Leendet du sänder ut vänder åter till dig




onsdag 24 februari 2016

Så anföll den även mig.
Den där som jag trodde jag skulle komma undan genom att dricka ingefärashot.
I lördags började jag hosta. Hostade lite mera på söndagen.
På söndag kväll när jag satte mig i soffan efter att jag hade slutat att jobba så kände jag mig inte alls pigg.
På måndagen låg jag totalt däckad och orkeslös i sängen hela dagen.
Hosta och ont i huvudet. Sov och sov....
Tisdag rejält förkyld. Nös och hostade om vart annat.
I dag något bättre. Tror att jag smittar fortfarande så jag håller mig hemma en dag till.
Ingen tackar mig om jag går på jobbet för tidigt.

Det känns lite som att jag måste tydligen bli sjuk för att dra ner på farten lite.
Mitt liv är lite för intensivt.
Å ena sidan gillar jag ju det, när det händer saker, medan å andra sidan skulle jag behöva mera tid för återhämtning.
Jag är lite så att jag måste/vill passa på när jag kan, och inte skjuta på det.
Tror att många är likadana.
 
 
I går kom detta med posten från min kära syster.
Det uppskattades verkligen. Det kunde inte komma lägligare.

En tidig födelsedagspresent.
Och kul med en signerad cd skiva.
Detta ser jag verkligen fram emot. Tror inte att jag har sett Lisa förut.
Jag kan många av hennes sånger, inte helt utantill, men nästan. 
Och så tittade jag på Så mycket bättre när hon var med.
Hon verkar vara en trygg, stabil och klok (intelligent) person. Med en fantastisk röst.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Har tittat och följt tv serien Familjer på äventyr. Både förra säsongen och nu.
Den tycker jag verkligen om. Så modiga människor som törs utmana sig själva.
Kasta sig ut i den okända och för det mesta så blir det bra.
Just det där att bara rycka sig lös i från den där trygga sfären men skola, jobb och sociala nätverk. Och sedan få uppleva något helt fantastiskt.
Det är beundransvärt tycker jag.
Det är roligt att följa dem på deras livs äventyr.
Tänker på familjen i förra säsongen som hade bott på båten i 4 år och seglat jorden runt. Barnen visste nästan inget annat.
Tänk vad många olika situationer och problem som de ska ställas inför, och som de överhuvudtaget inte har kunnat räknat med.
Snacka om att träffa på alla sorters människor.
Mötet med människan kan vara hur fantastiskt som helst.

Har tänkt mycket på just det där.
Vad det är som gör att vissa människor kommer in i ens liv för en kort stund och sedan bara försvinner?
Medan andra människor stannar kvar för resten av livet.
Det kan låta djupt, men värt att fundera över.
Det kan hända mycket under vägen och man tar/väljer olika vägar i livet, men
jag kan ärligt säga att jag har valt bort flera personer som har tagit för mycket energi av mig.
Personer som har fått mig att må dåligt eller på andra sätt inte har varit värd att ha kvar i mitt liv. Främst som har skadat tilliten till dem.
Jag har inte så många nära vänner, men de jag har värdesätter jag otroligt mycket och försöker hålla kontakt med.
Eftersom det är så mycket som ofta kommer i mellan med jobb, barnen och annat så försöker jag att hitta tillfällen när jag avsätter tid för min vänner också.
Det är lika viktigt att hålla den relationen vid liv.
Det jag har lärt mig under vägen är att jag inte krusar/trugar människor längre. Och det är jag glad att jag har slutat med. Jag mår så mycket bättre.

:O)  

3 kommentarer:

  1. Trist att du likt många andra drabbats och blivit däckad. Den tidiga presenten kom som du skrev lämpligt. Jag är väldigt förtjust i Lisas röst och texter. Skivan med hennes samlade hits spelar jag ofta. "Så mycket bättre" följde vi varje lördag.
    Intressanta djupa tankar du bjuder på. Jag känner igen mig själv i dina ord och håller med till 100 %. livet är för kort för att slösa bort på de som stjäl energi eller inte vet var man har. Kram Bosse

    SvaraRadera
  2. Det är inte mängden av vänner som är det livsviktiga utan de som finns där när man behöver dom som mest. Det bästa man gör är att " skilja agnarna från vetet " i tid för då kräver de minst energi av en dvs de är inte värda att satsas på. Att gång på gång bli besviken på de som man trodde var ens sk vänner är tungt därför bör man göra pinan kort även om det gör ont och säga upp bekantskapen! Du har gjort alldeles rätt!!

    SvaraRadera
  3. Kära Katarina, du har varit klok att se vad som är bäst just för DIG! Som alla säger så är dom verkliga vännerna alltid kvar och bryr sig om dig. Man lär sig efter ett tag veta vilka som är bra för en själv ; tyvärr hinner man möta en hel del "energi slukare" påvägen. Du är en fin och klok människa och jag är glad att våra vägar ha möts. Kram Camilla

    SvaraRadera