skolan skulle säga och göra.
Då får man sig en tankeställare, hur jag själv skulle reagera?
Ett otroligt känsligt ämne.
Och säkert inget lätt beslut.
Men jag tror att med tanke på hur upplysta vi är, 
och med en så bra hjälp man kan få i dag så tror jag att att jag skulle kunna hantera det på ett bra sätt.
Definitivt ingen enkel situation för någon.
Jag måste se fortsättningen för att se hur det går för Max/Maxine.
Detta är ett alltjämt mycket aktuellt ämne.
Och många av dem som känner att de lever i en fel kropp mår fruktansvärt dåligt.